2005-10-07

Idol-minnen

Kvällens Idol 2005 kör med 80-talstema. Åttiotalet var ju mina young and wild years. Så istället för att kommentera de tävlande tillåter jag mig att frossa i sångerna och de minnen som många av dem framkallar.



"Sweet Dreams (Are Made of This)" med Eurythmics:
En natt på stranden med en söt engelsman. Hångel, frys, hångel, och åh! som han kysstes, den pojken!
Många, måånga år senare så återupplevde jag Eurythmics i allmänhet, och den här sången i synnerhet tillsammans med Exet Kexet. Han kunde kyssas han också. Och hånglet var mycket, mycket bättre! ;)
För övrigt: En supercool sång med en av världens vackraste och sexigaste sångerskor. Om Johnny Depp alltid är Johnny Depp, så är Annie Lennox alltid, alltid! Annie Lennox.



"The Look" med Roxette:
Inga speciella minnen, annat än att jag på den tid det begav sig tyckte att det var en supercool låt.



"Tell It to My Heart" med Taylor Dane:
Har stuffat runt på dansgolvet på Krogen Krogen (nu ler eventuella umeåbor nostalgiskt) till den här låten. Åttiotal i kvadrat! För två år sedan öppnades Krogen Krogen igen, under nytt ägarskap. Det var med blandade känslor jag gick runt där. Det var så mycket som var sig likt, men annat var främmande. Och jag var en annan. Men jag kunde skymta mitt åttiotalsjag - komplett med permanentat, slingat hår, knallrosa sweatshirtkjol och axelvaddskavaj! - där inne... och det gjorde lite ont. Det var så mycket jag hade velat säga henne, så mycket hon hade behövt höra från sitt äldre jag... men det är en annan en historia.



"I'm So Excited" med Pointer Sisters:
Åh, en av de roligaste låtarna i världen att dansa till! Och bäst av allt var det att dansa med Den där pojken... tjugoplus tror jag visst att jag var, och han dansade som en kratta, men ååh, så snygg! Och jag var so excited, I just couldn't hide it... så hur kvällen slutade kanske ni kan lista ut. *host harkel* Fast jag har inget som helst minne av vad han hette! *asgarv*



"True Colors" med Cyndi Laupers:
Ååh.... Som jag har gråtit till den här låten! Det är H, min första förälskelse, min första hopplösa kärlek, killen som jag aldrig aldrig glömmer. Och hur jag grät för att jag såg honom men han såg inte mig. Det tog år att komma över honom! Jag har så många låtar som påminner om honom, den här hade jag faktiskt glömt, men nu när jag hörde den igen... *nostalgisk suck* Det är något visst med den första kärleken!
(Efteråt har jag tänk att H antagligen var gay/bi, ännu inte ute ur garderoben, men den där tjugoplustjejen med det stora håret var alldeles för naiv för att förstå det. I den lilla inlandshåla där jag växte upp pratades det inte om homo- eller bisexualitet; där handlade det bara om "karlakarlar" och "riktiga kvinnor". Needless to say, jag passade aldrig in där.)



"I Wanna Dance" med Whitney Houston:
Inga speciella minnen.



"I Promised Myself" med Nick Kamen:
Jag kan faktiskt inte påminna mig att jag någonsin har hört den här låten! *lätt chockad*



"Papa Don't Preach" med Madonna:
Det tog några år innan jag verkligen förstod den här låten. (Ja, jag var kriminellt naiv på åttiotalet!) Men redan från början tyckte jag att den var suverän. Den här spelades nog på Krogen Krogen också, om jag minns rätt. Numera tycker jag att det är bland det bästa Madonna har gjort.



"Don't You (Forget About Me)" med Simple Minds:
Åh, den här har jag dansat mycket till i mina dagar! Jag var aldrig något fan av Simple Mind, men jag gillade just den här låten. Mest för att min naiva och romantiska själ kunde koppla ihop den med ett antal olika pojkar, vare sig de var "mina" eller inte.



"Sign Your Name " med Terence Trent D'Arby:
Var det här verkligen åttiotal? Jag skulle ha gissat nittiotal. Jag älskade låten! Och jag minns en grönögd, svarthårig pojke med rart leende... och hur blyga vi båda var. Needless to say, det blev aldrig något. Story of my life! Men det här minnet gör bara gott!



Jag saknar låtar som "Everybody Wants to Rule the World", "99 Luftballons", "Girls Just Wanna Have Fun", "Flashdance", "Forever Young", "Take On Me", "What is Love?", "Heartbreaker", and so on, and so on.
Men det är kanske lika bra att vi inte fick höra dem.
Det har slaktats nog ikväll.

2 Comments:

  • 80-tals nostalgi.... *sluter ögonen och drömmer mig bort*

    Du kan få låna mitt The Look minne från allra första lilla (lyhörda) lägenheten med en granne som dyrkade den låten fanatiskt. (efter ganska kort tid hatade jag den lika fanatiskt) I ca 5 månader (sen flyttade jag tack och lov) tvingades jag höra på The look 5 timmar/dag VARJE dag. Grannen var alltid duktig nog att stänga av musiken klockan 22 men fram tills dess var det bott-volym som gällde. Det var alltid så skönt när han hade fest för då tog hans kompisar med sig annan musik.

    By Anonymous Anonym, at lördag, oktober 08, 2005  

  • Hahaha! Vilken låt som helst skulle ju bli avskyvärd om man var utsatt för den på det där viset!

    By Blogger carra, at lördag, oktober 08, 2005  

Skicka en kommentar

<< Home