2006-02-27

Jaaa! och neeej!

Jaaa!
Fniss och prat med Älsklings-Bollen på Rött.
Neeej!
Alldeles för lite tid tillsammans med Bollen.
Neeej!
Klev på fel buss! Nej det var inte ölen ;) jag blev bara så stressad av en mycket överförfriskad och vilt urinerande man i busskuren, att jag klev på första bästa buss för att fly...
Jaaa!
Kom på att jag klivit på fel buss. Och hann, tack vare ett våghalsigt sprinterlopp efter glashal gata, med rätt buss!
Jaaa!
Synen av Plutte-Pagrotsky dansandes i och under (viss höjdskillnad... ;)) armarna på "Foppa", när Kronorna (damer och herrar) firade OS-triumferna. Hahaha!
Jaaa!
Fick helt generöst ett par högtalare av Martyren idag.
Neeej!
De funkade inte tillsammans med min dator. Hmm? De är nog inte tänkta för en bärbar dator.
Jaaa!
Om två veckor åker jag hem till pappa far.
Om en månad åker jag ned till Stockholm. Business and pleasure!
Neeej!
Alldeles för mycket hård vardag fram till dess. Less på jobbet just nu.
Jaaa!
Mina underbara, underbara vänner. "Closing ranks", skydda varandra, skratta tillsammans, fullständig trygghet.
Neeej!
Så fort livet kan förändras... var rädda om varandra!
Påminns åter igen om att faster B är borta förevigt. Fast jag har försökt förtränga den vissheten... och försöker om och om igen! För hon fick ju bara inte dö...
... jag är rädd om de mina!

2006-02-26

Filmmagi

Har nyss kommit hem efter att ha sett Brokeback Mountain tillsammans med Boel, Jennie och Pellen. Vilken film - jag är helt tagen! Så sorglig, finstämd och genuint vacker! Den där scenen med skjortorna... it just broke my heart!



There ain't never enough time, never enough...

Holy sh*t!!

Det är tur att jag har starkt hjärta... det sattes verkligen på prov under finalen idag! Speciellt sista minuterna... hur kan tiden gå så sakta i en hockeymatch?!?! Men Sverige vann, fy fan vad skönt det var!

2006-02-25

Svajigt

Så många planer som jag hade för den här helgen. Ändå sitter jag här ensam. Igen. Helt enkelt för att jag inte orkade.



Jag sprang på stan med Jennie, köpte en underbart blå tröja och mascara, vi fnissade en massa, sedan en lååång fika och "Från läppstift till döden". Underbart!



Sedan skulle jag "bara" hem och äta och piffa upp mig lite, för att därefter gå på bio, den länge framemotsedda Brokeback Mountain, tillsammans med Älsklings-Bollen och Ingrid. Men så snart jag slagit mig ned i soffan för att pusta lite tog orken slut. Rann ut i en blöt vattenpuss. Kvar var höstfrusna löv som går sönder i vinden. Tårarna steg i ögonen. Ryggen och axlarna värkte infernaliskt; jag borde inte ha burit något öht idag, även om väskan verkligen inte var speciellt tung...



Till sist var det bara att ringa Bollen och meddela att jag var slut som soldat. Jag hatar (ja, hatar!) att ställa in med kort varsel! Jag hatar att ha så ont att jag inte orkar umgås med mina vänner! Jag hatar min kropps och smärtans begränsningar! Även om jag vet att det är inget, inget! jämfört med andras värk, och jag borde verkligen inte klaga och sjåpa mig...



Har målat. Lyssnat & slötittat på Schpektaklet. Det senare var förfärligt. Jag var tvungen att rena öronen med Tori Amos efteråt.



Ironiskt nog har jag förstås inte ont alls just precis nu. Och jag tänker att jag är en bluff, att jag överdriver, att jag nog ändå inte behöver gå till sjukgymnasten... fast jag vet ju vad allt det där handlar om.
Jag röker en cigarett och väntar på... något.
Blås inte på mig, då går jag sönder.
Håll om mig, så att jag inte går sönder.
Men gör det varligt. Jag går så lätt sönder.



when asked
know how to find
where you end
where i begin
"pick out your cloud"
/.../
indigo in his own
blue always knew this
if the rain
has to separate
from itself
does it say pick out your cloud

(Tori Amos, "Your Cloud", Scarlet's Walk, 2002. Hela texten finns här.)

