Svajigt
Så många planer som jag hade för den här helgen. Ändå sitter jag här ensam. Igen. Helt enkelt för att jag inte orkade.
Jag sprang på stan med Jennie, köpte en underbart blå tröja och mascara, vi fnissade en massa, sedan en lååång fika och "Från läppstift till döden". Underbart!
Sedan skulle jag "bara" hem och äta och piffa upp mig lite, för att därefter gå på bio, den länge framemotsedda Brokeback Mountain, tillsammans med Älsklings-Bollen och Ingrid. Men så snart jag slagit mig ned i soffan för att pusta lite tog orken slut. Rann ut i en blöt vattenpuss. Kvar var höstfrusna löv som går sönder i vinden. Tårarna steg i ögonen. Ryggen och axlarna värkte infernaliskt; jag borde inte ha burit något öht idag, även om väskan verkligen inte var speciellt tung...
Till sist var det bara att ringa Bollen och meddela att jag var slut som soldat. Jag hatar (ja, hatar!) att ställa in med kort varsel! Jag hatar att ha så ont att jag inte orkar umgås med mina vänner! Jag hatar min kropps och smärtans begränsningar! Även om jag vet att det är inget, inget! jämfört med andras värk, och jag borde verkligen inte klaga och sjåpa mig...
Har målat. Lyssnat & slötittat på Schpektaklet. Det senare var förfärligt. Jag var tvungen att rena öronen med Tori Amos efteråt.
Ironiskt nog har jag förstås inte ont alls just precis nu. Och jag tänker att jag är en bluff, att jag överdriver, att jag nog ändå inte behöver gå till sjukgymnasten... fast jag vet ju vad allt det där handlar om.
Jag röker en cigarett och väntar på... något.
Blås inte på mig, då går jag sönder.
Håll om mig, så att jag inte går sönder.
Men gör det varligt. Jag går så lätt sönder.
when asked
know how to find
where you end
where i begin
"pick out your cloud"
/.../
indigo in his own
blue always knew this
if the rain
has to separate
from itself
does it say pick out your cloud
(Tori Amos, "Your Cloud", Scarlet's Walk, 2002. Hela texten finns här.)
Jag sprang på stan med Jennie, köpte en underbart blå tröja och mascara, vi fnissade en massa, sedan en lååång fika och "Från läppstift till döden". Underbart!
Sedan skulle jag "bara" hem och äta och piffa upp mig lite, för att därefter gå på bio, den länge framemotsedda Brokeback Mountain, tillsammans med Älsklings-Bollen och Ingrid. Men så snart jag slagit mig ned i soffan för att pusta lite tog orken slut. Rann ut i en blöt vattenpuss. Kvar var höstfrusna löv som går sönder i vinden. Tårarna steg i ögonen. Ryggen och axlarna värkte infernaliskt; jag borde inte ha burit något öht idag, även om väskan verkligen inte var speciellt tung...
Till sist var det bara att ringa Bollen och meddela att jag var slut som soldat. Jag hatar (ja, hatar!) att ställa in med kort varsel! Jag hatar att ha så ont att jag inte orkar umgås med mina vänner! Jag hatar min kropps och smärtans begränsningar! Även om jag vet att det är inget, inget! jämfört med andras värk, och jag borde verkligen inte klaga och sjåpa mig...
Har målat. Lyssnat & slötittat på Schpektaklet. Det senare var förfärligt. Jag var tvungen att rena öronen med Tori Amos efteråt.
Ironiskt nog har jag förstås inte ont alls just precis nu. Och jag tänker att jag är en bluff, att jag överdriver, att jag nog ändå inte behöver gå till sjukgymnasten... fast jag vet ju vad allt det där handlar om.
Jag röker en cigarett och väntar på... något.
Blås inte på mig, då går jag sönder.
Håll om mig, så att jag inte går sönder.
Men gör det varligt. Jag går så lätt sönder.
when asked
know how to find
where you end
where i begin
"pick out your cloud"
/.../
indigo in his own
blue always knew this
if the rain
has to separate
from itself
does it say pick out your cloud
(Tori Amos, "Your Cloud", Scarlet's Walk, 2002. Hela texten finns här.)
posted by carra at
22:32
5 Comments:
Ångest och sorg sätter sig i kroppen och gör ont. Jag är faktiskt glad åt att du ska till sjukgymnast. Tänk på att du är där för att må bättre. Jag tror inte alls att du sjåpar dig. Värk kan komma och gå. När du är mitt uppe i något kanske du inte märker av det så mycket, men så fort du kopplar av så kommer f.nskapet som ett brev på posten.
Sköt om dig
Kram Nalle
By
Anonym, at söndag, februari 26, 2006
Jag hade planerat att åka med ett par kompisar till Jönköping och handla vid köpcentrumet A6 i går. Har inte varit där på ett par år. Fast det fick jag ställa in, var tvungen att ta hand om lite saker på jobbet som jag inte hade med under veckan. Så jag satt där vid mitt skrivbord hela lördagen!
Vill du veta en lustig sak, jag såg en kvinnomage i tavlan Ångest!
By
Anonym, at söndag, februari 26, 2006
Hej igen!
Tips 1: Skaffa en magväska som du har det allra nödvändigaste i när du går ut på stan länge.
OK, jag vet att det kan se ut som turist eller gravid under kappa/jacka, men det avlastar ändå nacken och ryggen! Hursomhelst har man problem med rygg/nacke så är minsta lilla snedbelastning inte bra. Har du handlat, fördela i fler kassar, en på varje sida.
Tips 2: När du sitter, t ex och tittar på Tv eller nåt, ha en kudde i knät som underarmarna vilar på. Bra avlastning för axlarna.
Nalle
By
Anonym, at söndag, februari 26, 2006
Nalle: Tack för tips och omtanke! Det värmer så gott.
Lennart: En kvinnomage?? :) Well, why not? Ångest sitter lika mycket i magen som i andra delar av kroppen.
By
carra, at söndag, februari 26, 2006
Sia: Tack för omtanken och kramen. Med förnuftet vet jag ju att du har rätt, men "hjärtat", eller vad det nu är för del som lägger sig i detta, säger något annat.
By
carra, at onsdag, mars 01, 2006
Skicka en kommentar
<< Home