Nää, det kan inte vara sant...?!

Enligt Filmkrönikan så kommer det att bli en del musikalnummer i Ice Age 2. Musikalnummer - gaaaaah!!!!



Vill jag verkligen se den här filmen? (Hur mycket jag än älskade ettan.)

Nedräkning

Tittar på nyheterna, det är om KU och Göran Persson och allt det där, och det enda jag förmår ta in är att snön lyser med sin frånvaro i Stockholm. Här har den vräkt ned i stora mängder de senaste dygnen, och när jag nyss gick från bussen höll den på att blåsa omkull mig. Enough already, liksom! Men imorgon åker jag till Stockholm, och där snöar det inte. Just nu i alla fall. Måtte jag inte ta med mig snöeländet! *lätt hysteriskt skratt*



Dagen annars har varit hysterisk, möten möten möten, krånglande teknik, jag jobbade till tjugo över sex, och kom som en följd av detta till råga på allt elände försent till Photoshop-kursen, som började ikväll. Gaaah! Men det var otroligt roligt med kursen, förstås, även om jag har glömt förfärligt mycket från grundkursen i höstas - tur att vi fick repetera. Två av tjejerna från i höstas är med i den här gruppen, och det var en lisa för själen att se hur glada de blev av att se mig. Pratade en del med kursledaren under fikat, och har nog bestämt mig för att ta en kurs i fotografering också. Kanske hade det varit bäst att börja med det, men jaja, nu är det som det är.



Har packat och nu sitter jag här med en kopp te. Reveljen går halv sex imorgon *stön!* Är redan så trött efter den här sömnsvajiga veckan. Men förväntansfull - åh så skönt det ska bli att lämna stan för ett par dagar! Jag har inte planerat så mycket mer än att jag tänker frossa i konst, kaffe och vänskap. :)

Är han verkligen fast nu?

Enligt aftonblaskorna så är Hagamannen nu gripen, och polisen verkar säkra på att de har rätt person. Presskonferens klockan sjutton. Jag hoppas verkligen att det är rätt person; det skulle vara en sådan ofantlig lättnad! Visserligen finns det fortfarande och kommer det alltid att finnas våldtäktsmän, men just den här personen vill jag verkligen inte ha lös ute på gatorna. Även om jag har försökt att inte dras med i den allmänna rädslan, så har jag förstås påverkats av den, och detta under en sådan lång period, dessutom.



Jag tänker på de kvinnor, som har överfallits av Hagamannen, och på hans familj. Jag hoppas att de får den hjälp de behöver. Och över allt annat hoppas jag att det är Hagamannen som polisen nu har gripit, så att han inte kan skada en enda kvinna till!

En sak till...

... sedan måste jag verkligen kasta ned mig under täcket!
Frånsett allt annat som hände och kändes på bildterapin ikväll, så var det fantastiskt roligt att få jobba med en stor "målning"! Det gav onekligen mersmak... Kanske ska det äntligen få mig att våga mig på det där stora (56 x 76 cm), fina, svindyra akvarellpapperet, som jag köpte i slutet av januari!

bilder att må bra av II

Livsnödvändigheter när jag kom hem från bildterapin:
En liten whisky.
Ella Fitzgeralds underbara stämma.
En cigarrett.
Några tårar.



Tröttheten sved bakom ögonlocken, men jag var tvungen att varva ned en stund innan det kunde bli aktuellt med säng-säng-säng. Bar med mig så många tankar och känslor hem från bildterapin. Kände mig liten som en nyckelpiga & hudlös & ensam. Dessutom värkte det i ryggen och axlarna, håhåjaja, vilken överraskning... not! Men jag ser det som positiva signaler, trots allt. Det här är ju en process jag ska igenom, och när själen värker så värker även min kropp. Och det måste värka för att bli bra igen.



Jag kommer inte att skriva så mycket mer om bildterapin framgent, det blir för privat. För jag har gränser för vad jag skriver här! ;) Men jag kan i alla fall säga så mycket som att jag tror det här kan fungera för mig. Även om det är jobbigt att vi gör det i grupp! Förhoppningsvis ska jag kunna bli trygg i gruppen så småningom.



Hade velat fortsätta måla när jag kom hem - bilden jag gjorde ikväll överraskade t.o.m. mig själv - men vågar inte. För då blir jag uppe halva natten, och jag måste få sova inatt!



