Da King gets his fur done

Mina vänner brukar säga att jag inte kan skjuta på mina nöjen. Bah! säger jag om sådant förtal. Jag kan minsann vänta i... eh... flera minuter innan jag börjar läsa boken jag just har köpt. Ibland har det faktiskt - håll i er! - gått flera timmar. Jag vill dessutom påpeka att jag fortfarande vare sig har sett eller köpt den förlängda versionen av Sagan om konungens återkomst, samt att det tog mig en månad att inhandla senaste Harry Potter (dessutom sköt jag upp läsningen av upplösningen en dag). Bara en sådan sak!



Detta för att knäppa mina älskade vänner på deras söta nästippar! :D Men annars så måste jag erkänna att jag inte kunde hålla mig många sekunder från det jag kom hem från jobbet till dess jag kastade mig över datorn för att leka i Photoshop, fortfarande med den glada entusiasmen från gårdagens kurs i kroppen. Det var knappt att jag kom ihåg att ge Da King mat, faktiskt - det ska han nämligen ha i samma stund jag kliver innanför dörren, helst minuterna innan! - men ett par välplacerade klor i mitt lår, och jag kom på andra tankar. Sedan fick jag leka!



Da King fick agera motiv.
Vad vill du ha för färg på pälsen? hojtade jag till honom.
Glufs glafs gulp! fick jag till svar. När han hade svalt tuggan väste han, med munnen halvvägs ned i matskålen på nytt:
Vadå färg på pälsen?! Den är vacker som den är!
Suck. Vad annat svar kan man vänta sig av en pälsboll?!



Men jag lät mig inte hindras, utan föreställde mig att jag var Andy Warhol - med en motsträvig katt som Marilyn Monroe, då - och gick loss med mina nyvunna Photoshop-kunskaper.



Under lekens gång blev Da King klar med middagen (han vill få fört till protokollet att det så klart var alldeles för lite mat!).
Så han satte sig bredvid mig.
Och inspekterade.
(Onda respektive goda kattögat.)
Och kommenterade.
(Klospråket.)
Och skrattade.
(Ja, katter kan skratta! Det låter bara... kattigt!)
Jag tror minsann han var lite förtjust.



Så, vad tycker ni - klär han inte i blått??







Fler varianter finns i Rödhättefoton.



Fråga mina fans! uppmanade Pälsis mig ivrigt när alla bilder var klara.
Fråga dem vadå? frågade jag konsternerat.
Han slog sig för pannan med tassen, så att pälsen kom i oordning. Detta måste förstås åtgärdas, men han kan både tvätta sig och prata (han är ju katt!):
... mutter putter... amen ... fräs... att man ska behöva förklara allt för de här tvåbentingarna... spott spott... [särskilt svårt bit av pälsen att få ordning på] idiotiska människor...
Han såg upp från sina bestyr och himlade med ögonen (det är värre än både onda och goda kattögat):
Fråga dem om jag ska färga pälsen? Och vilken färg passar jag isåfall bäst i! Och vilken pälssalong de kan rekommendera?



Sedan tassade han iväg till sin nuvarande favoritsovplats, ovanpå stereon, och slog sig till ro där. Innan han somnade hörde jag honom mumla:
Andy Warhol, what a pussy...