Redhead goes "blogg only"

Nu har jag bestämt mig:
Jag skippar mitt domännamn och mitt webbhotell!
No more "carras-cybercorner".
Jag gör ändå inget åt de där sidorna numera.
Waste of money, then.
Nu kör jag blogg enbart.
Eller ja, ett litet tag till ligger hemsidan kvar.
Men sedan är det blogg som gäller.
Både vemodigt och skönt.
Framförallt: Praktiskt!

Vardag och vardagsflykt

Jaha, vad gör ni en helt vanlig tisdagkväll?



Själv har jag tvättat. *stön* Boring snoring, men nödvändigt. Jag ville så gärna göra något roligt ikväll. Busa! Men robotaktigt plikttroget åkte jag hem till högarna med smutstvätt. Ibland blir inte vardagen roligare än såhär.



Mellan turerna ned i tvättstugan har jag tittat på Sin City. Mycket märklig film. Den är otroligt läckert filmad, med en hel kaskad av kända och duktiga skådisar, men den lämnar mig märkligt oberörd. Det blir liksom bara snyggt... och kallt. Inte för att jag kräver att det ska vara speciellt engagerande - det bygger på en tecknad serie, gudbevars - men något måste det finnas i en film som fångar mitt intresse, och det gör det inte här. Men Mickey Rourke gör en fin insats, i alla fall. Kanske hans bästa efter Rumble Fish - någon som minns den? *hey Annelie ;)*



I söndags såg jag War of the Worlds med Tom Mr Scientology Cruise Tom Mr Scientology Cruise i huvudrollen. Den var riktigt otäck! Jag tror inte jag andades en enda gång under scenerna i källaren! Där Tim Robbins var kusligt trovärdig som en man, som har förlorat hela sin familj till de anfallande utomjordingarna, och som sakta men säkert förlorar sitt förstånd. Jag glömmer nog aldrig hur han frenetiskt börjar gräva "en tunnel under stan", som han i sin galenskap tror sig kunna göra, medan han skriker "Not my blood! Not my blood!" efter att ha bevittnat vad utomjordingarna gör med människorna och världen. Fantastiskt fint skådespel; Robbins är en av mina favoriter, faktiskt.



Scenen där Cruise kommer ut ur källaren och blickar ut över ett landskap, en värld dränkt i ett hav av blod var också väldigt stark. Det fanns inget hopp i de bilderna. Hur otroligt det än var så kändes det... trovärdigt. Sedan blev det vääldigt mycket Hollywood i slutscenerna, men det kan jag stå ut med, mycket tack vare de här partierna.



På tal om film, så har jag visst inte skrivit att jag såg The Constant Gardener, med min älskling Ralph Fiennes i huvudrollen, när jag var i Uppsala för ett par veckor sedan. (Hmm. Come to think about it, så har jag inte skrivit något om den resan öht, trots, eller kanske just för att jag hade så roligt!) Men när jag nu ändå är i farten och "recenserar" (använder uttrycket djupt ironiskt, jag kan inte recensera :)) filmer, så vill jag passa på att ge även den filmen ett par rader. Det var nämligen en av de starkaste filmerna jag har sett i år; en politisk thriller, en kärlekshistoria (utan allt det där "romantiska tjafset", som jag avskyr så mycket) och en berättelse om civilkurage. Ralph Fiennes bär hela filmen, trots en mängd starka biroller; det är nog hans starkaste insats sedan Schindler's List.



Nej, ned i tvättstugan igen! *snoooring*

Freudian slip?

Hmm...



Det måste väl vara ett tydligt tecken på graden av min skrivkramp (eller "time-out från skrivandet" *, som jag hellre vill kalla det), att jag läser "skrivstörning" när det ska stå "skrivövning"?



* utom i bloggen

Memories

Begick det klassiska misstaget när jag kom hem; jag lade mig ned... och somnade prompt! Två och en halv timme senare vaknade jag av att Aramis slickade mig på kinden. Så gulligt, det har han aldrig gjort förut. Nå hur som helst, nu är jag pigg som en mört. Eller det är jag ju inte, egentligen, men det är stört omöjligt att somna.



Så nu sitter jag här och ser snön falla utanför mitt fönster, samtidigt som jag påpassligt nog lyssnar på Eva Dahlgrens nya CD, Snö (som är sååå skön). Det är så vackert med julgranen, som föreningen har rest i mitten av gården, och med alla ljusen i fönstret. Jag har faktiskt inte pyntat alls, än mindre plockat fram adventsstaken! Ja jag vet!! Men för varje år som går blir jag alltmer ointresserad av det där med advent, jag vet faktiskt inte varför. Tänker på mamma och hur mycket hon älskade att göra advent... åratal senare blir jag någon slags antites till detta. Ändå har jag bara ljusa minnen av mamma och hennes adventpysslande. Eller... har jag verkligen det? Jag minns ett antal förstörda julaftnar, men jag kan inte minnas en förstörd advent. (Förutom att hon envisades med att tända ljusen i adventsstaken flera dagar i förväg, och det fick man bara inte göra, enligt Rödhätte-barnet! :D) Nå hur som, så tror jag inte att min negativa inställning till advent har något med mamma att göra. Jag var nog så ivrig att få upp adventsgardiner (nu hör jag den kollektiva dunsen av mina vänner, som svimmar av förvåning) och allt det där en gång i världen. Men nu... jag har tappat allt det där.



