Vardag och vardagsflykt

Jaha, vad gör ni en helt vanlig tisdagkväll?



Själv har jag tvättat. *stön* Boring snoring, men nödvändigt. Jag ville så gärna göra något roligt ikväll. Busa! Men robotaktigt plikttroget åkte jag hem till högarna med smutstvätt. Ibland blir inte vardagen roligare än såhär.



Mellan turerna ned i tvättstugan har jag tittat på Sin City. Mycket märklig film. Den är otroligt läckert filmad, med en hel kaskad av kända och duktiga skådisar, men den lämnar mig märkligt oberörd. Det blir liksom bara snyggt... och kallt. Inte för att jag kräver att det ska vara speciellt engagerande - det bygger på en tecknad serie, gudbevars - men något måste det finnas i en film som fångar mitt intresse, och det gör det inte här. Men Mickey Rourke gör en fin insats, i alla fall. Kanske hans bästa efter Rumble Fish - någon som minns den? *hey Annelie ;)*



I söndags såg jag War of the Worlds med Tom Mr Scientology Cruise Tom Mr Scientology Cruise i huvudrollen. Den var riktigt otäck! Jag tror inte jag andades en enda gång under scenerna i källaren! Där Tim Robbins var kusligt trovärdig som en man, som har förlorat hela sin familj till de anfallande utomjordingarna, och som sakta men säkert förlorar sitt förstånd. Jag glömmer nog aldrig hur han frenetiskt börjar gräva "en tunnel under stan", som han i sin galenskap tror sig kunna göra, medan han skriker "Not my blood! Not my blood!" efter att ha bevittnat vad utomjordingarna gör med människorna och världen. Fantastiskt fint skådespel; Robbins är en av mina favoriter, faktiskt.



Scenen där Cruise kommer ut ur källaren och blickar ut över ett landskap, en värld dränkt i ett hav av blod var också väldigt stark. Det fanns inget hopp i de bilderna. Hur otroligt det än var så kändes det... trovärdigt. Sedan blev det vääldigt mycket Hollywood i slutscenerna, men det kan jag stå ut med, mycket tack vare de här partierna.



På tal om film, så har jag visst inte skrivit att jag såg The Constant Gardener, med min älskling Ralph Fiennes i huvudrollen, när jag var i Uppsala för ett par veckor sedan. (Hmm. Come to think about it, så har jag inte skrivit något om den resan öht, trots, eller kanske just för att jag hade så roligt!) Men när jag nu ändå är i farten och "recenserar" (använder uttrycket djupt ironiskt, jag kan inte recensera :)) filmer, så vill jag passa på att ge även den filmen ett par rader. Det var nämligen en av de starkaste filmerna jag har sett i år; en politisk thriller, en kärlekshistoria (utan allt det där "romantiska tjafset", som jag avskyr så mycket) och en berättelse om civilkurage. Ralph Fiennes bär hela filmen, trots en mängd starka biroller; det är nog hans starkaste insats sedan Schindler's List.



Nej, ned i tvättstugan igen! *snoooring*