Först ska jag bara kela lite med Pysen... han är här nu med sin välsignat kalla, blöta nos mot min kind i en sådan där kattpuss, som gör att man kan förlåta dem för allt, allt! :)

Lord have mercy on a sleepy office slave...

Sov nästan ingenting alls i natt heller, trots att det onda örat gett med sig. Är så trött att jag nästan ser dubbelt! För att inte tala om att jag har svårt att få saker och ting utförda... Humöret ska vi inte ens gå in på - jag hade ledigt kunnat klösa ögonen ur Martyren när hon kläckte ur sig en av sina elakheter, trots att den inte var riktad till mig! Åsså vräker snön ned och har gjort så länge nu! GAAAAAAAAAAH!!!



Å andra sidan så har jag gått och fnissat åt filmen halva dagen. Aah, the old BV6000, Ma'am, err ... capable of 125 rpm -- that's "rabbits per minute" *fniss* Och ikväll börjar bildterapin. Det ska bli intressant, även om det känns otroligt motigt just nu - skulle bara vilja gå hem och soooova!



Bara jag får sova ordentligt sedan inatt....

Wallace & Gromit saves the day

Hu, vilken boring snoring grå dag - måndag, tillika! Jag har ont i ett öra och är lite småsnuvig. På grund av det var det svårt att sova inatt, så jag har varit skittrött (ursäkta franskan) idag. Som tur var kom jag på eftermiddagen på den goda idén att jag skulle hyra mig en film. Det blev Wallace & Gromit: The Curse of the Were-Rabbit. Kunde inte ha valt bättre, den är hur rolig och charmig som helst! Mer sådant på måndagar, tack, mer skratt åt folket.

... I thought that love would last for ever: I was wrong ...

Det finns en scen i Fyra bröllop och en begravning, som alltid får mig att gråta:
Den där Matthew (fint tolkad av John Hannah) läser W H Audens dikt "Funeral Blues" vid sin älskade Gareths kista. Ikväll valde jag att bara se den scenen. Bara för att få gråta. Det behöver jag... Det känns som om jag ska gå sönder av ogråten gråt! Jag saknar henne så jävla mycket... åsså tänker jag på mamma, och på farmor, och alla dem jag älskar, och som jag kommer att förlora...



Stop all the clocks, cut off the telephone,
Prevent the dog from barking with a juicy bone,
Silence the pianos and with muffled drum
Bring out the coffin, let the mourners come.



Let aeroplanes circle moaning overhead
Scribbling on the sky the message He Is Dead,
Put crepe bows round the white necks of the public doves,
Let the traffic policemen wear black cotton gloves.



He was my North, my South, my East and West,
My working week and my Sunday rest,
My noon, my midnight, my talk, my song;
I thought that love would last for ever: I was wrong.



The stars are not wanted now: put out every one;
Pack up the moon and dismantle the sun;
Pour away the ocean and sweep up the wood.
For nothing now can ever come to any good.

Hon är så Wow! Wow! Yeah! Yeah!

Slötittar på Parkinson, medan jag käkar vegetariska hamburgare. Ett ganska trist program, men det var mödan värt att titta på det - för Eurythmics, av alla grupper, gör en (tillfällig?) come back med "There Must Be an Angel"!! Och ja.... *lycklig suck* Annie Lennox är nog världens vackraste kvinna! Och sjunger brallor & kjolar av alla nutida popsnören! Gotta love this woman...







No-one on earth could feel like this
I’m thrown and overblown with bliss
There must be an angel
Playing with my heart
(Eurythmics, " There Must Be an Angel ". Hela texten finns här)

Det finns hopp även för en gammal katt??

Till sist tröttnade jag på Da Kings jämmervisor och frenetiska bankande på balkongdörren, och "kastade" ut honom. Lycklig kastade han sig ut i den blåa marskvällen.
Jag undrar om han kommer ihåg att han är snöpt? *asg*

The here and now of Rödhättan

Igår sa jag ifrån i en situation, som jag ansåg vara kränkande. Inte för mig, men för andra. Trots att jag avskyr att prata inför främmande människor.
Imorse svor jag mig upp ur sängen, hävdandes att möten kvart över åtta på morgonen strider mot de mänskliga rättigheterna.
Fast sedan log jag på bussen på väg till jobbet. För att Andreas Johnson är så söt och hans "Sing for me", som kom upp på random i min nya fina mp3-spelare, gör mig glad.
Sedan fick jag ont i ryggen. Det var så jäkla kallt i sammanträdesrummet! Och jag satt där i flera timmar...
Klockan fyra gav jag upp och åkte hem. Ont, ont!
Fast sedan #2 jag log lite svagt åt denna syn.
Just nu skulle jag vilja ha en whisky - en stor jäkla whisky!
Istället har jag tagit en tablett och ska sätta mig att måla en stund. Inte bra ur ergonomisk synpunkt, kanske, men viktigt för själen.
Nästa helg åker jag till Stockholm. *flyger upp i glädjedans - tjohoooo!!* *aj!*
Denna helg ska jag därför vila och ladda batterierna.

