Att landa i kroppen

Var hos ER (den massageterapeut som jag brukar gå hos). Det var skönt att få ventilera den senaste månadens stress och vad den har gjort med både humör och psyke. Slogs av ett par viktiga insikter under vårt samtal, som jag ofta gör med henne. Om de där negativa stressreaktionerna var en backlash, och det tycker jag nog att de var, så återerövrade jag mark igen. Tvingas återigen inse att det här är en ständigt pågående process, att jag aldrig kan bli "färdig"... men att det går lättare för varje gång att klättra upp ur duktighetsfällan.



Mindre skönt var det att få massage. Jag har inte tyckt att jag haft så himla ont ändå, all things considered, men misstänkt att skenet bedrog. Vilket bekräftades i samma sekund som ER lade en handduk över min rygg där på massagebänken, och jag ryckte till som om jag fått ett piskrapp; huden var så öm, att ER liknade den vid "ett öppet sår". :( Hon var oerhört varsam under behandlingen, ändå känns det nu som om jag har en myrstack under huden. Hon såg riktigt bekymrad ut, och föreslog att jag skulle boka en ny tid, helst nästa vecka. Vilket jag gjorde, för nu kände även jag att det behövs... Bokade in nästa onsdag preliminärt, eftersom jag inte hade filofaxen med mig, men när jag cyklade hem insåg jag att Boel och jag ska gå på teater den kvällen - inte så lyckat med massage innan! Så jag får ringa ER imorgon och boka om.



Som "kvällsmedicin" ordinerade ER mig ett hett bad, en god middag och ett glas vin. :) (Egentligen ska man ju dricka en massa vatten efter att man fått massage, men man kan väl få göra ett undantag någon gång. Här handlar det mer om att slappna av. Och det ena utesluter inte det andra.) Jag har avverkat de två första och sippar nu på den tredje "medusinen". Med tända ljus och Frankie Boys softa stämma. Det är myrornas krig i min rygg, jag fryser trots badet och jag känner mig alldeles sårbar, om någon skulle blåsa på mig nu så skulle jag virvla iväg. Ensam också. Ändå skulle jag inte ha orkat med sällskap ikväll, tror jag.