Måndag med överraskningar

Det ligger någon slags förkylning i systemet och skvalpar. Trött och hängig är jag. Munsår! (Och jag som ska träffa Söte pojken på onsdag. Typiskt!) Ont i den där *många fula ord som det är bäst att jag censurerar så att jag inte skrämmer iväg de eventuella läsare jag har* nacken! Dessutom är det måndag. Måndagar borde förbjudas av FN såsom stridande mot de mänskliga rättigheterna. Det är grått och trist ute. Inget roligt händer. Var är den där tjusige prinsen på sin vita springare, som ska svepa upp mig i sin famn och föra mig in i solnedgången... eller något. Jag är inte så nogräknad, det duger gott med en fattig pöjk med skrattiga ögon och en skraltig cykel... ;)



Som upplagt för ännu ett gnällinlägg, det enda jag tycks åstadkomma nuförtiden.
MEN!
Det är måndag. Förvisso.
Och allt det där ovan.
MEN!
Jag ler lyckligt.



På vägen hem från jobbet och en eftermiddag spenderad på ett särdeles tråkigt fyratimmarsmöte, fick jag plötsligt en idé till en målning!
Vaaa?!
Efter veckor av torka (pardon my pun)!
Jag vågade nästan inte tro på detta...
... tänkte försiktigtvis (fortfarande fyra, fem minuter hemifrån) att även om det inte skulle bli något av den, så var det gott nog med en idé - en kreativhungrande tar emot minsta smul! Och jag var så säker på att det bara skulle bli den där enda smulan. Att hela lägenheten vid det här laget var förgiftad av kreativitetskramp. Eftersom jag ju inte kan måla (eller skriva eller fotografera eller skapa överhuvudtaget!) - jag fuskar ju bara!



Måndag! Som sagt.



MEN!
Idén höll mig kvar i sitt grepp.
Fram åkte penslar, mitt fina akvarellskrin, papper och vatten.
Valde musik - idag blev det Tori Amos The Beekeeper (2005).
Slog mig ned i soffan.
Sedan målade jag.



Som den drama queen jag är så var jag nära att brista i gråt av pur tacksamhet!
Men lugn, det gjorde jag inte. ;)
Istället log jag.
Stort!



Målningen blev inte riktigt som jag hade tänkt mig. Men jag är inte säker på att det nödvändigtvis är av ondo. Och än kvarstår mycket att göra på den. (Den där förbaskade färgen ska ju torka mellan varven! Och då torkar ändå akvarellfärger relativt snabbt - fort som jag är av födsel och ohejdad vana skulle jag antagligen aldrig kunna måla i olja... *fniss*)



Men jag målade!
Äntligen den kreativa islossning jag längtat så mycket efter.
Och jag tror på den här idén. Även om den här målningen inte blir som jag har tänkt mig, så vill och kan jag arbeta vidare med den.



Och det bästa av allt var att under tiden jag målade, så kände jag hur några ord, ett par meningar började röra på sig...



*knackar i det kreativa träet*