Nämen titta!

Jag har ett skrivbord igen - pappershögarna är besegrade, och även en hel del dammråttor har fått på pälsen. *atjoo* Nu har jag nästan gjort mig förtjänt av att gå hem för dagen, va? Allt medan intresseklubben flitigt antecknar, hehe.

bilder att må bra av

Mycket kan man säga om min arbetsgivare, men det här med friskvårdssatsning har de förstått. Nu senast kom ett erbjudande om att få gå på bildterapi på kvälls- eller eftermiddagstid, 10 x 2 timmar. Jag ringde till ledaren för bildterapin och hade ett så givande samtal med hennom, att det slutade med att jag anmälde mig - och knep sista platsen i kvällsgruppen! (Liite tur ska man ha ibland!) Det börjar redan nästa vecka, och känns mycket spännande.

Finding Neverland

Har sett om Finding Neverland med den oförliknelige Johnny Depp i huvudrollen. En underbar film, varm, gripande och magisk!



Jag hoppas att faster B är i Neverland.



- It's just, I thought she'd always be here.
- So did I. But in fact, she is, because she's on every page of your imagination. You'll always have her there. Always.
- But why did she have to die?
- I don't know, boy. When I think of your mother, I will always remember how happy she looked sitting there in the parlor watching a play about her family, about her boys that never grew up. She went to Neverland and you can visit her any time you like if you just go there yourself.
- How?
- By believing, Peter. Just believe.

Nää...

Skicka hem "Svenska folket", tycker jag!
Hrmm.
Nåja, det var ju inte helt oväntat ändå.
Nu ser jag framemot glitter & glamour hos ACE i maj.
Och visst kommer jag att hålla på Sverige.
Trots allt. ;)
Jag tippar att hon i alla fall tar oss till final.
Men vinner, det gör hon inte.
(Prove me wrong?)

Kan det verkligen vara så...

... att vi slipper det där förb*nnade stativet och dito enmansorkestern denna gång?
*be still my beating heart*

*fniss*

Ganska kul med Fredrik Lindströms olika dialektröster. :) Fast en sak är säker, han kan då aldrig ha hört en Umeåbo. De* pratar inte alls sådär, det lät mera som "allmän" norrländska än riktigt umeåmål.



Annars ser det ju riktigt bra för darling Andreas!
Men det är ju innan "Svenska folket" har fått säga sitt.... hrmm.



* Jag är inte infödd Umeåbo själv.

Schpektaklet: Final!

Jaha, då var det dags för La Grande Finale i Schpektaklet (alias Melodifestivalen), och Da King och jag har vässat klor respektive tangentbord igen. Vi var inte riktigt på hugget i delfinaler 2-4, men nu jäklar har vi laddat! Kisse med en sexa mjölk och tonfisk, Rödhättan med ett glas vitt vin, choklad och cigarretter.



Innan vi börjar kräver Da King att jag repeterar hans bedömningsskala. När jag säger att jag inte har någon sådan, frågar han vad det har med saken att göra. :) Så det är väl bäst att jag gör som han säger:



Hund!:
Ja ni förstår ju hur uschligt det är...
En trasig klo:
Nej, nej.
En klo:
Rätt OK för att vara en tvåbenting.
Två klor:
Katt!



Da King hälsar även att Lena Ph gärna får dela en sexa mjölk med honom när helst hon så önskar. Tja. Då får jag väl säga detsamma om Andreas Johnson. Fast vin/öl/whisky istället för mjölk, då. :)



Anyway:
Ziz iz ze votez from Ze Redheadz jury:



Sing for me - Andreas Johnson



Ja, jag är toksvag för den här låten, det medges. Tror inte den skulle göra bort sig i Athen heller. Den gör mig glad och får mig att vilja dansa.
*tittar förhoppningsfullt på Da King, som snabbt mjölkmorrar "forgeddabuddidd!"*
Han får min röst. Andreas, alltså, inte pälsbollen.
Da King:
En klo.