Lite trist är det.
Men sedan kommer jag hem till pappa strax före jul, och vi pyntar gran och hus, medan vi lyssnar på olidligt sliskiga julsånger och dricker lite glögg. Det är det närmaste julstämning jag kommer nuförtiden. Annars tycker jag mest att de där dagarna går alldeles för fort, jag hinner aldrig fatta vad som händer, och det är alldeles för många minnen... slöjor av vemod kring mitt hjärta... alla dessa kära som inte längre finns hos mig... och den hemska känslan av lättnad... hon kan inte göra mig illa längre... Men fina minnen också, självfallet.



Och första julen i mitt första egna hem... hur mycket presenter jag fick av mamma både före och till jul, alla julsaker hon gav mig, mycket lyckligare över att få pynta sin dotters nya hem än vad dottern själv var! *fniss* Idag finns nästan inget av det kvar. Förutom den där vita porslinstomten med sitt "flickering light" inuti; ena armbågen är krossad, men hjälpligt lagad... ungefär som min och mammas relation, tänker jag mig. (God bless her, may she rest in peace.)



Den kommer nog fram i år också, vad det lider.



Oj vad hände med det här inlägget, jag skulle ju bara plappra lite, åsså kom alla dessa tankar på mamma och forna tiders jular... Hmm. Det är det jag avskyr med den här tiden på året, hur lätt jag faller offer för diverse minnen, de flesta lika mörka som decembernatten.



Hon skulle antagligen ha gjort mig illa igen. Men jag önskar att jag fick fira jul med henne igen. Jag saknar henne. En saknad omgärdad av taggtråd och tårar.



Ilskan i kroppen har parat sig med sorgen
och barnen dom föder har mig fast,
åh dom bjuder mig att äta ur vidriga små händer
och jag sväljer skuld.
Dom tog dig,
dom tog dig,
dom tog dig.
Varför inte mig?
(Eva Dahlgren, "Döden", Fria världen 1.989, 1989 - samma år som mamma dog!)

Det är bara tangentknattrandet som håller mig vaken...

Händer det er någon gång, att ni blir så trötta, att ni inte ens orkar gå och lägga er? Det händer mig emellanåt. Som idag. Olyckligtvis var jag på jobbet, så alternativet "gå och lägga sig" fanns ju inte ens! Men jag var ändå precis just sådär hysteriskt trött. Sov ingenting i natt, av för mig okända anledningar. Lägg till detta lördagens "suddande", så får ni en bild av hur oändligt trögt allt har gått idag. Och nu sitter jag här och är så trött att jag inte ens orkar åka hem... :/ Fast jag måste, annars somnar jag med näsan i tangentbordet. Och chefen är kvar, och gud vet vad han skulle säga om han såg mig sussa sött i tangentbordet! Han är rätt tolerant, men där går nog gränsen i alla fall. :)



Seså, hem med dig nu, Rödhätteskrälle!

Bildbevis

Nu kan ni se bilder från gårdagens begivenheter.

Girl's nite out

Oändligt skönt att få komma hem och smörja in min värkande nacke!
Den här kvällen har delvis förmörkats av värk. Det säger något om hur mycket jag älskar de här tjejerna, att jag inte kastade in handduken och gick hem tidigt. Men jag ville så gärna umgås med dem ikväll... och alla skratten, värmen och vänskapskärleken, det är också en slags medicin! Vi har haft så otroligt roligt ikväll, och jag fattar bara inte var timmarna tog vägen, plötsligt var klockan tolv och så länge var det länge sedan jag var ute ;)



Nu sitter jag här och väntar på att "smörjan" ska börja verka, så att jag får sova sedan, ingen idé att gå och lägga mig innan dess. Lyssnar på Eva Dahlgrens nya CD, "Snö", som jag laddade ned helt lagligt för det facila priset av 79 kronor idag. Helt ljuvligt underbar musik, det lilla jag har hunnit lyssna! Da King vill kela, och tycker att jag är tråkig som bara sitter här och knattrar på tangentbordet. Ljusen fladdrar i mörkret här inne, där ute är det snö och adventsljus. Och mitt hjärta är fyllt av vänskapskärlek. Så trots att jag har ont så är jag odelat lycklig just nu!







Det kommer fler bilder vad det lider, men tänkte ge er en försmak. Här är vi: Unga, vilda och vackra! Ingrid, Boel, Jennie och Rödhättan.



