Det börjar verka skrivande, banne mig...

Vågar jag mig på en fjärde uppdatering på bara några få timmar?? Äh vad fan det här är ju min dagbok blogg! :D



Mess till Jennie:



Jag skrev en scen!! Eller snarare ett utkast till en scen, but shit the same. Det var om kycklingen. Sedan grät jag. Det betydde så himla mycket!



För så är det:
Nyss skrev jag utkastet till en scen, som ska vara med i Berättelsen.
Bara rakt upp och ned, sådär. En sida, ungefär.



En sida är, efter månader av skrivkramp, som att vinna jackpot på Lotto!
Om ni ursäktar den något haltande liknelsen; jag tömde nyss, dock tillfälligt, ur mig mina bästa liknelser. ;)
(Om jag har några bästa liknelser. Det var i alla fall inte de sämsta. Tror jag.)



Det här utkastet kan jag jobba vidare med och, kanske, förhoppningsvis, även presentera för mina (blivande) skrivarkompisar på kursen.



Så får jag ta, att jag har kolossalt ont i axlarna och i nacken! :( Mest den senare, som vanligt. Det känns som om nacken hänger och slänger på ett gångjärn, som har rostat sönder bortom all hjälp. Inte går det att byta ut heller, och den välgörande oljan lyser med sin frånvaro.



Men det tänker jag inte bekymra mig om ikväll.
Ikväll glädjelyckas jag över:
En sida.
Ett utkast.
En scen.



---
Dagens citat:



Att sätta ord på en upplevelse är som att ta tag i svansen på en ödla, ödlan springer bort och man står där med svansen i handen.
Känslan springer sin väg och orden blir kvar, dessa torra små svansar.
/.../
Allt jag vill skriva är självskrivet och omöjligt att skriva om.
Det finns ingenting att tillägga. Ingenting ingenting ingenting.
(Bodil Malmsten, Priset på vatten i Finistère, 2001)



---
The final countdown (aka count your blessings):



18-23/7: Kvinnor skriver