Älskar du livet - Björn Kjellman



Njaa. Det är väl inget fel på låten, men den är alldeles för "out of date" och skulle vara chanslös i Athen. Fast om det var en tävling om "skönaste glitter i ögonen" så vet jag vem som skulle få min röst. ;)
Da King:
En trasig klo.



Jag ljuger så bra - Linda Bentzing



Nää! Tycker hon är för gapig och för mycket "Energizer Bunny". Och låten har man ju hört förut...
Da King:
En trasig klo.



Night of Passion - The Poodles



Missförstå mig rätt; det är kul med en rocklåt i Schpektaklet. Men jag kan för mitt liv inte gilla den här låten. Det luktar för mycket Bon Jovi och åttiotal, och det känns nästan lika "out of date" som Kjellmans låt. Det enda förmildrande jag kan komma på att säga är att de i alla fall inte har pudelfrisyrer, namnet till trots. ;)
Da King:
*headbangar*
En klo - endast namnet på gruppen gör att det inte blir full pott!
(Han är en rock 'n' rull katt, den kära gamla ledbrutna pälsbollen.)



Lev livet - Magnus Carlsson



Urtråkig låt!
*passar på att gå på toa*
Da King:
Hund!



"Mama Take Me Home - Rednex



Ehum. Jag har en bekännelse:
Jag gillar den här låten!
*duckar för de ruttna tomaterna*
Missförstå mig rätt här också: Jag tycker absolut inte att vi ska skicka Rednex till Athen - nej, nej, nej, det vore en katastrof! Jag hör redan hur Europa skulle skratta sig tandlösa åt oss...
Men jag gillar den ändå - precis som Johnsons låt gör den mig glad, och det börjar spritta i de här gamla stela dansbenen. Pinsamt men sant! :D
Kul att se en gammaldags, hederlig ståbas i sådana här sammanhang också.
Da King:
Hund!



"Evighet - Carola



Det är väl som att svära i kyrkan, men det här är min blogg och här skriver jag precis vad jag tycker. Och jag tycker faktiskt att KanVråla suger! Dålig låt, den där förb*nnade vindmaskinen, och nej, jag tycker faktiskt inte rösten är sådär fantastisk som alla vill göra gällande.
Da King:
En trasig klo.



The Name of Love - Magnus Bäcklund



Magnus Bäcklund - ingen utstrålning whatsoever. Låten - sömnpiller. Eller egentligen tror jag att låten är rätt OK, men den hade behövt en annan sångare, som kunnat förmedla någon slags nerv och känsla.
Da King:
*går på lådan*



Idag och imorgon - Kicki Danielsson



Nej. Nej. Och. Åter. Nej.
Kikki - been there, done that, got the T-shirt. Nöj dig med det.
Da King:
Hund!



Temple of Love - Bodies Without Organs



Ja, egentligen gillar jag inte alls BWO:s musik, och denna låt är inget undantag. Men jag tror att de är de enda som kan ge KanVråla en chans, så jag håller faktiskt på dem av den anledningen.



Vi tippar:
Carola vinner.
Vi Rödhättan hoppas:
Andreas Johnson vinner.
Da King hoppas:
The Poodles vinner.
Vi fruktar:
Rednex vinner.

Dagens citat

Big Brother-Kitty om finska bidraget i Athen:
Vadå? Är de som Pudlarna, fast finska?

Jag har en crush

OK, jag är sen, det medges.
Men nu har jag äntligen funnit Laleh.
And now I am madly in love!
Jag kommer nog att lyssna hål på denna CD.
Och allt därefter.



I must admit that I
Been feeling so alone
It's what I am
it's what I've been
what I've become
(Laleh, "Hide Away", Laleh, 2005)

Fredagsfyran

Hu, det var evigheter jag gjorde en Fredagsfyra! Men nu, när jag sitter här aningens febrig och mellan målningar (ja, jag har faktiskt kunnat måla idag, trots att jag inte är helt kurant) kändes det plötsligt som en rolig idé. So here goes!