Kvällens citat (mina vänner tycker att det är alldeles för länge sedan de blev citerade här i bloggen, och det kan jag bara hålla med om):



Boel:
Carra, du kan väl fotografera mig?
Totalt överrumplad Rödhätta:
Vaa, någon som frivilligt vill bli fotograferad! Nu höll jag på att köra mascaraborsten i ögat!
(Avdelning: Varna mig nästa gång du ska leverera sådana där "bomber", gumman! ;))



Jag tar inte av mig glasögonen för att jag själv ska bli snyggare utan för att karln ska bli det!
(Avdelning: Ingrid, gängets Nemi)


Jag ser så dåligt, så om jag skulle ta av mig linserna så skulle jag inte kunna se vad jag fick med mig hem!
Lugnande besked:
Vi är dina vänner, Carra, vi skulle säga till dig om du höll på att dra hem ett freak!
(Avdelning: Puuuh!)



Att ha sex är väl barnvänligt! Det blir ju barn av det!
(Avdelning: D-oh....)



De dricker surkål till vin. [Paus] Eh... tvärtom menar jag!



Vi ska se Pittson... *asgarv*
(Avdelning: Inte lätt, det här med "Findus och Pettsson"...)

Rödhättan - en spågumma?

Min arbetskompis A och jag brukar roa oss med att följa Big Brother-Lindas förehavanden i tidningarna. (Ja, den meningen ska läsas just precis så. Hon lever ju i tidningarna, vet ni väl!) Förra veckan, eller var det rent av den här veckan, det är så svårt att hänga med i Lindas tempo, så nickade vi åt rubrikerna om att hon hade gjort slut med Fadde.
Det har vi ju sagt för länge sedan att det skulle ta slut!
Ja, vi var lite belåtna över denna vår framsynthet, det medges. ;)
Men vänta du bara, snart kommer det en rubrik där hon gråter ut: "JAG KAN INTE LEVA UTAN FADDE!" sa jag sedan.
Imorse mailade A mig:
Grattis! Du hade rätt!
Tja, vad kan jag säga. Hon gör det så enkelt för mig, den kära Linda. ;)

Fåfänga

Ikväll ska tjejerna och jag ut och busa, som framgått. Jag hade tänkt ta min "lilla svarta". Men jag har inga snygga skor att ha till. Jag hade planerat att ta ett par högklackade svarta, men de är inte så lämpliga i snö... och igår kväll kom snön. *hmpfnr* Nu blir det jeans istället. Och min snygga gröna topp. Med det halsbandet, förstås; det är ju faktiskt specialdesignat för just den toppen *blinkar till Siv*



Sedan hade jag tänkt åka ned på stan och köpa en glittrig guldögonskugga, som jag provade på det lilla sminkpartyt häromkvällen. Men det är löningshelg och julruschen torde redan ha börjat och jag har fått mens... jag stod inte ut ens med tanken på allt folk! Jaja. Jag ska väl kunna pynta till fejset hyfsat ändå. Bildbevis från kvällen kommer, be sure of it.



Gud, vad skönt det är med sådana här prosaiska bekymmer! :)

Vik hädan, snuva!

Faan, vad snuvig jag har blivit!
Jag som "bara" var lite täppt i näsan, och nu detta!
Vaa, Mamsen??
Jag som lydde ditt råd och allt!
*mutter*
Men jag ska gå ut med tjejerna imorgon!
Så det så.
Vilda, unga och vackra - remember?
Inget kan stoppa oss nuuuu...
som vemdetnuänvar sjöng på åttiotalet.
Eller:
En sak är säker med det här gänget, och det är att inget är säkert!
Som jag sa till Bollen idag.
Åh, vad jag längtar!

Mmmmedicin...

Som du ser, Mamselamsen, så lyder jag det goda råd du gav mig häromdagen!
Jag avskyr tabletter och mediciner av alla de slag. Men den här förkylningsmedicinen har jag inga som helst problem med! *fniss* Den smakar ljuvligt, mmm. Det var länge sedan jag drack en whisky!



Men hysch! Nu fortsätter Idol.

Hallå??

*försynt röst*
Hade varit roligt med en kommentar eller två...
Jag är ruskigt bortskämd. Jag vet.
Men det känns faktiskt lite ensamt.
Inte en endaste liten kommentar.
På eeevigheter.
Nåja. På tre blogginlägg, då. ;)

The long overdue möhippa

Det har varit tungt för oss alla på jobbet de senaste månaderna, av skäl som jag inte kan gå in på här. Behovet av att få göra något roligt tillsammans har växt, men det har varit svårt att komma till skott. Men så häromdagen kläckte KB och A en briljant idé: Vi skulle ha möhippa för MD! Eftersom det var två år sedan hon gifte sig så får man ju säga att det var på tiden. :D



Sagt och gjort, i eftermiddags kidnappade vi henne. Jag hade dumt nog ett möte inplanerat, men hann tack och lov tillbaka i tid för att se MD:s fantastiskt förvånade min när vi dök upp där på hennes tröskel. Och sedan kom det där underbara skrattet hon har, som värmer ens hjärta så gott!