Schpektakel #2 - en enda önskan!

Kära gode Schpektakel-Gud, som är i den paljettbeströdda himlen:
Låt inte Niclas Wahlgren vinna Schpektaklet!
Nu eller någonsin.

2006-02-24

Da King har ordet

Vi förstår verkligen inte det här! Trots att hovnarren* har förklarat det om och om igen för oss. Vi undrar verkligen vad det är för sorts svart magi som ryms i lådorna med färger av olika slag, för att inte tala om de där utomordentligt fååååniga pennorna, som vi roar oss med emellanåt, men då får vi skäll av hovnarren, som för övrigt är farligt nära att bli dömd för landsförräderi, hädelse och allmän hundaktighet.



Vi har uttryckligen förbjudit hovnarren att leka med de där lådorna! Häromdagen ansåg vi oss dessutom föranledda att förvisa sagda lådor ut ur landet, sedan vår kungliga svans råkat behagat sträcka ut sig över ett svartmagikladdigt ark, och hovnarren fått frispel och... skällt ut oss haft synpunkter på vad vi gör med vår svans. Pah! Som om inte vår svans skulle ha rätt att befinna sig var som helst, när som helst, och hur som helst!



Vi är ytterligt förtjusta i roade av hovnarren, och vill (helst) inte tvingas förvisa den från landet. Därför ber vi nu våra trogna undersåtar och understödjare - ja, alla som kan tänkas sitta inne med gåtans lösning, även hundar - att förklara grunderna bakom den svarta magin och med vilka medel den kan besegras. Vår konungsliga strävkyss utlovas i belöning! OBS! ej till hundar, det finns ändå gränser... och de nöjer sig hur som helst med ett äckligt ben eller två!



* Den Kattägda

2006-02-23

Maj gådd...

Nu har jag fått förfrågningar på ytterligare två målningar!! Här är den ena.
Den andra är det dessutom tre olika personer som har uttryckt intresse för. Så nu måste jag gå efter en "första-tjing-lista", och aktivt kontakta den som först visade intresse och se vad h*n säger, o.s.v. Herregud... jag som knappt har hunnit vänja mig vid tanken på att jag faktiskt får sälja - och nu är det "köbildning" på en målning!



Blir så barnsligt glad över detta - må muserna slå mig blind och döv! (Målarnas motsvarighet till "ta i trä") Jag är ytterst medveten om mina brister och tillkortakommanden som målare, och inbillar mig verkligen inte att jag är Någon.



That said:
Lite stolt kan jag väl ändå få vara över mig själv?

2006-02-21

Vänskapshappening...

... med Ingrid räddar denna något pissiga dag! Vi sammanstrålade först på telefonen, det var faktiskt jag (!) som ringde (jag är rätt telefonnojig av mig), hade lite funderingar kring... hm... något som får förbli en hemlighet än så länge. Vi pratade en stund och sedan kläckte Ingrid det utmärkta förslaget att det väl ändå var bättre att vi fortsatte samtalet över en öl på Rött, som nyss åter har slagit upp portarna efter en totalrenovering. Sagt och gjort... och när vi kom in på Rött trillade bådas hakor ned i golvet! Nu går faktiskt inte "gamla" Rött att förklara i ord, utan måste ha upplevts... men plejset har genomgått an extreme home make over! I positiv bemärkelse. We liked! :D



Skönt att få prata och fnissa en stund. Skönt att få tänka på något annat än ryggen, som hade börjat värka ca en timme efter att jag hade bokat tid hos sjukgymnasten, och på den vägen har det varit idag... :( Tack och lov har Ingrid lovat att följa med som moraliskt stöd när jag ska till sjukgymnasten; jag behöver det, behöver någon som distraherar mig och som kan sopa upp mig om jag faller i bitar. Så har vi ju dessutom vårt gemensamma projekt också, Ingrid och jag, och bara tanken på det piggar upp mig.



När jag kom hem hade jag fått ett kort från Shw-vännen. Blev så glad! Helt rätt, vännen, detta ska inte stanna vid tanken enbart!



