Spontan IRL-träff...

... blev det idag, när jag plötsligt hade Snigel på telefonen. Hon var i Umeå och undrade om jag hade lust att träffas. Självklart! Vi strålade samman nere på universitetscampus, där Valborg firades med pompa och ståt, eller i alla fall med marknad, gycklare, körsång och den obligatoriska elden, förstås. Solen flödade ned över oss, helt underbart, även om det inte var någon direkt luftvärme att prata om. Det var så himla kul att träffa Snigel; trots att vi träffades för första gången så var det inga som helst problem att prata, tvärtom höll vi på att babbla av respektive käkled! ;) Det vore kul att träffas igen. Visserligen bor vi ju väldigt långt från varandra, även med norrländska avståndsföraktande mått mätt, men nog ska det väl gå att ordna ändå!



När jag kom hem bäddade jag ned mig i soffan med en kelsjuk katt och tittade på King Kong. Den var sådär, tycker jag. Väldigt spännande stundtals, men till sist blev det rent löjligt (jag skrattade högt till kattens förundran) med alla jäkla kryp och djur. Åsså var den alldeles för lång! Men Thomas Kretschmann är en riktig hottie! Lite som en ung Liam Neeson, faktiskt. Som för övrigt har rört vid min arm en gång... nyfiken?? ;)



Imorgon har jag en enda mission:
Deklarera!
*suck* Varför lär jag mig aldrig att göra det i god tid innan "dead line"?! Varje år är det samma sak; jag lovar mig själv att jag ska skicka in den minst en vecka innan, åsså slutar det ändå alltid med att jag måste cykla ned med den sista dagen! Och ändå går det så fort att göra det när jag väl sätter mig med blanketterna, speciellt som min morbror gör deklarationen för våra gemensamma fastigheter åt oss delägare.



Förr i världen, på den där tiden när man måste fylla i allt själv, brukade faster B hjälpa mig. Jag minns hur gott hon skrattade, när jag ringde och frågade henne var man skulle fylla i summan för inbetald skatt, jag hade letat som en galning efter den rutan! Det visade sig att de hade tagit bort den uppgiften det året... :)



God, I miss her so much...

Ja det är våren, det är våren...

Cyklade ned på stan i det där vita solljuset, som man bara finner på våren. Det fick mig att kisa och gråta farttårar. Men samtidigt gjorde det mig lycklig. Precis som de första små ynkliga tussilago, som kantade min väg. Jag bara älskar våren! Och tänker, som alltid, på Elmer Diktonius' rader:



Det är så konstigt om våren
Man bara gråter
Man bara skrattar
Man bara - är



Trots att jag såg Supersize Me förra lördagen tog jag en vegburgare på en av Umeås alla snabbmatsvagnar (de är som Egyptens gräshoppor!), sittande vid en brunsliten träbänk ute i ljuset och värmen. Yay!



Svetten sipprade efter min rygg, när jag cyklade hem. Solen gassade. Ljuset bländade. Jag log och log och log. Ren lycka! Trots att ryggen värkte.



I våren vill jag vara.
I våren är jag!
Just nu.

Jaha...

... det verkar som om jag är tillbaka i "gammal, god stil" nu; pausen blev inte så lång. ;) Det brukar iofs mina sällsynta bloggpauser inte bli; min skrivklåda är alltför kronisk! När det gäller skrivandet kan man lugnt snacka om "av födsel och ohejdad vana". Nästan i alla fall, det tog ju trots allt nästan sju år innan de illasinnade människorna omkring mig lät mig lära mig skriva och läsa! ;)



Men det var ju inte det jag skulle skriva om, utan om musik. Jag har laddat ned lite musik ikväll, som jag lyssnar på medan jag målar. Tio låtar ramlade ned i min nyligen inköpta, och redan ack så älskade mp3-spelare, och sedan har de snurrat non stop:



"All Cried Out" med Alison Moyet - älskar jazzklöset i hennes röst!



"Everybody Hurts" med R.E.M - all time favvo, som skär genom allt som är jag. Jag hyser nästan en hatkärlek till den här sången, faktiskt.



"Just Like Heaven" med The Cure - se förklaring nedan.



"Man on the Moon" med R.E.M - den här sången gör mig glad!



"Why" med den wunderschöna Annie Lennox - en av de tröstare, som inte fick rum på min lista.



"Blackened Blue Eyes" med The Charlatans - råkade se ett inslag om dem på TV ikväll, där den här sången spelades, och jag var bara tvungen att ha den efter det.