Några av oss tjejer gick hem till KB, där vi drack champagne och sminkade oss till ackompanjemang av gamla schlagerhits. Jag hade vansinnigt ont i nacken och kände av förkylningen i kroppen, som en svettig trötthet, men piggnade märkbart till i detta trevliga, otvungna sällskap. Liiite farligt med champagne på en i det närmaste tom mage, men sedan promenerade vi in till stan och huvudet fick svalka i form av högst ovälkommet, ettrigt duggregn.



På Bishop Arms anslöt herrarna och några av de andra kvinnsen. (Vi är så många att det är i princip omöjligt att samla alla, det har bara hänt en gång, på chefens födelsedag förra året.) Där käkade vi och pratade bort ett par timmar. Lättsamt och otvunget även det. Sorgligt nog började jag gäspa redan vid halv åtta, men innan ni garvar ihjäl er måste jag säga till mitt försvar att jag faktiskt inte är helt kurant ännu! ;)



Känner mig fånigt glad och lätt om hjärtat, när jag nu sitter här med en kopp African Rooibos, mitt nya favvote, och myser med en förnöjt spinnande pälsboll fastklistrad intill mitt lår. Gäspar nästan käken ur led, men tänkte försöka se nyheterna klockan tio i alla fall. ;)



Sedan är det bara att ladda om batterierna för girl's nite out på lördag - wheeh!

Nödvändiga morötter

Är på benen.
Inte helt hundra kurant.
Men funktionell.
Ville inte missa vårt bus heller.
MD vet inte vad som väntar henne...
... hehehe!
Lång dag blir det.
Ont och trött i kroppen.
Men det är det värt.
Jag behöver skratta med mina arbetskompisar.
Och på lördag är det tjejkväll.
Vilda, unga och vackra!
Ska vi vara.
Fira Bollens nya jobb.
Dra ned taklamporna.
Dansa på borden.
Och glänsa!
Killarna i den här stan won't know what hit them!
Hehehe.

Tråkig sjukdag

Rivjärnshals.
Snörvel.
Sover.
Mängder med te.
Sover lite mer.
Läser.
Dåliga TV-program.
Nämnde jag sova?
Imorgon går jag och jobbar.
Go'natt!

Hurra hurra!

Idag är jag superglad för Älsklings-Bollens skull! Grattis, gumman, det var du verkligen värd! Hoppas drycken är torr, kall och gratis, som Churchill tyckte att den skulle vara ;)

Nej, nej, nej, detta går jag inte med på!

En förkylning tycks ligga på lut.
Den kittlar min näsa.
Den svider min hals.
Den bäddar min hjärna med bomull.
Bad timing, bad bad bad!
Har inte tid att bli sjuk.
(När har man någonsin det?)
Fast... det är klart...
Förkylning = sängliggande
= tid att läsa!
Inte mig emot.
Fast så brukar det inte bli.
Förkylning = sängliggande
= klubbad säl!
Vanligt scenario.
Vill inte.
Inte!

Stridsdammet yr över dem alla

Ikväll är det fight här hemma, ska ni veta!



Boktoket är förälskad .
För 798734598327508914732:a gången.
Och kräver att helt få hänge sig åt sin nya kärlek.
Medan kluddarjaget frestar med nya idéer.
Och låter färgerna sjunga sin magiska sång.
Dessutom!
(Som om inte dessa två vore illa nog):
Skrivarjaget -
som länge, länge, länge legat i koma -
har nu börjat röra på sig.
Och famlar efter tangenterna...



Mitt i allt detta:
En frustrerad Rödhätta.
Som surar över jobb och vardag.
(Alltid dessa plikter!)



Och aldrig skola dessa fyra mötas.

Dagens gapskratt!

Katten gäspar och jamar på samma gång.
Ord kan inte beskriva hur roligt det lät!

Inte sköna söndag, men närapå

Ont.
Salva som lindrar.
Druckit en massa kaffe.
Gott!
(Nyinköpt kaffepress. Och Zoega Presso.
En bra kombination.)
Tittat på The Return of the King.
Och en del av extramaterialet.
Puh!
Aragorn är en medicin jag gärna smakar.
Gimme some more, please.

All by myself

Två av mina vänner är ute på date ikväll. Själv sitter jag hemma, sippar på ett glas rött, lyssnar på opera och målar. Som så många gånger förut. Story of my life, truth to be told. Men lugn, det är självvalt, så jag klagar inte. Inte mycket, i alla fall. ;) För jag är lite avundsjuk, det ska jag villigt tillstå.



