Vänskapshappening...

... med Ingrid räddar denna något pissiga dag! Vi sammanstrålade först på telefonen, det var faktiskt jag (!) som ringde (jag är rätt telefonnojig av mig), hade lite funderingar kring... hm... något som får förbli en hemlighet än så länge. Vi pratade en stund och sedan kläckte Ingrid det utmärkta förslaget att det väl ändå var bättre att vi fortsatte samtalet över en öl på Rött, som nyss åter har slagit upp portarna efter en totalrenovering. Sagt och gjort... och när vi kom in på Rött trillade bådas hakor ned i golvet! Nu går faktiskt inte "gamla" Rött att förklara i ord, utan måste ha upplevts... men plejset har genomgått an extreme home make over! I positiv bemärkelse. We liked! :D



Skönt att få prata och fnissa en stund. Skönt att få tänka på något annat än ryggen, som hade börjat värka ca en timme efter att jag hade bokat tid hos sjukgymnasten, och på den vägen har det varit idag... :( Tack och lov har Ingrid lovat att följa med som moraliskt stöd när jag ska till sjukgymnasten; jag behöver det, behöver någon som distraherar mig och som kan sopa upp mig om jag faller i bitar. Så har vi ju dessutom vårt gemensamma projekt också, Ingrid och jag, och bara tanken på det piggar upp mig.



När jag kom hem hade jag fått ett kort från Shw-vännen. Blev så glad! Helt rätt, vännen, detta ska inte stanna vid tanken enbart!



Nu är det hockey på TV, som jag ska följa en stund, så länge jag orkar, och pyssla lite med en grej som jag har lovat Snigel sedan en dryg vecka tillbaka. ;) Fast att sitta i den här nedsuttna gamla soffan är ingen höjdare för ryggen direkt. Faan! Jag är så genomjävla less på att ha ont! och då är det här ändå ingenting jämfört med hur det var ett tag i höstas! Och jag har varit "bra" så länge nu... jag borde inte klaga, det finns de som har det betydligt värre. Men det är jag som ska leva med den här kroppen.