2006-02-12

A good crying

Nu har jag gråtit mig igenom Steel Magnolias igen. För sjuhundraelfte gången. Jag vet inte vad det är med mig och den här filmen; jag skrattar och gråter lika mycket varje gång. Normalt sett skulle den vara alldeles för sentimental för mig - jag avskyr sentimentala filmer! Men det är något med den här filmen som ter sig oemotståndligt för mig...



Och det var så jäkla skönt att få gråta nu! I needed it.



I'm fine! I can jog all the way to Texas and back, but my daughter can't! She never could! Oh God! I am so mad I don't know what to do! I wanna know why! I wanna know why Shelby's life is over! /.../ Oh God I wanna know why? Why? Lord, I wish I could understand! /.../ I don't think I can take this! I don't think I can take this! I just wanna hit somebody 'til they feel as bad as I do! I just wanna hit something! I wanna hit it hard!
(Ur Steel Magnolias)

posted by carra at 15:17

3 Comments:

  • Du har fått en present i mailen! *vinkar*

    By Anonymous Anonym, at söndag, februari 12, 2006  

  • ....*skäms*... jag har aldrig hört den filmtiteln ens. Är det nåt jag borde känna till?

    By Blogger Bloggblad, at måndag, februari 13, 2006  

  • Snigel: You got mail :)

    Bloggblad: Den heter Blommor av stål på svenska, det kanske låter mer bekant? Det är ju som sagt en ganska sentimental film, men med en hel del skratt, och jag gillar den. Shirley McLaine spelar en av huvudrollerna och kläcker bl.a. den odödliga repliken: I'm not crazy! I've just been in a very bad mood for forty years! Hahaha! Varför fick inte jag skriva den repliken?

    By Blogger carra, at måndag, februari 13, 2006  

Skicka en kommentar

<< Home