Mellan penslar

Mot bättre vetande och värk har jag målat och målat och målat ikväll. Jag kunde bara inte låta bli - längtansvärken efter att måla var värre än den i rygg och nacke!



För om man öppnar upp för lyckan, som jag gjorde denna helg, så öppnar man även upp för sorgen. Och det gör så ont. Det gör ont att vara människa.



Genom målandet håller jag ihop ytterligheterna.
Håller jag ihop mig själv.
Just nu.