Nu är det hockey på TV, som jag ska följa en stund, så länge jag orkar, och pyssla lite med en grej som jag har lovat Snigel sedan en dryg vecka tillbaka. ;) Fast att sitta i den här nedsuttna gamla soffan är ingen höjdare för ryggen direkt. Faan! Jag är så genomjävla less på att ha ont! och då är det här ändå ingenting jämfört med hur det var ett tag i höstas! Och jag har varit "bra" så länge nu... jag borde inte klaga, det finns de som har det betydligt värre. Men det är jag som ska leva med den här kroppen.

behöver skriva av mig!

Det känns bättre i kroppen idag, även om det svider längs efter axlarna. Trots det har jag faktiskt ringt och bokat tid hos sjukgymnasten. Jag tycker verkligen inte att jag är "värd" det, att jag inte har tillräckligt ont, och vad ska de kunna göra egentligen?? och just nu är jag ju riktigt bra jämfört med hur det var i höstas och jag får ju skylla mig själv som inte gympar och håller efter min kropp... Fick lite pepp av sekreteraren, som sa att det var väl bra om jag kom i tid "för en gångs skull". ;) Fast nu känner jag mig alldeles gråtfärdig av stress, fast jag vet att H, sjukgymnasten, är hur gullig som helst, och knappast kommer att anklaga mig för att vara simulant... fast det är ju inte det jag är rädd för heller, jag är rädd för situationen som sådan, jag vill verkligen inte gå dit, för mig är det en sjukhusmiljö även om det "bara" är Jobbhälsan...



Men jag ringde. Jag bokade tid. Det var en liten seger.
Samtidigt passade jag på att avboka platsen i stresshanteringskursen, som jag fått. Det hade säkert varit bra, men jag orkar inte med att sitta i grupp och diskutera sådant där. Inte nu, när allt är så jobbigt efter faster B:s död och allt allt som kommer upp till ytan i sorgeprocessen. Vill inte sitta där med en massa främmande människor och prata om mig själv... det skulle vara jobbigt nog även under "normala" omständigheter!



Neej, nu måste jag sluta, innan jag börjar gråta! Ingen bra idé på jobbet...

2006-02-20

Deppigt!

Vaknade igår med nackvärk. Inte så illa som det har varit tidigare, men illa nog. Hjälpte varken med Orudis eller tabletter. Låg som en miserabel blöt fläck i soffan hela dagen och förmådde inte göra annat än glo på TV och sova. Har ont även idag, och nu har det dessutom börjat värka i höfterna. Kanske har jag helt enkelt sovit i en konstig ställning inatt, kanske är det ingenting, men jag blir påmind om hur djävulskt ont jag hade i höfterna och lederna i höstas, och rädslan för att få tillbaka det gör förstås att jag "känner av" den diffusa värken nu på ett nästan överdrivet sätt. If that makes sense. Humöret är därefter, går omkring med en klump i halsen...

2006-02-18

Schpektaklet #1 - tredje omgången

OK, nu håller vi fingrar och klor...
... än så länge har det gått som vi velat!
And yeeees!
Andreas Johnson går vidare! :D



Kameleont går till Andra Chansen!
What the f*ck??!



Magnus Bäcklund går också till Andra Chansen.



And...
*väntar spänt*
Linda Bentzing går direkt till final!!



Jag hade alltså tre av fyra rätt. Inte illa! :)

Schpektaklet #1 - andra omgången

Nu tippar jag och Da King såhär:



Andreas Johnson och Linda Bentzing går vidare till final.
Sahlene och Magnus Bäcklund går vidare till Andra Chansen.
EBB åker ut! (Say a prayer...)

Schpektaklet #1 - första omgången

Dags för några... hmm, synpunkter på det årliga Schpektaklet. Dock inte att förblanda med den unika Schlagermassaker, som Jontas står för varje år. Because there can only be One Jontas! *puss vännen*



Eventuellt, eller snarare högst troligt så kommer Da King att blanda sig i tyckandet också. När han känner för det. (Omöjligt att veta när det ska ske.)
Hans skala ser ut som följer:
Hund!:
Ja ni förstår ju hur uschligt det är...
En trasig klo:
Nej, nej.
En klo:
Rätt OK för att vara en tvåbenting.
Två klor:
Katt!



Ziz iz ze votez from ze Rödhättan jury...



