Efteråt

Efteråt.
När vi kom upp till lägenheten,
då skulle du ju vara
där. Öppna dörren
för oss. Skratta.
Och glittra med ögonen
ekorrpiggt, fasterpiggt.
Ska jag verkligen aldrig mer
få träffa dig?



Efteråt.
Efter sången gråten
de slokande blommorna.
Efteråt när du inte var där.
Inte i hallen.
Inte i köket.
Inte någonstans.
När vi skrattade i ditt
hem, där du inte längre var.



Efteråt.
Där du fattas mig.
Efter samtalen skratten
det delade dyrbara
i en röd kappa
och pannkakor med glass och sylt.
Efteråt.



Efteråt kommer efteråt.
Ska jag verkligen aldrig mer
få träffa dig?