En stjärnklar natt...
(Titel: On a starry night, me and my mother took a walk)
det var en stjärnklar natt
när jag tog en promenad
tillsammans med min mor
vi gick och gick
bland kalla eldar och galaxer
vi kom(mer)
aldrig fram
när min mor skrattade
föll stjärnorna som istappar
och jag grät ikapp med klirrandet
sedan skrattade jag
när min mor plockade en stjärna
och gav den till mig
(vi älskade varandra,
eller hur?)
stjärnan stacks
men den var min
och jag fick den av henne
efteråt kunde man se våra avtryck
i natten
5 Comments:
Lite sorgligt men vackert!
By Theron o familj, at lördag, augusti 20, 2005
Det blir (förstås) alltid aningen sorgset när det handlar om mamma. Men jag försöker finna det vackra i det sorgsna.
By carra, at lördag, augusti 20, 2005
Vackert!!! Både dikten och målningen. Vackert och gripande.
By Anonym, at söndag, augusti 21, 2005
Otroligt vackert....!!!
By Anonym, at söndag, augusti 21, 2005
Hexi och Sia: Tack för era uppmuntrande ord!
By carra, at söndag, augusti 21, 2005
Skicka en kommentar
<< Home