"Friday I'm in Love" med The Cure - väcker många minnen från min tid som universitetsstuderande i mitten/slutet av åttiotalet.



"Lovesong" med The Cure - jag älskar Toris version, så naturligtvis måste jag även ha originalet; det här är nog en av de vackraste kärlekssånger som har skrivits!



"The Love Cats" med The Cure - för att den är såååå cool!



"Gethsemane (I Only Want to Say)" med Ian Gillan - jag har faktiskt aldrig hört originalet till denna otroliga sång, som betyder så mycket för mig. Just nu sitter jag och funderar på om han ändå inte slår Ted Neeleys tolkning, trots att det är den senare som introducerade mig till Jesus Christ Superstar. Fast nej, det är som att jämföra äpplen och päron! Båda versionerna ger mig gåshud...



Fyra sånger med The Cure!! Tja, det skyller jag på Kulturbloggen. ;) Det var hon som "lurade" mig att ladda ned och lyssna på "Just Like Heaven", som jag omedelbums förälskade mig. Det påminde mig om att det finns en del The Cure-låtar, som jag har gillat väldigt mycket, även om jag inte är något direkt fan av dem annars. Så då var jag ju tvungen att ladda ned de där sångerna också.



Nej, nu hör jag en torkande målning ropa på mig!



Vad lyssnar ni på ikväll? *nyfiken*

Så enkelt, så underbart

Lycka är en lysande liten sol i det dammgråa gräset.
Idag såg jag årets första tussilago.
Höll på att cykla omkull av ren glädje.

Paus i pausen

Organisationens personalförening hade bjudit in till en av de årligen återkommande jobbpubarna. Jag hade inte tänkt gå, eftersom jag (egentligen) har min Photoshop-kurs på torsdagar. Men liksom förra torsdagen orkade jag inte gå på den, trots att det bara handlar om fem tillfällen och varje träff därför är viktig... men just nu räcker orken bara till för bildterapin...



Idiotiskt att ställa till det så att två vardagskvällar är uppbokade, speciellt när en av dem kräver så mycket av själen! Det var ju inte planerat så från början, men jag borde ha dragit åt bromsen när jag sedermera såg vartåt det barkade... Oh well! jag får väl gå om Photoshop-kursen till hösten!



Nå, ikväll gick jag på jobbpuben, istället. Som denna gång hade rockmusik på agendan - fem band, där de flesta av medlemmarna kom från organisationen ifråga. Även om jag inte riktigt gillade all musiken var det roligt att få lyssna på levande musik, för en gångs skull - det gör jag alldeles för sällan!



Men det som fick mig att kasta mig över bloggen, trots pausen, var det mer eller mindre sublima budskap, som mötte mig på baksidan av en T-shirt framför mig:



MIN RYGG ÄR GULD VÄRD!



Det träffade mig som en pil i hjärtat, om ni ursäktar klyschan. Eller rättare sagt: Som en pil i ryggen!



För jag har haft så jävla ont i ryggen de senaste dagarna, att jag t.o.m. har vaknat upp mitt i natten och inte kunnat somna om. Men ändå tänkt att det där går nog över, vad det lider, ingen idé att gå till sjukgymnasten igen, för vad kan hon göra, hur som helst, och det är ju återigen *ursäkta Ingrid!* det där med att det finns de som har mycket värre värk...



Bullshit! sa den där T-shirten ikväll.



MIN RYGG ÄR GULD VÄRD!



Ibland är jag faktiskt beredd att tro på Ödet.



When you gonna make up your mind
When you gonna love you as much as I do
When you gonna make up your mind
(Tori Amos, "Winter", Little Earthquakes, 1992. Hela texten finns här.)

Press Pause, then... breathe!

Jag tråkar t.o.m. ut mig själv, och bloggen känns som en kvarnsten runt halsen. Så jag tänker göra en paus på obestämd tid. Förhoppningsvis ska inspirationen komma tillbaka snart nog. Under tiden mottages mutor, saknadsbetygelser *yeah as if!* choklad och kyssar med tacksamhet. ;)



Målarbloggen kommer däremot att uppdateras - t.ex. har den "uppats" ikväll. Det lär dröja innan jag gör en frivillig paus i målandet! ;)

Tankesplatter upp och ned

Solen sken idag!! Fatta!!
Underbart milt och skönt var det också. Hopp om vår! At long last... Och jag premiärcyklade, njöt av vinden i mitt hår och farttårar efter kinderna. Jag bara älskar att cykla!



