Verklighetsflykt

Jag fortsätter att frossa i film. Ety allt är så upp och ned just nu. Mest ned. Så svårt att skratta, att ens le. Jag kan inte läsa, har inte den koncentrationen, och då är det allvarligt! :/ Jag sover (en masse), ser på filmer, målar (allt hamnar inte i bloggen, tro mig! ;)), kelar med kisse, lyssnar på musik, och gör... just ingenting.



Igår såg jag två filmer, Quiz Show (på DVD) och The Breakfast Club. Jag har en liten Ralph Fiennes-frossa just nu, tycker så mycket om hans vackra, sensuella magnetism i kombination med obestridliga begåvning, jag har gillat honom i tio års tid, och finner tröst i att se honom på film, jag vet faktiskt inte varför. Quiz Show är en av hans första filmer (jag har sett nästan alla, yeah that's right, jag är ett fan! ;)) och förutom att det är en väldigt bra film så är han osedvanligt vacker i den. Det räcker gott för mig just nu. Jag orkar inte med drama, djupa känslor, mörka underströmmar, etc, just nu, jag vill bara bli underhållen. Det, och dregla lite på kuppen! ;)



The Breakfast Club är ju en gammal kultfilm, som fortfarande håller. Jag gillar särskilt det som sedermera skrivs i uppsatsen:



Dear Mr. Vernon,
we accept the fact that we had to sacrifice a whole Saturday in detention for whatever it was we did wrong.
But we think you're crazy to make an essay telling you who we think we are.
You see us as you want to see us...
In the simplest terms, in the most convenient definitions.
But what we found out is that each one of us is a brain...
...and an athlete...
...and a basket case...
...a princess...
...and a criminal...
Does that answer your question?
Sincerely yours,
the Breakfast Club.



Dessa jävla normer! Och alla de där självrättfärdiga människorna, som bara ser det de vill se (och fördöma)...



Ikväll var det dags för Ice Age, en av mina absoluta favvofilmer. Jag var tvungen att slå en pling till pappa och tipsa honom om den. Han är barnsligt förtjust i tecknat, precis som jag, och han behöver skratta lika mycket som jag gör just nu. Faktum är att jag har svårt att komma på en film som så enkelt och skönt får mig att skratta som Ice Age! Speciellt den förhistoriska ekorren, eller Scrat, som den visst heter.



Det var aningen ovant, men skönt att höra ljudet av mitt eget skratt igen...



Speciellt åt detta, min absoluta favoritreplik, som jag kunde ha dödat för att ha fått skriva själv:







Det här är säkerligen jordens tråkigaste blogg just nu. Men den är min. Många gånger har jag skrivit för andra (inte uteslutande, men med läsare i åtanke), men just nu orkar jag faktiskt bara skriva för mig själv.



An ill-favored thing, sir, but mine own
(William Shakespeare, As You Like It, se även Quiz Show)