Aiayeh (the music of the samba) - Simone Moreno



Läckert framträdande, men låten känns tam, trots trummor och dans. Gillar hennes röst, och önskar att hon fått en bättre låt.



Kameleont - Electric Banana Band



Ach nein, ach nein! EBB är ju kult - vem minns inte sånger som "Jag vill bo i en svamp - annars får jag kramp!" och allt vad de nu hette? Men detta... huuuu! Töntig text, plastigt åttiotalsljud, boring snoring inövad scenografi. Om vi skickar detta till Athen får vi inte ens kvala nästa år!!!
Da King:
Hund!



This Woman - Anna Sahlene



Helt OK låt, och jag gillar hennes röst. Typisk schlager med en rejäl dutt disco. Skulle kunna funka även i internationella sammanhang!



The Name of Love - Magnus Bäcklund



Jag har alltid haft något emot den här killen, utan att riktigt kunna sätta fingret på vad. Nu när han uppträder utan den vackra Jessika bekräftas mina misstankar om att han är boring snoring - noll utstrålning! Låten har ett skönt gung, men drunknar i hans blekhet. *gäääsp*
Neej. Det krävs utstrålningen hos en Pontare för att ro hem en sådan här låt.



Jag ljuger så bra - Linda Bentzing



Jaha, den här typen av låt känner man ju igen. Och igen. Och igen.
Och det är ju rätt OK. Schlager på sitt bästa. Går liksom inte att dissa. Lär gå vidare.
Da King:
En sömnig klo.



Kuddkrig - Pandang



Nä, huuu - vad är detta?!
Må så vara att jag är allergisk mot pojkband, men jag tycker verkligen inte det hör här hemma i Schpektalsammanhang. Och då är jag ändå för låtar som rör om i den smetiga Schpektakelgrytan! Den har ingen nerv, inget som sticker ut, pojkarna är plastiga och teflonmelodin glider in genom ena örat och ut genom det andra...



Naughty Boy - Hannah Graaf



Ursnygg klänning!
Graaf verkar dock lida av ett svårartat Monroe-komplex. Och hon är ingen Marilyn Monroe... if you know what I mean.
En oförarglig bagatell är denna låt. Kunde nog ha blivit en ganska het sak, med rätt sångerska! Men Graafs röst är för tam för att göra den rättvisa.
Da King:
*gäspar*
(Det är nog värre än Hund!, har jag en känsla av.)



Sing for Me - Andreas Johnson



Jag älskade "Glorious", så den här låten hade jag sett framemot med spänning och bävan! And yesss... den bröt av kvällens schmet som en spjutspets! Pepprad med Robbie Williams och The Beatles, med ett snyggt crescendo på slutet. Och Andreas är helt enkelt toksnygg! Me lööööves! Enda minuset är att den är för bra för det här sammanhanget. ;)
Da King:
*tittar yrvaket upp*
*mjauuar*
En klo:
Rätt OK för att vara en tvåbenting.



Mina tips:



Linda Bentzing och Andreas Johnson går direkt till final. Anna Sahlene och Magnus Bäcklund går vidare till andra chansen.

Ett himmelrike...

... för ett målarskrin!



Där jag kan förvara mina akryltuber. Som just nu radar upp sig från Haparanda till Ystad. Däremellan ett kaos i en trist plastpåse. Varenda gång jag ska måla måste jag börja med att rada upp dem efter färger. Tro mig, det förlorar snabbt sin charm. Har kikat runt lite på nätet. Men det verkar rätt dyrt. Det finns "Start Kit", ungefär som när jag köpte akvarellfärger första gången - en fin, svart plåtask med färger från Winston & Newton. Men jag har redan ett Start Kit, och mer därtill, av akrylfärger. Jag behöver bara någonstans att förvara dem. Ett fin träskrin med fack för tuber och penslar hade varit fint. Tänk om jag hade varit händig - då hade jag kunnat förfärdiga ett sådant själv! Heh, men när det gäller att snickra har jag tummen mitt i handen. ;)



Jaja. Jag får leta vidare. Hojta om ni ser något lämpligt, som inte kostar alltför mycket!

Känslornas färgpalett

Lycklig - målar.
Firar och njuter - smuttar champagne.
Gråter - för att Pavarotti sjunger "Nessun Dorma" så hjärtskärande vackert.
Dessa tre känslor, och mer därtill, är jag.
Nu ska jag fortsätta njutamålagråtamerdärtill.

