Goddag yxskaft

Ah, vad kul... de visar Norrlandsoperans uppsättning av Turandot på ettan, som jag såg i våras tillsammans med Jennie, Pellen och Ingrid. Inte lika magiskt som att vara på plats, förstås, but me likes!



Kisse och jag har tagit oss en tupplur (cat nap ;)) på soffan här efter maten. Nästan en timme blev det. Så nu känner jag mig lite tufsig och frusen, vilket avhjälps med hett te och en tjock tröja. Da King snusar obekymrat vidare. :)



Den här perioden på jobbet är, som alltid, en av de mer intensiva under arbetsåret. I takt med att huvudet fylls allt mer av måsten, kom ihåg och sjuhundraelva detaljer blir jag alltmer tankspridd och förvirrad - ja, värre än vanligt faktiskt! ;) Jag är liksom alltid ett huvudsteg efter. Främst märks det när jag ska prata - glömmer ord, tappar tråden, trasslar in mig i meningar, snackar gallimattias - och delta i samtal. Ironi och skämt är helt bortkastade på mig just nu, jag tolkar allt bokstavligt och är pinsamt nog en aning trögtänkt. (Hörde jag någon säga mer än vanligt?!)



Som idag, när kära arbetskompisen A berättade om hur hon retats med sin son igår kväll. Lillkillen håller på gå upp i limningen för att det dröjer ytterligare en vecka innan Idol 2005 börjar, och varje gång han ser trailern utbrister han:
Det ska jag se!
A berättade för mig att hon igår hade svarat honom:
Nej, det går inte, du får inte vara uppe till tio.
Varpå jag utbrister:
Va, börjar det inte förrän tio på kvällen?!
A blev tyst och stirrade på mig under några sekunder, innan hon med lätt höjda ögonbryn svarade:
Nej, jag retades ju med honom...



Doh!



Fast hon borde vara nöjd; hon lurade ju både mig och lillkillen! :D



Eller som igår, när Ingrid och Boel pratade om något... fast jag har redan glömt vad det handlade om. host harkel förläget fniss



Det är sådana här gånger jag önskar att jag hade minst två huvuden. Då kunde jag använda ett och ha det andra på laddning, sedan när huvud nummer ett började få dåliga batterier kunde jag enkelt byta till det nyladdade huvud nummer två och sätta det första på laddning. Tänk att forskarna och tekniknissarna inte har tagit fram en sådan lösning än. Arbetsgivarna kunde sponsra kostnaden för laddare och extra huvuden, och i gengäld få anställda med fräscha, nyladdade huvuden varje dag! Tänk så mycket som skulle bli gjort och hur effektiva vi skulle vara, när vi slapp all den här förargliga tiden, som går åt till att försöka komma ihåg vad vi har glömt och vad var det nu för lösenord igen och vahettere...