Men jag mår ju så bra!
Så bra, att det nästan är straffbart.
Mina helger är mina oaser. I all min ensamhet.
Kanske är det patetiskt. So be it. Det ska mycket till innan jag förklarar mig villig att ändra på det. Jag är medveten om att jag blir mer och mer kräsen, mer och mer "egen", i all min ensamhet. I den lilla håla i Lappland där jag växte upp kallas sådana som jag "gammjänt". En sådan som inte "har någon karl". (Hur har man en karl, det har jag aldrig fattat??) Andra uttryck, icke norrländska, är "ungmö" och "på glasberget".
Som om livet definierades utifrån tvåsamhet!



Men nåväl, då är jag väl en "gammjänt" då. Det besvärar mig inte tillnärmelsevis så mycket som det besvärar dem som använder sådana uttryck. Jag ser mig som en evighetssingel. Ensamhet gör ont. Men den kan också vara fruktbar. Och ensam är jag inte. Jag står inte och faller med en livskamrat, även om jag gärna skulle vilja ha en sådan. I brist på en livskamrat delar jag mitt liv med min familj, mina vänner och min älskade odrägliga pälsboll. Det där är inget som Normerna tycks förstå. Men det funkar för mig.

Tant Rödhättan

Underbar liten överraskning i form av ett paket från Shw trillade ned i min brevlåda idag. En söt skrivbok, ett egettillverkat och, för mig, mycket smickrande bokmärke, samt "pärlbomber" (privat skämt). Som tack tillägnas Shw dagens bild(er)!

Femminutersblogg

(Eller: Varav hjärtat är fullt...)



Solen skiner.
Det är kallt. Men solen skiner.
Det är fredag.
Jag tycker så mycket om mina arbetskompisar.
Speciellt A.
Vi "high five:ade" just.
Över ett privat skämt.
Idag ska jag hämta kameran.
Jag har ett nytt fint halsband.
Specialdesignat av Siv.
Det är fredag.
Helgen väntar runt hörnet.
Jag ska gå på vernissage på lunchen.
Jag har skrattat med mina arbetskompisar.
Vi planerar ett bus mot MD.
Gulle-MD.
Det var väl allt. För denna gång.
My five minutes have left the building.

After work

Anmälde mig till kvällens jobbpub för ett tag sedan. När jag klev upp i morse kände jag ända ned i tårna hur lite jag ville gå. För att parafrasera Ferdinand:
Jag vill hellre stanna hääär och lukta på mina böcker och målningar!
Men jag gick ändå. Och det var väl sådär.



Bäst var att se AL, som har haft det väldigt tungt ett tag med en svårt sjuk livskamrat, släppa loss helt och roa sig kungligt. Det formligen glittrade om honom, han dansade, sjöng och pratade så att taket nästan ramlade ned. Underbart! Det var han verkligen värd.



Hamnade bredvid KF från en annan enhet. Har inte pratat så mycket med henne, men det tog hon igen med besked ikväll. :D Jag är olidligt självisk, det vet jag, och har varit det värre än värst denna höst, men ikväll kunde jag koppla bort mitt ego och bara lyssna på mina bordsgrannar, KF i synnerhet, då. Skönt. Det kanske finns hopp för det här superegot också.



Vid halv åtta gäspade jag så mycket, att det bara var att kasta in handduken och bege sig hemåt. Hej och hå, vilken festprissa jag är nuförtiden! ;)



Det känns lite konstigt att längta hem till ett ensamt soffhörn, mina böcker och mina målningar. Fast det var väl egot som slog till igen. Och jag står för att jag behöver detta mitt ide just nu.



Allra bäst ikväll var AL:s Riverdance-inspirerade dans med AE. Då levde han i varenda tum av sin kropp, och det glittrande leendet, det kunde ha smält en sten på vägen!
Och hur vi skrattade med honom.

Tur i oturen

Först igår fick jag tid att pipa förbi Cyberphoto och lämna in kameran. Fick höra att det inte gick på garantin, och att det skulle kosta ett antal hundralappar bara att få en "diagnos" + frakt (måste skickas till Canon). Dock billigare än att köpa en ny, förstås, och den är ju inte ens ett år gammal.
Mutter, mutter!
Men det var bara att hålla god min i elakt spel och lämna in den. Måste ju få den lagad! Så får det kosta vad det kostar.



Men!
Idag ringed de från Cyberphoto. Killen jag pratat med där hade kontaktat Canons support, och de hade föreslagit att han skulle testa en grej först innan han skickade in kameran.
Lo and behold!
Då funkade den igen!



Så nu är det bara att hämta den. Inget behöver jag betala - snacka om bra service! Och dessutom slipper jag vara utan den i flera veckor. Yesss! :D

Glamourös måndag

Fick inbjudan till en show.
Gratis.
Med drink och snittar. Och allt.
James Bond-tema.
Men neej. Inte riktigt min grej.
Kände mig oerhört präktig och tråkig.
Sedan kom K. Kvittrande glad.
Hade också fått erbjudandet.
Och ville ha sällskap.
Sa nej först. Tråkmånsan!
Men sedan ångrade jag mig.
Ville inte släcka glittret i K:s ögon.
Och vad sjutton -
gratis sprit, mat och sång!
En måndagkväll, tillika.
Det kan man inte tacka nej till.
Egentligen.
Våga vägra vara vardagstråkig!
Helt enkelt.
Nu är frågan:
Var hittar jag en festblåsa??