Tema: Boende



Hur bor du (ex. villa, radhus, hyreshus)?
Jag bor i en bostadsrätt på åttio kvadrat, tre rum och kök. Det är kanske i största laget för mig, men hellre lite för stort än för litet. Jag bodde i närmare åtta, nio år i en liten etta, mörk som synden och med full insyn för de som passerade utanför - huu! Det är fortfarande lite för mycket insyn för min smak, men jag gillar planlösningen och att jag faktiskt har så mycket "luft" här inne.



Med vem/vilka bor du med?
Jag bor med min älskade sjuttonåriga katt, Aramis (alias Da King, Pälsbollen, Monstret, Smultronöga, Fiiiinaste, Pussgurkan, Kungen av Morrhår, etc).



Vad skulle du vilja bo i?
I en träkåk med en egen trädgård. Huset behövde inte vara så stort, bara det rymde en ateljé, där jag kunde måla, och ett bibliotek. Dessutom skulle jag vilja ha ett litet hus i Grekland, och varför inte en lägenhet i min hjärtestad Prag, när vi ändå är igång!



Hur många gånger har du flyttat?
Då ska vi se... *räknar på fingrarna*... sex gånger, och då räknar jag både orts- och bostadsbyten. Hmm, sex gånger på fyrtioett år! Well, what can I say, jag är en "hemmakatt". :D

Krassligt

Jag är sjuk och hemma från jobbet. Det är egentligen inte såå farligt med mig, bara lite febrig och skrapigt i halsen. Jag har sovit hela förmiddagen, och trycker nu i soffhörnet med allsköns livsnödvändigheter, såsom böcker, te, katt, dator och målargrejer (ja minsann! nog får jag vara sjukare än såhär om jag ska avstå från att måla :D) inom nära räckhåll. Samvetet skriker högt och säger att jag borde ha gått till jobbet, jag är ju faktiskt inte speciellt sjuk. Men feber är dock feber, och det var en rejäl febertopp inatt. Lustigt det där, att jag knappt ens kan unna mig själv en sjukdag, att jag ska försöka vara så jävla duktig även i det! Gå till jobbet med feber, hur smart är det på en skala... men min Duktiga flicka tycker inte att det resonemanget håller, det finns ju tabletter, yadda yadda. Jag laddar med en motfråga om hur effektiv hon tror att jag skulle vara på jobbet idag. Då blir hon sur och går och skriver listor istället.

här där

Jag vaknade, och hjärtat grät. Sedan gick det bara utför. (Jag vet ju varför.... men ändå!) Solen sken där utanför. Vårvintervärmen smekte mitt glåmiga ansikte. Smekte bort tårarna. Jag ville gömma mig för världen, men plikten kallade. Plikten och vardagen. Stor diskrepans mellan yta och inre, dessutom. Vem är jag mellan deras och mina blickar?

Vi skickade ett mail

Åttiotalsfesten måste skjutas på framtiden. Vi återkommer med ett nytt datum inom kort.
Arrangörerna



Trist!
Men samtidigt inte. Då kan jag ägna hela helgen åt att måla och jobba med några vaga idéer, som jag behöver utveckla. Hehe. Vilken festprissa jag är, va! :D

Den där dagen på året

Jaha - ett år äldre, men inte ett dugg klokare. ;)



Den stora festen går av stapeln på lördag, då Ingrid och jag samkör och firar det faktum att vi blir 80 år tillsammans med en åttiotalsfest. Vi snackar axelvaddar, blåa ögonskuggor, spretlugg, Wham!, benvärmare, and whatnot! Bilder lär komma... om jag, vi, vågar! *fniss*



Men idag var det ju min dag, och något ville jag hitta på, hade känts rätt hemskt att bara gå hem till me, myself, I i all ensamhet, som vanligt. Så jag pinglade Älsklings-Bollen och lurade med mig henne på ett litet födelsedagsfirande i all enkelhet. D.v.s en bit mat och ett par glas goda drycker på Lottas, medan vi avhandlade allt från jämställdhet och framåt. Underbart!



Lyxade mig och tog en riktigt lååång lunch tillsammans med Felicia. Hon hade väldigt trevliga nyheter, minsann! :D



Jag har också hunnit bli tagen på allvar och nonchalerad på en och samma gång idag. Tänkte när jag gick därifrån att det är tur att jag inte är lika känslig, som jag var för bara fem, sex år sedan, hrmm. Funderade också på när jag ska våga tro på mig själv fullt ut. Det går framåt, men med myrsteg. Och emellanåt vrickar jag foten.