2006-02-17

Asså... *katter*!!

Vad är det med katter, egentligen?
Föds de obstinata?
Och sedan är det en enda lång kattsträvan.
Mot Mer Mest Mestigast Obstinat??
Jag bara frågar.
Nyss försökte min pälsboll dricka ur den plastbytta.
Som jag använder till att rengöra penslar mellan målarvarven.
Trots att han har sin egen skål.
Nyss fylld med rent, fräscht vatten.
Till skillnad mot vattnet i plastbyttan.
Nu hann jag ju hejda honom.
Och marschera honom ut i köket.
Till det rena, fräscha vattnet.
Men det ville han inte ens lukta på.
Nu ligger han en bit från plastbyttan.
Med det målarblaskiga vattnet.
Och håller den under bevakning.
Ifall jag skulle gå härifrån.
Gaaah!
Om jag så blir hundra år.
Så kommer jag aldrig att begripa mig på katters logik.

After work





Tar en matbit och en öl tillsammans med några av mina gamla arbetskompisar på Lottas. Här är Anna och Janne.







Leif var det länge sedan jag träffade. Tyvärr hann jag inte prata så mycket med honom. (Inte lätt att göra sig hörd i det här sällskapet!)







Lotta avskyr att bli fotograferad nästan lika mycket som jag gör. Men hey babe, det här blev väl ett fint foto, så säg?







Har en känsla av att Ingrid inte kommer att förlåta mig för det här fotot. Men jag tycker hon är så söt med sin kluriga min. :)

2006-02-16

Tremble my world...

Idag har jag fått sälja en målning, "Pink"! Det blir den tredje i ordningen, maj gådd... Dessutom har jag en intressent på ytterligare två stycken - antingen "What becomes of the broken hearted?" eller "Gå vidare". Och jag som hade en liten skaparkris i lördags! :) Den bästa medicinen mot prestationsspöket torde vara det ljus som tändes i L:s ögon när hon såg "What becomes of the broken hearted?" och "Gå vidare" - det var ren förälskelse! Kan man uppväcka en sådan känsla hos en annan person, så kan man besegra prestationsspöken också.



Hmm... borde kanske fira med lite bubbel. Jag har inte firat mina andra försäljningar än, come to think about it. Fast bubbel en torsdagkväll med tvättid inbokad?? ;)

2006-02-15

Fly färg förb*nnad!

Nä, konstnär skulle jag aldrig kalla mig. Maj gådd - muserna skulle slå mig blind på fläcken! :D Målare duger så gott för min del. Eller kluddare, när jag tvivlar på mina skaparförmågor. Men ikväll har jag uppvisat de första tecken på sant konstnärstemperament. Ja jag kallar det konstnärstemperament, trots ovanstående reservation - för medge att "målartemperament" låter bra mycket tamare?



Nå hur som, här har penslar och färg flugit ikväll, ska jag säga! Inte bara över papperet, då. Det bara jävlades och jävlades; det var nära att jag hade kastat alla målarattiraljer ut genom fönstret! En och samma målning hela kvällen; hur många varianter det blev innan den lyckades mig ska vi inte ens gå in på... Jag har svurit värre än hela familjen Ozbourne tillsammans, gastat åt katten (han förorsakade en kattastrof av annat slag, precis när jag som bäst behövde min koncentration på målningen... men ja, det var elakt av mig!), vid två tillfällen sparkat på toalettdörren *hrmm harkel pinsamt men sant* och till sist brast jag faktiskt i gråt.



Men jag gav inte upp.
Och hur weird det än kan låta, så kändes det obeskrivligt skönt att få vara arg på något så prosaiskt som misslyckade målningar! Istället för den likaledes obeskrivliga, för att inte säga helt irrationella sorgeilskan över det jävla orättvisa livet, som tog faster B ifrån mig, och på faster B herself, för att hon fattas mig...



And it burns burns burns
the ring of fire
the ring of fire...

(Johnny Cash, "Ring of Fire", Ring of fire - Legend of Johnny Cash, 2005. Special thanks to Snigel!)

2006-02-14

Alla hjärtans dag med guldkant

Så trött att det känns som om ögonen ska ploppa ut när som helst. Men jag vill ändå skriva ett par rader innan "säng säng säng - sova sova sova".



