Gäääsp!

Klockan är egentligen säng för en numera kvällstrött Rödhätta, men jag vill ändå plita ned några rader innan jag kastar omkull mig. Klockan är tio i tio, jag har kokat mig en kopp te eftersom jag är lite huttrig efter cykelturen hem från stan, trots att det är häpnadsväckande tio grader varmt ute (dock tio höstgrader, och fukt i luften), och jag spelar skön musik. Da King har fått sin försenade middag (gissa om jag har fått höra att den var sen!!) och sitter nu intill mig här i soffan och purrar förnöjt medan han gör sin kvällstoalett. Jaja, jag älskar dig också, jäkla underbara pälstuss!



Har tankat vänskap under en avslappnat trevlig eftermiddag och kväll tillsammans med Bollen. Det började som en teaterdate, sedan utvecklades det till teater och att jag skulle "inspektera" hennes lägenhet, nu när hon fått de flesta möbler på plats, och slutligen landade vi i middag, lägenhetsinspektion och teater. ;) Avdelning hur man tidigarelägger och på sått förlänger en vänskapsträff, också känt som vi ville umgås!



Teatern var en enkvinnsföreställning med Shima Niavarani:



Om fördomar. Om välvilja och ovilja. Om hur politik kan skapa schablonroller. Och om hur schablonroller begränsar oss som människor och kringskär vårt tillträde till det offentliga rummet



Det var en osedvanligt kort föreställning, faktiskt så kort, att ingen i publiken först förstod att den var över! Till sist fick Shima säga "Hej då!" för att vi skulle fatta galoppen. *fniss* Förutom att föreställningen var lite väl kort så får den ett stort minus av mig för att Shima inte använde mikrofon; det var helt enkelt svårt att höra vad hon sa emellanåt, speciellt som hon pratade väldigt snabbt. Och då gick ju hela poängen med en föreställning, som bl.a. bygger på samhällskritik och ifrågasättande av diverse normer, förlorad. Jag sa efteråt till Boel att jag skulle ha velat läsa texten, för av det jag lyckades uppsnappa förstod jag att Shima har mycket tankeväckande och intressant att säga. Så synd att det liksom drunknade i tomrummet mellan scenen och publiken! Men en del poänger gick fram, i alla fall, och åh! den här tjejen har saker att säga! Hoppas hon ges tillfälle att växa och att återkomma, att hon hittar rätt forum för sina budskap - det kanske inte ska vara en teaterföreställning? vad vet jag?



Redan tio över åtta klev Boel och jag in på Lottas; som sagt, det är nog den kortaste föreställning jag varit med om! Men som Bollen sa, mer tid för vår "show" :) Och hur trevligt det än är att gå på teater, så kan det inte slå att umgås och prata med min vän. Skratt, allvarligheter, gnäll, funderingar kring män och mödrar och jobb och vänskap och resor, and whatnot; allt hann vi klämma in på dryga två timmar. Om det inte hade varit för att vardagsklockan klämtade hade jag gärna suttit en stund till, trots att jag är så trött, men nu är det ju arbetsdag imorgon. *hmpfnr*



För övrigt kan jag berätta att jag lyckades tappa nya mobilen i stengolvet inne på Sagateatern, men den höll, som tur var - det hade ju sett ut om jag lyckats slå sönder den efter två dagar! Åsså har jag köpt ännu mer underkläder. Boel hade en märklig teori om att det skulle ha något samband med Söte pojken och det faktum att jag ska gå på Lottas med honom (OBS!!! inte bara med honom! ;)) nästa onsdag... Men det har faktiskt inget som helst samband.
Faktiskt.



Dagens citat:
Alla snackar skit om Big Brother-Carro. Ändå är det hon som är normen.
(Shima Niavarani. Avdelning: Ska man skratta eller gråta?)