2006-01-02

Dagboksanteckning...

... varning för känslopjunk - läs på egen risk!



De här första dagarna på det nya året har jag inte gjort många knop. Mest bara legat på soffan och läst eller stirrat i taket eller glott på TV. Jag har inte ens kunnat måla! Det har varit rätt skönt, ja inte det att jag inte kunnat måla, men själva den tysta, melankoliska sinnesstämning jag varit i (och är). Jag har stängt av allt, för jag har inte orkat känna och tänka så mycket. När jag tänker på att faster B är borta för alltid - verkligen för alltid - så känns det som om jag ska gå sönder. Och jag orkar inte med det. Hellre då det tysta vemodet i vacker opera och närstudiet av taket. Det är lustigt att man kan tänka så mycket, och samtidigt ändå inte tänka alls. Paradoxalt nog.



Den första tiden efter beskedet om att faster B så oväntat lämnat oss var jag lika arg som ledsen, och jag kunde bara inte ta in det, ville inte, orkade inte förstå vad som egentligen hade hänt. Det kändes så orättvist! Hon var ju frisk som en nötkärna (en sanning med modifikation, som det skulle visa sig) och borde rimligtvis ha haft minst 10 år kvar. Och hon kunde ju inte vara borta, inte faster B, så levande och i farten, alltid alltid hade hon ju varit där...



Det var först när vi stod där i trappuppgången utanför hennes och farbror S:s (som dog för två och ett halvt år sedan) lägenhet, i väntan på att kusin J skulle komma och låsa upp åt oss efter begravningen... det var först då jag förstod att hon verkligen har lämnat oss. Inte skulle hon ju låta oss stå där och vänta! Hon skulle öppna dörren och skratta och glittra med ögonen... jag stirrade och stirrade på dörren, men inte att den öppnades.



För hon fattas oss.



Det var nästan så att jag skulle ha gått och jobbat idag, trots att jag har semester. För att få något annat att tänka på. Eller inte tänka på, hur man nu vill se det. Men samtidigt så är jag tacksam för den här veckans semester, respiten från jobbet, orkar inte med det gamla vanliga tjatet och tjafset och allt det där som hör till den här perioden av mitt jobb... Paaah! (som matadoren i sagan om Tjuren Ferdinand säger på julafton.)



Nej, jag ska ta vara på de här dagarna. Det är långt till sommarsemestern... ;)
Kanske jag skulle börja med att testa de akvarellpennor, som jag vann på Tradera och som damp ned i brevlådan idag. Metallicfärger, minsann, och det kändes som lilla julafton när jag öppnade paketet, trots att jag visste vad det innehöll, och det är ju inte klokt, egentligen, att jag ännu inte har provat dem... :/

2 Comments:

Skicka en kommentar

<< Home