Har tänkt på mamma, också, och skulle så gärna ha velat prata med henne. Vad tänkte hon på den där marsdagen för 41 år sedan, då hon låg där med värkar och Sverige spelade mot Sovjetunionen i ishockey... vilka drömmar, förhoppningar, rädslor bar hon på för sitt barn?



Det är faktiskt lite orättvist att jag aldrig fick chansen att fråga henne.

Från ett soffhörn

Känner mig liten som en skalbagge ikväll.
Och ungefär lika stark i skalet.
Lyssnar på Laleh.
Röker alldeles för många cigaretter.



I know the world can live without me
But I can't live without the world
I'm just a stranger
But honey, like you, don't you know that
I don't want to be, I don't want to be alone
(Laleh, "Salvation", Laleh, 2005)

Hemma igen

Själslig vila.
Mycket kaffe.
Sällskaplig tystnad.
Alla rätt på Melodikrysset igen. (Tror vi.)
God mat och god dryck.
Trygghet.
Kärleksskrattet.
För kort - enda felet med denna helg.



Se bilder.

Intensivt

När jag kom hem ikväll satte jag mig ned i soffan och grät. För jag hade så ont. Kisse kom springande och spann sig ända upp i mitt ansikte, det var snudd på att han skulle slicka bort mina tårar. Istället kelade han värsta järnet med mig. Välsignade katt!



Hade ett bra, men väldigt känslomässigt uppslitande besök hos sjukgymnasten idag. Kan inte, vill inte skriva så mycket om det, det blir för privat... ja, jag har gränser för vad jag skriver om här, vad man nu annars än kan tro. ;) Men i korthet, då: Det är inte en inflammation, tack och lov, och jag ska, så snart det blir en plats ledig, få komma med på en vattengympa ledd av en sjukgymnast, åsså en annan behandling som jag inte heller vill prata om. Annars var ordinationen promenader, hålla sig varm, och allt det där andra, som jag känner så väl till, men som jag alltid slarvar med så snart jag slutar ha ont. Ehum. Född latmask, ja. Men det håller inte i längden, jag får nog lov att inse vad jag dras med och jobba mer förebyggande än vad jag har gjort förut.



Sedan hade jag två intensiva möten på raken, och efter det tog jag liksom slut som artist. Har "hängt med" (firat Internationella kvinnodagen) vännerna ett par timmar på Rött, tills ryggen började brinna igen... inte underligt kanske, med tanke på hur sjukgymnasten klämde på och undersökte mig idag. Men jag är så glad att jag fick de där timmarna med mina underbara, älskade, vackra vänner!



Bara en arbetsdag kvar av den här veckan nu; har tagit semester på fredag, och åker till pappa redan i morgon eftermiddag. Längtar! Nu ska jag koka mig en kopp te och ta med mig ned i sängen. Men först måste jag packa.



Dagens citat:
Jag är tuff, ambitiös och vet vad jag vill. Betyder det att jag är en bitch? Inga problem!
(Madonna)

Lo and behold!!

Jag har uppdaterat Boktokspladder!
*svimmar nästan själv av förvåning*
Kanske håller läsglädjen äntligen på att återvända. Hur märkligt det kanske kan tyckas, så är min läsglädje viktig för mig.

Freudiansk felläsning?

På vägen till bussen, efter min shopping spree, ser jag en stor löpsedel som pryds av Paris Hiltons nuna (hu!) och med rubriken "LOCK ELLER LIGG"!
Hehe! fnissar jag för mig själv, tänkandes att rubriksättaren måste ha haft ett kreativt frispel och borde få priset för Årets fyndighet.
Jag hinner också fundera på vad h*n egentligen menar med lock... den andra delen av rubriken torde väl säga sig själv...
Sedan inser jag att det står "LOCK ELLER LUGG", och att det inte alls har något med hiltonskan att göra, utan med vårens hårmode. *aldrig får man vara riktigt glad*

It takes a fool to remain sane...

Enligt devisen "Det är synd om mig - yeah right! - jag behöver uppmuntran" drog jag ned på stan efter jobbet och gav mig hän i en hysterisk shopping spree! På mycket kort tid köpte jag toppar, underkläder och smycken för fler hundralappar än jag vill kännas vid. Det var en himla tur att affärerna stängde för kvällen, gud vet hur det annars skulle ha slutat! *asg* Det hjälper ju inte mot värken i ryggen, men jag känner mig fin i kläderna och smyckena, det är också viktigt. Nu får det bli vatten och bröd resten av månaden. ;) Faaast... det var ju den där snygga toppen på H&M, som fortfarande ropar på mig...



