After work

Anmälde mig till kvällens jobbpub för ett tag sedan. När jag klev upp i morse kände jag ända ned i tårna hur lite jag ville gå. För att parafrasera Ferdinand:
Jag vill hellre stanna hääär och lukta på mina böcker och målningar!
Men jag gick ändå. Och det var väl sådär.



Bäst var att se AL, som har haft det väldigt tungt ett tag med en svårt sjuk livskamrat, släppa loss helt och roa sig kungligt. Det formligen glittrade om honom, han dansade, sjöng och pratade så att taket nästan ramlade ned. Underbart! Det var han verkligen värd.



Hamnade bredvid KF från en annan enhet. Har inte pratat så mycket med henne, men det tog hon igen med besked ikväll. :D Jag är olidligt självisk, det vet jag, och har varit det värre än värst denna höst, men ikväll kunde jag koppla bort mitt ego och bara lyssna på mina bordsgrannar, KF i synnerhet, då. Skönt. Det kanske finns hopp för det här superegot också.



Vid halv åtta gäspade jag så mycket, att det bara var att kasta in handduken och bege sig hemåt. Hej och hå, vilken festprissa jag är nuförtiden! ;)



Det känns lite konstigt att längta hem till ett ensamt soffhörn, mina böcker och mina målningar. Fast det var väl egot som slog till igen. Och jag står för att jag behöver detta mitt ide just nu.



Allra bäst ikväll var AL:s Riverdance-inspirerade dans med AE. Då levde han i varenda tum av sin kropp, och det glittrande leendet, det kunde ha smält en sten på vägen!
Och hur vi skrattade med honom.