Gråten som är jag
Nu när jag har gråtit så mycket.
Allaredan.
Nu när jag har suttit på din begravning
och gråtit vid din kista.
(Där du ju bara inte kunde finnas!
Nej, nej. Inte där.
Aldrig där.
Du är ju här!
Alltid i mitt hjärta.
Om du ursäktar klyschan.)
Nu när jag har gråtit mig igenom "Amazing Grace".
Gråtit mig igenom "Härlig är jorden".
Gråtit mig igenom vår gemensamma sorg
och din tomma lägenhet.
Gråtit mig igenom att du inte är där.
Och aldrig mer är där.
Då borde det rimligtvis inte finnas några tårar kvar!
Men det gör det.
Det är först nu jag börjar gråta på allvar.
Allaredan.
Nu när jag har suttit på din begravning
och gråtit vid din kista.
(Där du ju bara inte kunde finnas!
Nej, nej. Inte där.
Aldrig där.
Du är ju här!
Alltid i mitt hjärta.
Om du ursäktar klyschan.)
Nu när jag har gråtit mig igenom "Amazing Grace".
Gråtit mig igenom "Härlig är jorden".
Gråtit mig igenom vår gemensamma sorg
och din tomma lägenhet.
Gråtit mig igenom att du inte är där.
Och aldrig mer är där.
Då borde det rimligtvis inte finnas några tårar kvar!
Men det gör det.
Det är först nu jag börjar gråta på allvar.
5 Comments:
Man ska gråta ända tills man inte kan mer.... och det kan ta tid.
Man bör nog tillåta sig det.
By Vi på Kantarellen, at fredag, december 30, 2005
Jag vet hur det är, på mig trillar tårarna fortfarande fram lite då och då, drygt 3 år efteråt. Dag som natt, jag vet aldrig när de kommer.
Luta din panna mot min axel och gråt ut, så torkar jag de med en stor handduk, den räcker länge.
By Anonym, at fredag, december 30, 2005
Det är varken sorg eller saknad som väller fram: det är kärlek som ger sig tillkänna.
Samuel
By Anonym, at lördag, december 31, 2005
Mitt i all din sorg och saknad
vill jag önska ett Gott Nytt år
till min favoritblogg Carra.
/ Mats
By Anonym, at lördag, december 31, 2005
Mamse: Ja, sorg tar tid... Jag vet ju att man inte kan "gena", ändå önskar jag att jag kunde det, för det är så tungt med sorgen och gråten.
Lennart: Tack för axeln, den blev visst förfärligt våt ;)
Samuel: Både sorg, saknad och kärlek, skulle jag vilja säga. I det här läget är de i det närmaste en förutsättning för varandra.
Pusterum: Tack för kramarna! Vad bra, nu fick jag dessutom reda på vart du har tagit vägen :)
Mats: Åh tack, vad gulligt! *rodnar* Gott nytt år även till dig!
By carra, at lördag, december 31, 2005
Skicka en kommentar
<< Home