2005-07-12

Se där, ett gott tecken!

Det kliar i mina fingrar av skrivklåda!



Det är väl den enda klåda som man blir lycklig av... eller det finns ju en och annan klåda, som också... host harkel host... kan vara angenäm... tänker inte gå in närmare på det, utan jag låter mina ärade läsare dra sina egna slutsatser!



Men nu var det ju faktiskt skrivklåda vi pratade om. ;) Och med tanke på hur uschligt det har varit med den saken det senaste året, så kan jag inte annat än tjoho:a glatt här för mig själv. (Mjau-Mjau stirrar undrande på mig. Men det gör han å andra sidan tämligen ofta. Fyrbentingar är omöjliga att förstå sig på! brukar han klaga för alla som vill höra på, och alla andra också.) Tänker också på vad Jennie sa idag:



Du har ju inte skrivkramp!
Jag låtsades jaga flygfän några sekunder, sedan svarade jag dröjande:
Nej... jag har ju i alla fall kunnat skriva dagbok under den här tiden!
Hon slog halvt ihjäl mig en broms.
Ja, just det! sa hon sedan sådär skönt förnöjt som bara Jennie-Pennie Kramkalas kan.



Hmm. Kanske skrivkrampsspöket har två ansikten, ungefär som de där teatermaskerna, ni vet?



Den ledsna masken:
Det skönlitterära skrivande har i det närmaste lyst med sin frånvaro det här året.
Den glada masken:
Jag har skrivit massor, massor!
Den ledsna masken:
Fast det har ju "bara" varit dagboksskrivande.
Den glada masken:
So what?! Vartenda litet skrivet ord räknas! I långa loppet alltså.
Den ledsna masken:
Verkligen?



Jo! (Jag är ju norrländska.) Det viktigaste är ju att jag skriver skriver skriver! Så faller - förhoppningsvis! - det andra på plats så småningom. Och även i dagboksskrivandet ryms en och annan pärla. Om jag får säga det själv. Utan att muserna slår mig blind!



Och ikväll har jag lust att skriva!
Om jag bara inte vore så förbaskat seg i bollen efter en hel dag i solen...



Fast jag skrev ju den här dagboksanteckningen. ;)



och intresseklubben antecknar...



---
The final countdown (aka count your blessings):



18-23/7: Kvinnor skriver
23-28/7: Hälsar på Felicia