Men jag har så ont i ryggen. Visserligen är det bättre än vad det har varit de senaste dagarna, men ont lika fullt. Jag tänker att kanske är det såhär det kommer att vara, jag kommer att få dras med ont i rygg och axlar allt emellanåt. Och jag har ju bara mig själv att skylla... jag sköter mig inte alls under de smärtfria perioderna, då jag borde promenera och träna och bygga upp styrka! Jag är så jäkla lat...



Målarpassionen brinner i mig, men jag har inte förmått lyfta penslarna ikväll. Det gör mig frustrerad, trots att jag vet att jag rimligtvis inte kan måla varenda kväll. ;) Då är det värre med tvivlet, som har börjat gnaga på självförtroendet igen... Vad roligt de måste ha haft, muserna, när de gav mig passionen men inte talangen. :/ Men jag tänker måla ändå, så det så! Ha! Take that! ;)



Jag längtar efter mina vänner, men samtidigt vill jag vara ifred. En inte alltför lyckad paradox. Precis som att jag är det gladaste glad - för solen, främst då - och det ledsnaste ledsna. Jag tänker att det är bättre med känslomässig bergochdalbana än känslostiltje... men ibland vete fan!



And it's time to face the truth
I will never be with you...
(James Blunt, "Beautiful")

Test: What literature classic are you?

Which literature classic are you?

Virginia Woolf: Orlando. You are a challenge, for outer events, the outside world, the time etc. play no importance to you. Your focus is in writing, in gender issues, and inside your own head. Self-analysis and exploration of yourself as well as the outer world hold great importance to you.
Take this quiz!








Quizilla
Join

Make A Quiz More Quizzes Grab Code

Påskrapport

Ljuvligt med ledighet, trots det bedrövliga vädret. Fast idag fann en lustigkurre till vädergud på att slösa sol över oss, bara för att jag hade drabbats av målarpassion och var döv & blind för allt annat än färgerna, penslarna och papperet. Allt medan pappa satt på balkongen och njöt. Han tyckte nog att dottern var mer än lovligt knäpp; först gnälla som sjutton över dåligt väder, och sedan, när solen äntligen tittar fram, frivilligt stanna inomhus för att kludda!



Annars har vi softat och pratat och ätit & druckit gott. Som det ska vara. Igår var vi till faster L, som brukar bjuda på middag på påskafton. Det är en tuff tant på sina modiga 83, helt klar i knoppen och med många åsikter om det mesta & det bästa. Det här med att jag är vegetarian kan hon inte riktigt acceptera och hade många frågor kring. Roligast var när hon frankt utbrast:
- Men sill äter du ju!
Lätt utmattad Rödhätta, för hundrasjuttioelfte gången:
- Eh, nej... Inga djur.
Den blicken var obeskrivbar! :D
Senare på kvällen kom kusin A och hennes karl D över. Skönt att träffas vid andra tillfällen än begravningar...



Så fort en helg går, nu är den nästan över. Jag har ont i ryggen och känner mig redan lite stressad inför den kommande arbetsveckan. Men först ska jag njuta av påskdagskvällen tillsammans med pappa far. Och imorgon är det Jesus Christ Superstar på fyran, missa inte det! Jag gillar egentligen inte musikaler, men det är något särskilt med JCS, måste jag säga. *vinkar till Jennie-Pennie Kramkalas*



Hoppas även ni har en skön påsk, kära läsare och vänner!



Bilder från helgen

Tio Tori-tröstare

När jag läste hos Agge idag blev jag påmind om den fantastiska tolkning som Syster Tori gjort av Nine Ninch Nails smärtsamt vackra sång "Lovesong". Genast ville jag lyssna på den, men blev lika snabbt påmind om att jag bara hade den på ett skruttigt kassettband. Och kassettband... well, även om jag hade velat, så kan jag inte lyssna på sådana längre (trasig spelare)!



Så jag gav mig ut på nätet på jakt efter denna vackra Tori-pärla. Och blev rikligt belönad! Hittade mer än "Lovesong", om man så säger... jag har inte haft speciellt bra kontroll på s.k "b-sides" och "bootlegs", och fann därför till min häpnad en del sånger, somjag inte visste att Tori hade gjort!


Och återigen blev jag förälskad i Tori! Det blir jag mest för jämnan, faktiskt; hon är ju min Syster, min Älskade (OBS! ej Gollum ;)), min Vän!