.... zzzzz ....



Oops! Sorry!
*viftar undan alla närgångna .... zzzzz .... *



Jag har varit på Alla hjärtans date, jag, minsann! För *host* första gången i mitt liv. (Det är nästan lite pinsamt att tillstå. Men jag är ju evighetssingel, av födsel och ohejdad vana!) Det här var egentligen den perfekta daten, för jag var trygg med och kände mig älskad av min date, behövde inte vara rädd för att bli besviken, sårad och/eller dumpad... åsså är hon ju så jävla snygg, att varenda människa inne på Lottas var avundsjuk på mig! ;)



- Betyder det att jag måste ge dig choklad?? frågade jag henne, när jag insåg att jag skulle gå på date med henne på den här hjärtiga dagen.
Ety choklad vill jag helst ge till mig själv!
- Nej då! lugnade hon mig.
- Och inget hångel??
Ety hon är ju min Älsklings-Boll. Men hångla med henne vill jag faktiskt inte, no offense. ;)
- Nej då!
Perfekt utgångsläge för en date, m.a.o. ;)
Men ett Alla hjärtans kort (eller collage, rättare sagt) fick hon.
För hon är ju min Älsklings-Boll.

2006-02-13

Så kom jag hem...

... och målade min sorg.
Och min kärlek. (Hemlig, än så länge.)
Katten har tiggt kel.
Tårvåt päls fick han.
Strävtungad kattkyss fick jag.
På kinden.
Vi älskar varandra.

Rimfrostsmåndag

Det är en underbart vacker vinterdag.
Solen sänder gnistor i snön.
Träden mallar sig med exklusiva rimfrostpälsar.
Men jag är ledsen.
Har gråten i halsen.
Det är en sådan dag.
Rör inte i mig, se mig inte, då går jag sönder.
MD ger mig ett lyssnande öra och en stor, varm kram.
Låt inte så snäll på rösten, då går jag sönder.
Och jag vill inte gråta på jobbet.
Men jag är så tacksam över mina fina arbetskamrater!
Och jag har fått en idé till en målning.
Thank God!

2006-02-12

A good crying

Nu har jag gråtit mig igenom Steel Magnolias igen. För sjuhundraelfte gången. Jag vet inte vad det är med mig och den här filmen; jag skrattar och gråter lika mycket varje gång. Normalt sett skulle den vara alldeles för sentimental för mig - jag avskyr sentimentala filmer! Men det är något med den här filmen som ter sig oemotståndligt för mig...



Och det var så jäkla skönt att få gråta nu! I needed it.



I'm fine! I can jog all the way to Texas and back, but my daughter can't! She never could! Oh God! I am so mad I don't know what to do! I wanna know why! I wanna know why Shelby's life is over! /.../ Oh God I wanna know why? Why? Lord, I wish I could understand! /.../ I don't think I can take this! I don't think I can take this! I just wanna hit somebody 'til they feel as bad as I do! I just wanna hit something! I wanna hit it hard!
(Ur Steel Magnolias)

2006-02-11

Kreativitetsfrustration

Usch!



Har målat hela dagen. Och resultaten har väl varit OK. Jag har ju t.o.m. lagt ut målningar (inte allt! det mesta av mitt kludd ser aldrig cyberspaceljuset!) på nätet! :) Ändå har frustrationen kliat under min målarhud och i mina målarfingrar. Har varit hypermedveten om att jag faktiskt inte kan måla. Jag fuskar hej vilt, och det syns! Här sitter jag med dyrbart material, och fuskar, och väntar på att Någon ska komma på mig och kasta ut mig ur... hmm, målarvärlden, eller vad jag nu ska kalla den. Jag har ju inte en aning om vad jag egentligen håller på med! Jag kluddar och kluddar, och snart kommer kluddandet att ta slut. Och vart ska jag då ta vägen? Målandet gör mig ju lycklig på ett sätt som skrivandet aldrig har lyckats med! Målandet har blivit en livsnödvändighet! Men nu håller frustrationen på att sopa bort lyckan och njutningen i att måla...



Så fann prestationsspöket vägen in i mitt målande, finally...

Om man nu får göra egenreklam...

Dagens gapskratt - alla kat(t)egorier!

