2006-02-03

Varning: Dagbok!

Det känns som om jag har gått i baklås... Jag sitter här i soffan och lyssnar på smetmusik på Lugna favoriter och kan inte ens måla. Jag vill bara gråta, men tårarna har hamnat i ett gråtens Fort Knox. Och ensamheten gör så ont... Hålet i mitt hjärta gör så ont - hur kan ett hål göra ont, egentligen? Uh vilken drama queen jag är, va... men det står jag för. Jag står för att jag sörjer och att jag vill gråta och att det gör ont inombords. Mer än något annat känner jag att det är försent... och allt jag borde ha gjort och sagt och tänkt och känt...



Måste försöka måla. Eller om jag skulle ringa någon. Fast jag skyr telefoner.

posted by carra at 18:31

3 Comments:

  • Ibland går livet i baklås, men på något underligt sätt så kommer man tillbaka igen.Sorg tar tid. Låt den ta den tid den behöver.Gråt, gråt, gråt...
    Kram Nalle

    By Anonymous Anonym, at fredag, februari 03, 2006  

  • Låt det blöda ut, Carra. Kroppen och själen rensar ut det som gör ont för att du ska kunna njuta av livet igen. Så gråt-jag blir fortfarande ledsen och sörjer de jag mist. Så låt sorgevågen skölja över dig-du kommer må mycket bättre sedan:)

    By Blogger CrimsonAnna, at lördag, februari 04, 2006  

  • Nalle: Jo jag vet ju att sorg tar tid... men sedan när man står mitt uppe i det så glömmer man nästan bort det. Och det gör så ont att sörja, att man nästan önskar att man kunde "snabbspola" framåt till en tid där sorgen har lagt sig :/ Men det finns inga genvägar.

    Anna: Det är jobbigt att gråta, det gör också ont, men det hjälper, jag vet ju det. Och det är mycket värre när jag inte kan gråta, som igår.

    By Blogger carra, at lördag, februari 04, 2006  

Skicka en kommentar

<< Home