Da Cat Vinci

När biografin över den stora konstnären Rödhättan *host host host* en dag ska skrivas, får författaren, sanna mina ord, ägna Da King ett eget kapitel. Den stora konstnärens *host host host harkel* cat partner in creative crime!



Som den där gången han hoppade upp på bordet.
Rakt på en målning!
Som tur var den nästan helt torr.
Ett par stycken måste ägnas hans min i detta sammanhang. Minen av obeskrivlig förvåning över den stora konstnärens *host host gnmpfnr...* ylanden.



Eller som den där gången, när han anföll penseln mitt under pågående målning.
Vadå?! Den rörde ju på sig!
Var hans hetlevrade försvar, när den stora konstnären *nivetvadsomkommerhär* fick frispel.
Men ge faen i att röra på den då, nästa gång!
Muttrade han surt i morrhåren.
I det han högdraget promenerade ut ur köket.



Ikväll stoppade han ned nosen i den stora plastburk, som den stora konstnären *somsagt* sköljer penslarna i.
Vatten som vatten! Tycktes han resonera.
(Ja, han har vatten i sin egen skål.)
När han inte fick dricka drog han med sig såväl penslar som burk ned på golvet.



Nej.
Han fick inte dricka vattnet där heller. :D