Not till mina vänner:
Nej, alla plagg var inte svarta. Bara två av dem, faktiskt. Va? Nej men, det är sant!

Uppochnedmåndag

Efter att ha haft konstant dåligt samvete för det ena och det tredje hela dagen på jobbet, var jag nära att ta till lipen när en person sa till mig:
Det är tur vi har dig, C!
Det behövdes - big time!



Har skitont i ryggen idag, och har tvingats stå större delen av arbetsdagen. Då får jag ont i fötterna istället. Gaaah!
Men jag hade en verkligt trevlig lunch tillsammans med Annelie. Vänskap är en god medicin.

Smärtsamt vackert

Efter varje Schpektakel behöver jag rensa öronen och mitt musikhjärta. Förra veckan fick älskade syster Tori hjälpa mig med det. Ikväll lyssnade jag ett par varv på Johnny Cashs cover på Nine Inch Nails "Hurt". Den är så vacker, att hjärtat krackelerar varje gång jag hör den! En dag vill jag göra en "Hurt"-målning. Jag känner hur den lurar i mitt hjärta, skygg och skadad, så det lär ta tid att locka fram den. But it's worth waiting for.



I hurt myself today
to see if I still feel
I focus on the pain
the only thing that's real
the needle tears a hole
the old familiar sting
try to kill it all away
but I remember everything
what have I become?
my sweetest friend
everyone I know
goes away in the end
and you could have it all
my empire of dirt

I will let you down
I will make you hurt

I wear this crown of thorns
upon my liar's chair
full of broken thoughts
I cannot repair
beneath the stains of time
the feelings disappear
you are someone else
I am still right here

what have I become?
my sweetest friend
everyone I know
goes away in the end
and you could have it all
my empire of dirt

I will let you down
I will make you hurt

if I could start again
a million miles away
I would keep myself
I would find a way

Schpektaklet #3: Men har man sett!

Inget mikrofonstativ än så länge. Däremot R.E.A-gänget - vilket lyft! Hahaha! Varför får man inte se dem på TV oftare?



.... neeeeeeej nu kommer det där jäkla stativet i alla fall!
*fimpar ljudet kvickare än kvickt*

Schpektaklet #3 - Oh. My. God.

Den här delfinalen måste vara den sämsta hittills, va? Frågan är om den inte är den sämsta någonsin. Jag menar, när jag, som inte alls gillar Bodies Without Organs, sitter och tycker att de är överlägsna, då är det illa!



Och när jag ändå håller på att klaga:
Vad är det för jubelidiot som bestämt, att den där enmansorkestern med tysk brytning är rolig och ska få vara med i alla delfinaler?
Antagligen samma person, som på fullt allvar tyckte, att historien om Lena Ph:s mikrofonstativ håller för fyra delfinaler.
*hutter frys gaaaah*



Fast Patrik Isaksson var rätt OK, i alla fall.

Ha!

Det var inget fel på MP3-spelaren. Ej heller på mig, även om det är ett klassiskt exempel på en Rödhätta som inte läser sina instruktionsböcker ordentligt. ;) (I det här fallet instruktionerna för musikhanteringsprogrammet. Att konsultera nätet är heller ingen dum idé. ;)) Killen i butiken var väldigt hjälpsam och jag behövde inte alls känna mig dum; dessutom delade vi dagens gapgarv när han laddade över Britney Spears "Toxic" på min spelare för att testa den, och jag spontant utbrast:
Ewww! Du tar väl bort den sedan?!



Nu tankar jag över musik från en del favvoplattor, det tar en himla tid! Men jag målar under tiden, och även om jag har djävulskt ont i nacken och ryggen idag (jag kanske har rätt att gå till sjukgymnasten, i alla fall...) så är jag på riktigt bra humör. Mest för att jag har haft så trevligt tillsammans med Mzz Bee. Vem visste att gamla bedagade skönhetsdrottningar kunde vara så roliga?? ;)