Den tiden ger jag mig själv här och nu

If you don't have enough time with your private self to sit down and catch up with the voices inside, then how do you know who you really want to be? Not just who your family wants you to be, not who your lover needs you to be, not who your current crowd hopes you will continue to be… but who you want to be. I've constantly had to battle with the issue of what kind of woman I wanted to be. Sometimes I've given the complete opposite impression to some people. Why? Sometimes it was intentional. Sometimes it wasn't.
(Tori Amos, Piece by Piece. A Portrait of the Artist: Her Thoughts. Her Conversations, 2005)

Ta det lugnt, ta det varligt

Sedan jag kom hem från Uppsala, har jag gått i något slags ide här i mitt soffhörn. Varm tröja, varma sockar, varm filt. Ljuslyktor all over the place. Syster Tori sjunger för mig enbart. Jag läser och målar, och just inget mer. Frid i min själ. Tung, skön kropp, nästan helt utan värk. Jag ler Mona Lisa-leenden för mig själv. Och längtar tills jag får krypa ned i sängen, för att sova - jag sover så gott just nu. Trött är jag, ändå, vintertrött. Vill bara vara ifred, kura här för mig själv och vänta ut vintern. Mår bra. Känner mig lycklig. Vardagslycklig.

Hur i hela fridens dagar ska detta sluta??

Jag har lovat Shw att hålla tummarna.
Så att hon får sitt drömjobb.
Tårna ska jag också hålla.
Och liera mig med dammråttorna.
För att inte tala om kisses svans och klor.
Sagda tummar etc börjar anta en lätt mörkblå ton.
Och nu ska jag hålla dem för Bollen också.
Som varit på anställningsintervju idag.
Nu håller jag tummar etc för allt jag kan.
Så att jag knappt kan arbeta.
Det blir tufft, detta.
Men vad gör man inte för sina vänner?
Jag har inget emot att offra en tumme.
Om det kan hjälpa mina vänner.
Katten låter dock hälsa:
OK att jag håller svansen!
Men jag tänker inte -
säger INTE -
offra den!

Da Cat Vinci

När biografin över den stora konstnären Rödhättan *host host host* en dag ska skrivas, får författaren, sanna mina ord, ägna Da King ett eget kapitel. Den stora konstnärens *host host host harkel* cat partner in creative crime!



Som den där gången han hoppade upp på bordet.
Rakt på en målning!
Som tur var den nästan helt torr.
Ett par stycken måste ägnas hans min i detta sammanhang. Minen av obeskrivlig förvåning över den stora konstnärens *host host gnmpfnr...* ylanden.



Eller som den där gången, när han anföll penseln mitt under pågående målning.
Vadå?! Den rörde ju på sig!
Var hans hetlevrade försvar, när den stora konstnären *nivetvadsomkommerhär* fick frispel.
Men ge faen i att röra på den då, nästa gång!
Muttrade han surt i morrhåren.
I det han högdraget promenerade ut ur köket.



Ikväll stoppade han ned nosen i den stora plastburk, som den stora konstnären *somsagt* sköljer penslarna i.
Vatten som vatten! Tycktes han resonera.
(Ja, han har vatten i sin egen skål.)
När han inte fick dricka drog han med sig såväl penslar som burk ned på golvet.



Nej.
Han fick inte dricka vattnet där heller. :D

Dags att gå till optikern??

Får en inbjudan till en temadag om "Fikon och verklighet".
Förundrat rynkar jag på pannan.
Är det något slags filosofiskt förhållningssätt till livet?
Sedan ser jag:
"Fiktion och verklighet"
Jaha! Det var ju en annan sak.
Läser intresserat vidare.
Och höjer återigen på ögonbrynen:
"... en lördageftermiddag om fiktion och verklighet i knorr."
Knorr?!
Blänger misstänksamt på raden i fråga.
Aha!
"… en lördageftermiddag om fiktion och verklighet i norr"
Viss skillnad, det.

Re-la-la-laxa

"Jobbhälsovården" erbjuder (bland annat) ett gratis avspänningspass under lunchtid för hågade kontorsråttor, någon gång under vecka 48. Jag nappade direkt, förstås - hoppas jag får en tid! Avspänning är A och O för mig; det är den svåraste läxa jag har haft att lära mig. But I'm working on it. Det känns jättebra i kroppen efter min Uppsalatripp, det var faktiskt länge sedan jag var så pass smärtfri, faktiskt. Så gratis avspänning kommer väl till pass. Har ingen aning om vad exakt den där avspänningen går ut på, men jag känner personen som håller i det och har fullt förtroende för henne.

