Sköna lördag

Latmasken har fått stryk idag - den funderar på att stämma mig. Helst av allt ville den, och jag, ligga kvar i soffan, där vi parkerat oss under fleecefilten, och mysa med en bok. Men jag lyckades sparka igång oss. Kände en lätt ömhet i nackregionen, och tog det som ett tecken på att en promenad var av största vikt. Jag vet ju att jag måste hålla igång med promenader och vattengympa för nackens och ryggens skull. Men jag är lat av födsel och ohejdad vana, och brukar vara duktig på att skjuta upp det där... om och om igen.



Nåväl, idag kom jag mig i alla fall ut på en promenad. I över en timme var jag ute och gick, lyssnandes på Ratata och letandes motiv med kameran. Det blåste förfärligt och jag hade håret utsläppt, så att jag mest av allt liknade Medusa. Ändå var det en skön tur. När jag väl har kommit mig ut så är det inga problem att promenera. Jag hinner tänka en massa, och har jag bara kameran och CD-spelaren med mig så blir jag inte uttråkad, som jag lätt blir av ensampromenader.



Dagens promenadtankeämne var ett intressant jobb, som är utannonserat, och som jag försöker bestämma mig för om jag ska söka. Det är ett jobb som jag har hoppats på - kan inte förklara närmare än så - men det kommer ju för tidigt! Jag känner mig inte riktigt klar med mitt nuvarande jobb, jag skulle vilja ge det minst två år till, sedan får det där jobbet bli ledig! Men nu ville det sig inte så.



Jag vet vad jag har - ett bra och mestadels roligt jobb, bra arbetskompisar, bra lön och en god relation med min chef. Det är värt mycket. Jag vet inte vad jag skulle få - bara att det antagligen är ett jobb, som är mer krävande och stressigt än det jag har nu. Orkar jag med det? Och tänk om det är en dålig arbetsmiljö... orkar jag med det igen? Samtidigt vill jag inte "play it safe", jag är så trött på min egen feghet!



Jag kan inte bestämma mig för hur jag ska göra, eller jag bestämmer mig stup i kvarten för att söka för att i nästa ögonblick ändra mig. Jag vet, det är bättre att söka och ta ställning om jag skulle erbjudas jobbet (antagligen har jag inte en chans), än att inte söka och ångra mig efteråt. Men inga logiska argument tycks hjälpa, jag bara velar och velar. Deadline är den sjuttonde... Jag tänker att jag åtminstone borde ringa dit och höra mig för om jobbet. Men inte ens det har jag lyckats företa mig.



Gaaah!
Behöver nog ännu en långpromenad, för att sortera ut det här.



Har varit hos Ingrid ikväll och tittat på X-Men och X-Men 2. Och dreglat över Wolverine (Hugh Jackman). ;) En skön avslutning på en skön lördag.