Sur

Jag är antagligen dum som ett spån.
Jag får inte min nya MP3-spelare att fungera.
Jag gör precis som det står i handboken!
Men nix pix, den vägrar att samarbeta!
Vill inte spela för mig.
Jag var tvungen att ta en rök.
Svordomarna skulle ha fått min konfirmationspräst att kasta in prästkragen.
Och gå i kloster.
Eller vad nu präster som anser sig ha misslyckats gör.
(Det tyckte han nog iofs redan efter min konfirmation.
*host harkel*
*mer ointresserad konfirmand får man leta efter*)
Nåja, hur som helst!
Jag får helt enkelt bita i det sura äpplet imorgon.
Och be om hjälp.
Hatar att känna mig dum och oteknisk.
När det enligt handboken ska vara så enkelt.
Jaja.
Jag får väl bjuda supporten på ett gott skratt då.
Imorgon.
Nu ska jag måla istället.
Det kan jag i alla fall!
OK, någorlunda hjälpligt, då.
Har en rolig idé till veckans Illustration Friday.
Och till förra veckans tema.
Som jag inte lyckades knäcka då.
Men nu så!
MP3-spelaren har jag gömt.
Blir bara sur om jag tittar på den.
Laddar istället med opera.
Tar en tablett för ryggen.
Och... aaaaah!
In i skapandets underbara värld!
To be continued.
Om det inte jävlas med målandet också.
Ta i pensel!

Trots allt

Har fortfarande ont i ryggen - fast inte fullt så illa som häromkvällen. Bara ett par mindre bränder nu, efter den stora skogsbranden. Hrmm. Man får vara tacksam för det lilla. :/



Mycket har det varit denna vecka, och trött är jag. Igår gick jag och lade mig klockan åtta!! Visserligen somnade jag inte förrän vid elva, låg och läste till dess, men det var välgörande bara att få kura i sängen under tjocka täcken och med en kurrande katt som sällskap. Dessutom är Elizabeth Georges nya, With No One as Witness, riktigt jäkla spännande, hennes bästa på länge ... helst hade jag velat läsa ut den, men då hade klockan blivit alldeles för mycket! Men det är underbart att jag läser igen.



Och efter att ha konsulterat plånboken "post betalada räkningar" - fick dessutom ett födelsedagsbidrag av pappa :) - så har jag gjort slag i sak och köpt en iRiver iFP 799, 1GB med radio. Som jag ska hämta i eftermiddag. Jag tycker det är rätt sympatiskt att Cyberphoto med sina najs prajses finns i Umeå. ;) Jag har gått och dragit på inköpet av en MP3-spelare huuur länge som helst nu, ibland kan jag verkligen vara sååå senfärdig - men när jag väl har bestämt mig så ska jag helst ha prylen igår! (Återigen: Skönt då med Cyberphoto!)



Nu kanske jag kommer mig ut på promenad i helgen också (viktigt när man har problem med axlar och rygg!!), när jag kan sväva fram med musik i öronen! OK, jag har en bärbar CD, men den är så stor och bänglig att bära med sig, dessutom är det ett riktigt måndagsexemplar som krånglar mer än den funkar, som det känns. Hoppas min nya, fina MP3-spelare ska funka bättre! Tja, sämre kan den ju inte funka, come to think about it, då lämnar jag igen den och kräver en ny! ;)



Halvt gråtfärdig av trötthet och av de små envetna bränderna i ryggen. Men glad över mitt inköp och att det snart är helg. Plus att jag har fått ett uppdrag som nog får kallas en liten befodran på jobbet - hoppas bara att det ska synas i plånboken också! ;)

Jo, asså... harkel hum host...

... jag vet att jag är gnällig!
Förlåt - jag har ont!
Kan man ändå få tigga?
Tigga kramar?
Behöver kramar!
*patetiskt, jag vet*

Somliga straffar Gud direkt?? *

Helvetes jävla skit!!!
Vad förbannat ont i ryggen jag har fått!
Typ myrstack och skogsbrand.
Samtidigt.
Gaaaaaaaaaaaaaah!!!



* se hybrisinlägget

Nummer fyra...

L, som hade första tjing på What becomes of the broken hearted? (som fler uttryckt intresse för), har idag meddelat att h*n vill köpa den. Åh! Jag är väl barnslig, men jag blir lika glad varje gång jag får sälja en målning. :) Den här skär det dock lite i hjärtat att sälja, för jag tycker om den själv, om man nu får säga så om sina egna alster. ;) Det är så vackra färger - jag älskar älskar de ryska akvarellfärgerna! Speciellt de blåa nyanserna. Men jag förhärdar mig; jag kan ju inte tänka så om jag ska få något sålt. Hu, det där lät väldigt stöddigt... but you know what I mean.