Fem ljud idag

* Opera
* Plask av penslar i vatten
* Snarkande katt
* Svordomar från "konstnären"
* Grannen borrar i väggen

2006-02-10

Skuld

Ikväll äts jag upp av skuld.
Skuld!
För att jag aldrig ringde.
För att jag är så egoistisk.
För att jag älskade henne.
Men inte sa det.
Någonsin.
För att jag tog henne för given.
För att jag inte hälsade på under semestern.
Som vi hade pratat om.
För att jag inte orkar ringa till kusin J.
Och vara där för honom.
För att jag skrattade häromdagen.
Och var lycklig.
För att jag njuter så mycket av att måla.
För att jag inte alltid tänker på henne.
För att jag är var en dålig brorsdotter.
För att jag skriver detta.

Klacketi-klacketi-klack!

Klackarna i kontoret bredvid håller på att göra mig galen.
Hur mycket kan man springa omkring på en och samma dag?
På en relativt liten yta.
Vad gör dessa klackar?
Annat än att smattra.
And drive me nuts.
Kan man stämma klackar?
Sådant funderar jag på en ledsen fredagseftermiddag.
Och här kommer de - klackarna - igen.
Nehej, det var andra klackar.
Klackar borde förbjudas i lag!
I alla fall klackar på arbetsplatser.

2006-02-08

Och sedan...

... sedan grät jag länge med näsan i kattens päls.
Medan han purrade förnöjt. Tryggt.
Sedan skrattade jag när han ramlade ned från soffan.
(Han förlät mig. För denna gång.
Det bor en clown i varje katt.)
Sedan tog jag - mot bättre vetande - en liten skvätt vin till.
Och en rök.
Två rök, faktiskt.
Lyssnade på The Divine Ms Z:s fina tolkning av Ferlin.
Och jag är ganska mager om bena
tillika om armar och hals
Jag har sålt mina visor till nöjets estrader
Och Gud må förlåta mig somliga rader
För jag är ganska mager om bena
tillika om armar och hals...

Made sense, somehow.
(Don't ask.)
Sedan mådde jag lite bättre.
Och började längta efter att måla.
Men jag ska vara tråkigt vuxen och ordentlig.
Gå och lägga mig istället.
För imorgon väntar Plikten igen.
Usch!
Varför kan man inte själv få bestämma vilka dagar man ska arbeta??

Skratt, mitt drottningdöme för skratt!

Idag har jag skrattat. Högt och mycket.
För att inte tala om välbehövligt!



Först vid lunchen tillsammans med mina favvoarbetskompisar, och ett samtal som (bland annat) kretsade kring Let's Dance, Anna Book och hur A & jag skulle te oss i en dans med det s.k. "dödslyftet"...



Därefter på en högst spontan middag med ett glas rött vin (nåja, mer än ett, då) tillsammans med Sötnos-Bollen. Där vi bl.a. spånade över hur vi bäst skulle kunna göra skandal på den årligen återkommande "Jobbfesten" till sommaren... *asg*



Men högst skallade skratten när Bollen konstaterade, aningen lättad, att hon i alla fall (föregicks av en long story, don't ask...) hade en date på Alla Hjärtans Dag i år.
- Jaha! utbrast jag intresserat. Med vem då?
- Med dig, Carra... påminde Boel.
- ?? ... jaha... ja just det ja! (Några sekunders perplex tystnad från Rödhättan.) Jamen då har ju faktiskt jag också en date på Alla Hjärtans! Det har inte hänt på... eh... det har nog aldrig hänt förut, faktiskt.
Avdelning: Förvirrade samtal är det här gängets speciality... ;)



Efter den här totalsvarta helgen, då jag liksom "slog i botten", har några av de sorglandsförvisade livsandarna börjat återvända. De fladdrar milt in över mig, sätter sig i grenarna, sprider grönska och värme och en aning om sommar & sol, och de skrattar med mig. Jag söker mig tillbaka till mina älskade, älskade vänner, efter ett pars veckor självvald isolering, och det är ju min bästa medicin. Jag har inga ord för sorgen att dela med dem. Men jag har skratten att dela med dem, och det är faktiskt viktigare.