If I close my eyes, then I know where I truly am *

Igår när jag satt på planet på väg hem längtade jag efter ytterligare ett par dagar hemifrån, ytterligare mängder "ny" luft.



Ikväll njuter jag hejdlöst av ensamheten i min egen soffa. Jag lyssnar på Tori medan jag läser hennes Piece by Piece (2005).



Tryggt och lugnt väntar jag på att målningarna ska hitta mig.



* Ur ovan nämnda bok

*vinkar till publiken*

Nu är jag tillbaka från min sköna, men något intensiva Uppsalaresa. Har haft det så gott - det var underbart att "komma ifrån" ett par dagar, och andas "ny" luft! Skriver mer när jag har "landat", om sisådär tre, fyra dagar; nu ska jag dricka te, kela med kisse en stund och sedan krypa i säng. Hoppas att ni har saknat mig! ;)

Habegär

Läser DN:s recension av Kate Bushs nya, efterlängtade (12 år sedan sist!) CD. Och blir nästan lite galen av längtan efter detta album...
MÅSTE HA!



Yours truly,
Rödhättan,
som inte får ett skvatt gjort såhär sista halvtimmen innan det är dags att äntra flygbussen :D

Hårklyverier

"Glöm det raka, platta håret!"
Meddelar Aftonblabbet.
*tittar på mitt eget hårkaos*
Nu ska håret vara lyxigt, lockigt och vilt!
*tittar på håret igen... hm... tja...*
"Fram med locktången, sprayen och volymmoussen."
Fortsätter Aftonblabbet oförtrutet.
*locktång?! over my dead body!*
Själv är jag rufsig mest för jämnan.
Tra-la-la!
Fast... "på modernt vis"... nä!
Och jag som trodde att jag var "inne"!
För en gångs skull.

Oss skrivare emellan

Min kusins trettonåriga dotter har gett mig det ovärderliga förtroendet att läsa en fantasyberättelse, som hon skriver på. Jag har bara hunnit ögna igenom det, men det ser väldigt bra ut med tanke på hennes ålder. (Inte för att vi åldersdiskriminerar någon på den här bloggen. But you get the picture.) Jag tänkte ta med mig berättelsen (ca 19 sidor, so far) och läsa på flyget ned till Uppsala i eftermiddag.



Lite vanskligt att lägga sig på rätt nivå i kritiken, men det är kärt besvär. Jag känner för och igen mig i den här tösabiten, och om jag kan hjälpa henne i hennes skrivande, så glädjer det mig.



Hon skulle behöva ett skrivarforum också, lämpligt för en tonåring. I hennes kommun finns det inget i den vägen, så det får nog bli på nätet. Känner kanske någon av mina läsare till bra ställen för skrivsugna ungdomar på nätet? (Ja, jag ska leta själv också.)

... and i pray for jackie's strength ... *

Sorgsna tankar ikväll.
Målar. Och misslyckas.
Och igen.
Jag vet:
På en lyckad målning går ett dussin misslyckade.
Närapå.
Nu har jag påbörjat en tredje målning.
Och magin finns där.
Igen.
Tack och lov.
Förlorar mig i sorgset blått.
Callas sjunger min hjärtesmärta.



Lilla, lilla MB.
Du finns i mina tankar ikväll.
Du och din familj.
Det är det enda jag kan ge dig.
Mina tankar, min sorgsenhet.
Och min glädje.



Ja, min glädje.
Det vet jag att du vill.
Imorgon åker jag till Uppsala.
Till mina vänner.
Och jag ska njuta av varenda sekund.
Tillsammans med dem.
Det vet jag att du också vill.



Ibland måste man få vara odelat ledsen.
För att kunna vara odelat glad.



* Citat ur "Jackie's Strength", Tori Amos, The Choirgirl Hotel, 1998

Det jag inte ville höra

Dagen börjar med dåliga nyheter om MB.
Tillfälligt handlingsförlamad stirrar jag ut på solen.
Den känns nästan som ett hån.
Jag ställer in mig på det värsta.
My heart goes out to you, MB.

En helt underbar vanlig måndagkväll

Ikväll har jag...



• Målat som sjutton! (Nähä?!) Jag skulle kunna fortsätta hela natten. Men jag har slut på papper, heh, i väntan på att de tre alstren ska torka.
• Lyssnat på opera under tiden. Maria Callas, närmare bestämt. "Un Bel Di, Vedremo" ur Puccinis Madame Butterfly i synnerhet. Sååå vackert!
• Svurit över kameran. Ägnat alldeles för lång tid (läs, tid som jag kunde ha använt till att t.ex. måla ännu mer) åt att försöka få ordning på den. Bah! Teknik ska fungera! Basta!
• Svurit över en dålig färg. Konstnärskvalitet i all ära, men det finns tydligen måndagsexemplar av akvarellfärger också.
• Njutit av Eva Dahlgren i fyrans insamlingskväll för jordbävningsoffren i Pakistan. Note to self: Must buy this CD!
• Skänkt pengar till jordbävningsoffren. Gör det du också.
• Läst favoritbloggar. Och skrattat gott.
• Kelat med kisse. Han vill för övrigt påpeka att detta var den viktigaste insatsen ikväll. Det, och att ge pengar till kissemissarna i Pakistan. (Det hjälper inte att jag påpekar att vi samlar pengar till människorna! "Offer som offer, katterna behöver också mat" påpekar den obeveklige fyrtassaren.)



