Pyssel pyssel i katalogen där, säg mig vem som pyssligast är?

Högtidsstund var det idag när katalogen från Slöjd-detaljer, som jag hade glömt (surprise! not...) att jag hade beställt, samt Rajden, Umeås egen kulturguide, damp ned i brevlådan. Aaaaah!



Jag bryggde genast en kanna te och slog mig ned i soffan med de magiska katalogerna med en förväntansfull suck; det kändes nästan som på julafton! Rajden gjorde mig aningen besviken, dock; där fanns inte mycket jag kände för att gå och se. Möjligtvis Elling då, trots det hårresande dyra biljettpriset. Men jag brukar alltid känna så vid första genombläddringen av Rajden - finns inget att se, aaah boring snoring! - men det brukar för det mesta ändå sluta med att jag hittar flera events jag vill gå på, och sedan får jag ett fasligt sjå att bestämma mig för en eller två. :)



Katalogen från Slöjd-detaljer gjorde mig däremot enbart euforisk. Ååååh, manna för en kreativitetssjuk Rödhätta! Jag bläddrade frenetiskt, markerade sådant jag ville ha, bläddrade tillbaka, hittade mer jag ville ha, allt såg så underbart pyssligt och roligt ut, och rätt vad det var så satt jag på fullt allvar och funderade på om inte ett komigångpaket för filtning (filtning!!) inte vore något för mig. Ah men vänta nu!! drar åt bromsarna så att det skriker om dem Kreativitet och pyssel i all ära, men filtning?!



OK, man ska inte vara rädd för att pröva på något nytt och/eller något man tror sig inte kapabel om att klara av. Skulle jag ha tänkt "safety first", så hade jag (antagligen) aldrig börjat måla. Hemska tanke! För där är ju tjusningen just att jag inte kan måla, men gör det ändå. Och mår väldigt bra av det, på kuppen.



Men filtning... där skrek Duktiga flickan till av fasa, och för en gångs skull var jag enig med henne! Jag fick nämligen en flashback till lågstadiet och hur vi satt där i klassrummet och pysslade, och jag hade alltid tummen mitt i handen...



filten fastnade i klistret på mina fingrar, flirtkulorna såg ut som demoniska minipumpor lämplig för den mörkare delen av Halloween, det där hemska papier macher, eller vad det nu hette, var alldeles skrynkligt och svettigt efter mina krampaktiga försök att få fason på dem, piprensarna slokade sorgmodigt...



och alla andra var små konstnärer, hur duktiga som helst! (Så var det naturligtvis inte, men det kändes så.) Sedan skulle man ta hem skiten också, och mamma & pappa förväntades beundra den. (Det ingår i föräldraskapet, har jag förstått.)



HU!!!



Nej, jag fuskar gärna i skrivande, målande och fotografering. Men filtning - där går gränsen! :D



tittar lystet på katalogen igen Å andra sidan kanske man skulle prova att börja måla på glas...