Kaffe, film och minnen

Faster B var fantastisk på att köpa julklappar och presenter; kom alltid med "rätt" grej, som passade just den personen. Jag har fått så många fina presenter av henne... små söta kort också, fast ibland kunde man undra hur gammal hon trodde jag var! ;) Jag hittade just ett häromdagen, det kort hon skickade när jag började på mitt nuvarande jobb för tre år sedan. Brast i gråt, det var lite larvigt och putte-nuttigt, men det fanns ju en sådan kärlek i det där kortet! Vilken tur att jag är så dålig på att slänga kort och brev... nu kan jag ha kvar det kortet som ett fint minne av henne.



Men nu var det ju inte det jag skulle skriva om, utan hennes julklappar. De senaste åren har hon gett mig jättefina muggar i julklapp, svarta med samiska runor, underbara att dricka ur. Två av dem har tyvärr gått sönder, men ännu har jag två kvar plus en mindre kopp i samma serie. När vi träffades i midsomras, sista gången som det skulle visa sig bli, så berättade jag för henne hur mycket jag tyckte om de där muggarna, och hon blev glad och sa att då skulle hon fortsätta ge mig dem, "jag tänkte annars att du skulle tycka att jag var lite fantasilös".



Nu när hon är borta... usch vad det tar emot att skriva de orden!... så har jag bestämt mig för att själv köpa de här muggarna, som minne av faster B. Som tur är så står det en URL-adress på en lapp under dem, så jag surfade in där idag, medan jag sippade kaffe ur just en sådan här mugg. (Mycket kaffe idag.) Till min förvåning visade det sig att det finns återförsäljare både här i Umeå och i Lycksele, så det blir inga problem att få tag på dem.



Det känns så hjärtegott att få samla vidare på de här muggarna! Det tror jag att hon skulle ha tyckt om.



Sedan har jag tagit mod till mig och ringt Hudmottagningen, för att få ett nytt recept för eksemen i hårbotten. Min sjukhusrädsla är så stor, att det t.o.m. är motigt att ringa till sjukhuset! Fånigt, jag vet. Syster S är tack och lov jätterar, så när jag väl har lyckats ta mig i kragen och ringa, så går det bra. Nu får jag inte receptet förrän i slutet av nästa vecka, tyvärr, men jag får ju skylla mig själv när jag väntat så länge med att ringa. Skönt att ha det bortgjort i alla fall. Så får jag bara hoppas att dr T inte får för sig att h*n vill träffa mig innan h*n skriver ut receptet! ;) Jag vet att det inte är någon "farlig" undersökning, herregud, h*n ska ju bara titta i min hårbotten, men det hjälper inte; det är en fullständigt irrationell rädsla! Tur att jag har underbara vänner, som ställer upp och följer med mig utan att göra någon big deal av det hela. Jag är lyckligt lottad, med sådana fina vänner!



Har tittat på den underbara filmen The African Queen, som är en av mina absoluta favoritfilmer i all sin enkelhet. Jag skrattar fortfarande åt den där scenen där Hepburn/Rosie häller ut Bogarts/Charlies gin! Den där prudentliga minen hon har, och han är så jäkla bakis att han inte ens orkar bli arg. :) Visst är det ett av de mest fantastiska kärleksparen på film i filmhistorien?



En skön dag idag, lite mindre ont i hjärtat. Jag behöver nog den här ledigheten, after all.