Jag tror att jag så smått börjar hitta vägarna ut ur den svartaste sorgen, den djupaste dalgången. Därmed inte sagt att jag inte kommer att "dippa" då och nu, fortsättningsvis, länge än. Sorg tar tid, det vet jag ju, det är en lång, smärtsam process. Men den kan rymma skratt och glädje också. Det vet jag också. Och jag finner en viss tröst vid tanken på att faster B skrattar tillsammans med mig nu. Hon var den mest osentimentala människa jag har känt; åh gråt inte, gråt inte, gå vidare istället, och minns det som var fint...



... fast det är ju samtidigt det som gör så ont!



... fan nu gråter jag i alla fall!
Fast det är nästan skönt, mitt i alltihop. Skratt och gråt förutsätter varandra i sorgen.

2006-02-07

Kreativ felhörning

Sedvanligt förvirrat samtal mellan Jennie (J) och yours truly (R):



J: - Jag var nere på stan och shoppade idag!
R: - Jaha, vad köpte du?
J: - Kliad ull och smink.
R: - Kliad ull?? Är det någon slags ny kvalitetsstämpel? Man kliar dem först, innan man gör ull av dem?
J: Kläder och smink, Carra!

2006-02-04

En jävla lördag

Katten sabbade min sovmorgon.
Genom att vara nära svältdöden klockan nollsexfemtio*pip*.
Visserligen somnade jag om därefter.
Men inte den djupa sömn jag behövde.
Drömde fluffdrömmar. Och våndades.
Nacken värkte infernaliskt.



Tionollfem*pip* gav jag upp.
Katten var mycket nöjd!
Öron som behövde klias.
Och sådant där.
Mina öron skulle också behöva klias...
... men det är en annan historia!



Tolvfemton*pip* satte jag mig på bussen.
Destination Stan.
Min arbetskompis H klev på fyra hållplatser senare.
Vi pratade om konst och skapande.
Och följdes åt till Konstnärsshopen.



Men sedan var jag ensam.
Och nacken värkte.
Inte olidligt. Men tillräckligt.
Har knaprat tabletter hela dagen.
Och smörjt med Orudis.
Och målat - infernaliskt!
Mot bättre vetande.



Bergochdalbana. Har målandet varit.
Började i botten.
Och arbetade mig uppåt.



Nu går kattfan omkring och gnäller.
Som en äggsjuk höna.
Själv ska jag ta en whisky.
Och titta på 8 Mile.

2006-02-03

Varning: Dagbok!

Det känns som om jag har gått i baklås... Jag sitter här i soffan och lyssnar på smetmusik på Lugna favoriter och kan inte ens måla. Jag vill bara gråta, men tårarna har hamnat i ett gråtens Fort Knox. Och ensamheten gör så ont... Hålet i mitt hjärta gör så ont - hur kan ett hål göra ont, egentligen? Uh vilken drama queen jag är, va... men det står jag för. Jag står för att jag sörjer och att jag vill gråta och att det gör ont inombords. Mer än något annat känner jag att det är försent... och allt jag borde ha gjort och sagt och tänkt och känt...



Måste försöka måla. Eller om jag skulle ringa någon. Fast jag skyr telefoner.

2006-02-01

Snacka om bra erbjudande! (Om man gillar Jamie Oliver)

I sin senaste reklamjingel på TV erbjuder Duka helt generöst potentiella kunder att köpa Jamie Oliver för halva priset. Snacka om "najs prajs", för att parafrasera en annan, olidligt infantil reklam för en hamburgarkedja!



Undras om Jamie Oliver himself är vidtalad? Och vad säger hans fru??



Undras förresten om de skulle kunna tänka sig att sälja Johnny Depp för halva priset? Just say the word, och Rödhättan kommer att storma affären!



Och låt oss inte gå in på vad Rödhättan skulle göra om det var Ralph Fiennes...!!!

Som vanligt

Pappa ringer.
- Men hej! säger jag glatt. Hur är läget?
- Jaa, det är väl som vanligt!
svarar han.
- Det är väl för tur! utbrister jag, från hjärtat kommet. Jag menar, med tanke på vad som hände nyligen!
Vi skrattar båda, aningen obehärskat. Av pur tacksamhet.
Tacksamhet över att nästan allt är som vanligt.
Vi lever och har varandra.
Även om faster B fattas oss.
Tänk att man kan vara så tacksam över "vanligt"!