Och nu ska jag försöka sova.
Trots att det kliar i fingrarna efter att få måla vidare.
*ger vardagsplikten och dito kraven fingret*

Fin timing... not!

Fan också!
Lagom till min Uppsala-tripp nu på onsdag, så lägger digitalkameran av. *aaaarghhh!!* Den har "fastnat" i bildvisningsläget, och hur jag än trixar och försöker "lura" den, så ger den inte vika en tum. Det är bara att inse, att jag måste lämna in den.
Shit shit shit!



Tur i oturen:
Garantin gäller fortfarande.
MEN ÄNDÅ!!



Jaja, jag hör nog hur ni skrattar lite retsamt sådär:
Välkommen till tekniksamhället, Rödhättan!
Men om jag säger såhär då:
Ingen kamera = ni får inte se "Prince(ss) Charming".
Som jag har målat ikväll.



..... *host* .....



Hehe.
OK, OK, jag vet, värre katastrofer har hänt och händer.
Men ändå. ;)

Att finna sitt fokus - the hard way!

Jag måste finna ett fokus i mitt liv.
Ett fotfäste.
Inte springa på varenda boll.
Lära mig att tacka nej till Roligt.



Jag har valt att fokusera på målningen.
Tills vidare.
Målningen ger mig sinnesro.
Och gör mig glad.
Medan skrivkrampen gör mig stressad.
Och frustrerad.
Därför har jag tagit en time-out från skrivandet. *
På obestämd tid.
Det var inget särskilt svårt beslut.
Trots allt.



Men idag hände det.
Plötsligt kände jag ett ljuvt stick inombords.
En längtan efter att skriva.
Då log jag för mig själv.
Det är ett steg i rätt riktning.
Ett mini-pini-ytte-pytte steg.
Men ett steg!
På vägen tillbaka till skrivglädjen.



* Utom i bloggen, då

Novemberregn

Det regnar.
Novembermörkret blänker svart där utanför. Hmm. Skrev "dör utanför". Intressant felskrivning. :) Ja, man kunde ju önska att mörkret dog - snabbt och effektivt! Men icke, nu är vi på väg in i den värsta av perioder, novemberhelvetet; och sedan den låånga, mörka vintern. Hu!!



De bästa vapnen mot novemberdeppen:



* Familj:
Åker hem till pappa far imorgon. Längtar efter honom!
* Vänner:
"Hängde" en stund med Boel efter jobbet, innan jag åkte hem till städning, tvätt och packande.
Pratade med Felicia tidigare idag.
Vänner - vänskapssamtal - vänhemhörighet.
Ovärderligt!
* Katten:
Som efter en kvällsvandring i novemberregnet är hysteriskt blöt och kelsjuk! :D
* Målande:
Städning och allt det där är måsten. Men det är målandet också. Det börjar alltmer likna ett beroende... ett positivt sådant, alltså.
* Ljus:
Värmeljus all over the place!
* "Get me out of here!!":
Åker till Lycksele (pappa) imorgon.
Åker till Uppsala nästa onsdag = minisemester = much needed!

Jag pysslar, alltså är jag

När jag kom hem tillverkade jag och skrev ett kort till J. Vi har ju ingen kontakt numera, men jag hoppas och tror att hon blir glad ändå - det skulle jag bli. En gång älskade vi varandra, det betyder mycket.



Sedan har jag lyssnat på Syster Tori och målat.
Tänkt på J, och på MB.
Sorgset, sorgset, sorgset har det varit ikväll.
Samtidigt är jag så innerligt tacksam över att min far och mina vänner är friska. Att jag är det. (Alldeles oavsett värk och elände.)



Har på Boels önskan skapat en målarblogg: Jag pysslar, alltså finns jag. Det finns inte så mycket annat än kvällens målningar där just nu, but more to come!



Kanske målar jag en stund till.
Trots att timmen är sen.



I am piecing a potion
To combat your poison
(Tori Amos, "Barons of Suburbia", The Beekeeper, 2005)

Cancerhelvetet

För en tid sedan fick jag veta att min gymnasiebästis, J, hade fått cancer i våras. Men att prognoserna var goda efter behandlingen.
Nyss fick jag veta att cancern har kommit tillbaka.
Och det ser inte lovande ut.
Den där förbannade jävla sjukdomen... jag hatar, hatar, hatar den!
I'll keep you in my prayers, J.