Tankesplatter upp och ned

Solen sken idag!! Fatta!!
Underbart milt och skönt var det också. Hopp om vår! At long last... Och jag premiärcyklade, njöt av vinden i mitt hår och farttårar efter kinderna. Jag bara älskar att cykla!



Men jag har så ont i ryggen. Visserligen är det bättre än vad det har varit de senaste dagarna, men ont lika fullt. Jag tänker att kanske är det såhär det kommer att vara, jag kommer att få dras med ont i rygg och axlar allt emellanåt. Och jag har ju bara mig själv att skylla... jag sköter mig inte alls under de smärtfria perioderna, då jag borde promenera och träna och bygga upp styrka! Jag är så jäkla lat...



Målarpassionen brinner i mig, men jag har inte förmått lyfta penslarna ikväll. Det gör mig frustrerad, trots att jag vet att jag rimligtvis inte kan måla varenda kväll. ;) Då är det värre med tvivlet, som har börjat gnaga på självförtroendet igen... Vad roligt de måste ha haft, muserna, när de gav mig passionen men inte talangen. :/ Men jag tänker måla ändå, så det så! Ha! Take that! ;)



Jag längtar efter mina vänner, men samtidigt vill jag vara ifred. En inte alltför lyckad paradox. Precis som att jag är det gladaste glad - för solen, främst då - och det ledsnaste ledsna. Jag tänker att det är bättre med känslomässig bergochdalbana än känslostiltje... men ibland vete fan!



And it's time to face the truth
I will never be with you...
(James Blunt, "Beautiful")