Fann tröst för mitt hjärtekross av att lyssna på Toris "Lovesong". Och fick plötsligt lust att göra ytterligare en tröstarlista, ursprungligen initierad av Ordbankaren - fast den här gången enbart med Toris sånger. För hon är ju trots allt min främsta trösterska!



Därför:
Tio Tori-tröstare (inklusive covers) - bitterljuva - utan inbördes rangordning. Fråga mig i morgon, och jag ger dig en ny lista! Det är ju det som är så skönt med Tori... älskad Syster, Vän och Trösterska! Jag tog bort förklaringarna till varje sång; jag lämnar till varje potentiell Tori-lyssnare att göra sin egen tolkning.



* "Hey Jupiter"
* "Lovesong"
* "Mother"
* "Caught a Lite Sneeze"
* "Cruel"
* "Candle in the Wind"
* "Your Cloud"
* "Crazy"
* "Bells for Her"
* "Playboy Mommy"

Stoppet

Mitt i trafikkaoset stannade jag.
Oväntat. Motorstopp.
Eller om det var bensinen
som tog slut.
Länge blev jag sittande.



Stolen värkte min rygg.
Kartan prasslade
- uppfordrande -
i mitt knä. Närmaste serviceställe.
Dygnet runt service. Behövs.
Akut.



Jag kan inte läsa kartor. Läser
inte mig.



Jag tjyvkopplade.

Ze Party

Det var partyt som skulle ha gått av stapeln för ett par veckor sedan.
Men som fick flyttas fram till i lördags.
Det var partyt som skulle celebrera/dricka gravöl/båda över åttiotalet.
Men som bidde ett "vanligt" party.
Inte för att det någonsin kan bli "vanligt" med mina underbara vänner.
Det var partyt som till sist fick bilder också.
Om än inte så många ord. ;)

Litet livstecken

De senaste dagarna har kännetecknats av:
Stress.
Värk.
Trötthet.
Orkar just inget.



Längtar till påskledigheten hemma hos pappa far.

Oh. My. (Not) God!

Mellan torkande färglager kastar jag några ögonkast på fyrans Rampfeber. Ett skitprogram, det medges. Men jag har värk, jag är trött, jag är stressad; jag orkar liksom inte med något mer avancerat.



Och nu undrar jag:
Finns det något sliskigare, läbbigare än Runar?
(Skenhelighet är hans rätta förnamn.)
He gives me the creeps!



Elak?
Yup!
Guilty as charged.
And d*mn proud of it! ;)

Stress och tröst

Nu börjar det märkas, att jag har fått ytterligare arbetsuppgifter och därmed ett större ansvarsområde på jobbet; det är så ofantligt mycket att göra just nu, att jag bränns sönder i kanterna. Ändå är det bara början; de närmaste veckornas arbetsbelastning kommer inte att likna något jag har varit med om tidigare. Det var snudd på att jag skulle ha skippat Photoshop-kursen ikväll och jobbat istället, men jag lyckades sansa mig i tid. Istället tog jag helt idiotambitiöst med mig arbete hem, tänkandes att jag kunde jobba någon timme efter kursen. Ha! As if, liksom...



Istället bestämde jag mig för att ta mig an Ordbankarens uppmaning att lista tio tröstare, ett trevligt litet pyssel innan sänggåendet. Jag hade halvt om halvt på känn att det skulle bli svårt att komma på tio låtar, men ack nej, de bara flög ut från tangentbordet! What can I say, jag älskar, för att inte säga knarkar musik! Och jag hade nog utan svårigheter kunnat lista tio till. Vilket jag kanske gör någon gång. :)



Men här kommer dessa tio i alla fall. Låtar som ger mig mycken tröst, antingen det gör att jag får gråta av mig eller att jag skrattar och dansar. Låtar som berör mig!



"Happy Phantom" - Tori Amos
"Wake Me Up Before September Ends" - Green Day
"Nessun Dorma" - Jussi Björlings tolkning med enbart piano som ackompanjemang *ryyys*
"Paper Moon" - Natalie Cole
"It Takes a Fool to Remain Sane" - The Arks
"Mr Zebra" - Tori Amos
"Birds" - Neil Young
"Christmas Card from a Hooker in Minneapolis" - Tom Waits
"Gethsemane (I Only Want to Say)" - ur Jesus Christ Superstar
"Starkare" - Sara Löfgren



When you see me
Fly away without you
Shadow on the things you know
Feathers fall around you
And show you the way to go
It's over, it's over
(Neil Young, "Birds", After the Gold Rush, 1970)

Mellan penslar

Mot bättre vetande och värk har jag målat och målat och målat ikväll. Jag kunde bara inte låta bli - längtansvärken efter att måla var värre än den i rygg och nacke!



