Vem är du och vad har du gjort med mig?

Ligger på soffan och läser Bodil Malmstens Priset på vatten i Finistère, medan jag dricker kaffe och röker och lyssnar på Maria Callas. En naken fot viftar vällustigt i luften. När det är som vackrast, när Maria Callas sjunger äkta skönhet på ett sätt som är få förunnat, måste jag sluta ögonen och bara njutlyssna.



Tänker med ett halvt skamset, halvt förtjust flin att jag håller på att bli som en sådan däringa papperskommissarie - tänk Van Veeteren, tänk Thomas Lynley - som går igång på opera. Snart sitter jag där en halv natt med min whisky - tänk Van Veeteren, tänk Thomas Lynley, som sagt - bara för att få lyssna klart på den bästa inspelningen av den bästa operan...



Hmm. Sedan när blev jag operabuff?
Nej, nej, jag är inte operabuff. Jag råkar bara tycka att Maria Callas sjunger som en gudinna. Och Pavarotti, jag älskar Pavarotti, särskilt i "Nessun Dorma" ur Turandot. Jag målar till Pavarotti, for Christ's sake?!



Och nu är jag alltså också Svensktoppsjurymedlem. För fyra söndagar, nota bene. Men ändå. Svensktoppen!!!



I tisdags såg jag tio minuter av Allsång på Skansen. Visserligen var jag helt mosig i huvudet efter en hel dag i solen. Men ändå. Allvarligt, jag såg tio minuter av skiten!



Håller jag på att bli... folklig? Gaaaah!
Fast så var det ju det där med operabuff.
Gaaaah igen!



Nä, det här går ju inte. Jag behöver göra något drastiskt, något oväntat, något som får folk att skaka på huvudet i förundran:
Den där Rödhättan, alltså! One of a kind!
Fort, fort, ge mig ett förslag!



---
The final countdown (aka count your blessings):



18-23/7: Kvinnor skriver
23-28/7: Hälsar på Felicia