Som vanligt

Pappa ringer.
- Men hej! säger jag glatt. Hur är läget?
- Jaa, det är väl som vanligt! svarar han.
- Det är väl för tur! utbrister jag, från hjärtat kommet. Jag menar, med tanke på vad som hände nyligen!
Vi skrattar båda, aningen obehärskat. Av pur tacksamhet.
Tacksamhet över att nästan allt är som vanligt.
Vi lever och har varandra.
Även om faster B fattas oss.
Tänk att man kan vara så tacksam över "vanligt"!