här där

Jag vaknade, och hjärtat grät. Sedan gick det bara utför. (Jag vet ju varför.... men ändå!) Solen sken där utanför. Vårvintervärmen smekte mitt glåmiga ansikte. Smekte bort tårarna. Jag ville gömma mig för världen, men plikten kallade. Plikten och vardagen. Stor diskrepans mellan yta och inre, dessutom. Vem är jag mellan deras och mina blickar?