För om man öppnar upp för lyckan, som jag gjorde denna helg, så öppnar man även upp för sorgen. Och det gör så ont. Det gör ont att vara människa.



Genom målandet håller jag ihop ytterligheterna.
Håller jag ihop mig själv.
Just nu.

Gullepälsbollen

(Eller: Fem minuters bloggpaus)



När jag klev upp i morse hade katten rivit ned min kappa, som jag lite vårdslöst hade slängt över en stol, och lagt sig där att sova, ihoprullad till ett *hrmm* tämligen stort garnnystan. Hur gullig som helst! Visserligen var det lite irriterande med katthår på bästa kappan, men det besväret tog jag så gärna, när han nu så tydligt hade behövt tanka trygghet.

Home, sweet home

Nyss hemkommen från Den kungliga hufvudstaden, efter en trevlig helg i vännernas sällskap och därefter två dagars konfererande. Trött som en gnu. Men lycklig, liksom. Det var skönt, för att inte säga behövligt med ett miljöombyte. Ungefär lika skönt som det ska bli att sova i min egen säng inatt. :) (Har så jävla ont i ryggen och axlarna, fast det är inte de främmande sängarnas fel.)



Jag är för mosig i hjärnan för att orka med en resumé av de här dagarna. Får återkomma om en dag eller två. Drivor av jobb väntar mig när jag kommer till jobbet imorgon, både sådant som materialiserats ut ur konferensen och sådana där mystiska högar, som växer upp ur ens skrivbord, så snart man lämnar det obevakat ett par dagar. (Vågar inte ens tänka på mailen...) Så vi får väl se hur mycket jag orkar med att plappra här om kvällarna. Det enda jag vet just nu är, att jag längtar fruktansvärt mycket efter att måla. Det är nyttigt att emellanåt "tvingas" avstå från det man brinner passionerat för! ;)



Tack r2, M och Felicia, för att ni gav mig er tid denna helg.

Efter snö kommer sol

Någon missunnsam person, förslagsvis en vädergud med dålig mage, måste ha tyckt att jag behövde straffas för mitt kaxande om ingen snö i Stockholm. Igår morse när jag landade var hela världen, åtminstone Bromma & Stockholm, insvept i en grå massa av ettrigt blöta, flygande snöflingor. Rent ut sagt ett jävla pissväder! *mutter* Jag förstod vinken... men inte hjälpte det, sursnön bara fortsatte att falla. Och falla. Och falla. Blött, kallt och jävligt!



Hur som helst, så hade jag en verkligt trevlig dag efter devisen "frossa i konst, kaffe och vänskap". Felicia mötte upp på Centralen, och vi kastade oss våghalsigt ut i snöregnet (sa jag att det snöade? ;)) med sikte på Sturekatten. Ett mycket trevligt fik i ett vackert 1700-talshus. Där satt vi sedan i godan ro med våra kaffe och pratade om livet i största allmänhet och konst i synnerhet. Ljuvligt!



Så småningom letade vi oss vidare till Nationalmuseum, där vi bevistade utställningen Konstnärspar. Åh, den tyckte jag om. Speciellt Skagenmålarnas verk; nu börjar jag förstå vad som menas med ljuset i deras målningar. Sigrid Hjerténs målningar blev jag också mycket förtjust i.



På eftermiddagen tog jag "tricken" ut till förorterna, för att landa hemma hos vännen r2 med sambo, där jag ska ha min bostad fram till på måndag. Egentligen hade jag behövt lägga mig och sova en stund, men det var alldeles för roligt att träffa r2 för att det skulle vara möjligt. Istället gjorde jag mitt bästa för att prata av hans, och sedermera även M:s öron. :) Njöt av att prata, retas och bara vara i vänskapstrygghet.



På kvällen var det fest med Koala och hennes pojkvän. Väldigt trevligt! r2, M och jag satt uppe vääääldigt sent, så det har varit lite trögstartat här på morgonen... eh fast nu är klockan tio över ett, så det har väl till och med blivit tidig eftermiddag. Hög tid att ge sig ut i det vackra vädret, med andra ord!



Ja, för idag skiner solen, bara så ni vet. Ska jag våga mig på ett "ha", tro? OK, jag tar chansen:
Ha!