Jag målar hela världen, mamma!

Efter två dagars mer eller mindre surande (menshäxa, remember?) var det skönt att vakna upp med glädje i kroppen och en brinnande lust att måla! Lika skönt som det var att ännu har jag tre (med denna dag) dagar kvar av semestern, och kan måla från morgon till kväll, om jag vill, innan vardagen och plikten kallar igen. Varpå tiden för kreativa utbrott minskar drastiskt...



Jag cyklade iväg och köpte oljepastellkritor, som jag hade sett en annons om. De var billiga och därför inte av någon vidare kvalitet. Men jag tänkte mest använda dem när jag skapar (vy)kort och som effekthöjande detaljer i vissa målningar, så det gör inte så mycket om kvaliteten inte är hundra.



- Men ändå... jag undrar när jag ska anse mig vara värd det bästa och därmed kanske (bland) det dyraste? Fortfarande hänger jag upp mig på det där med att jag inte kan måla, men gör det för att det är roligt och jag mår bra av det; en slags lek, med andra ord. Och lekar ska inte kosta mycket... -



Horte var! Det var fina färger i lådan i alla fall, hela 51 små söta kritor. Jag lekte genast fram en provkarta av dem, och skrattade till sist åt den barnteckningsliknande "produkt" jag hade trollat fram. Verkligen kännetecknande för mitt målerifusk! :D



Sedan tog jag fram det övriga materialet och satte igång. Just nu har jag tre målningar på gång, i olika stadier av vått och "färdighet". Eller just nu sitter jag ju faktiskt och skriver, om vi nu ska märka ord; röker och lyssnar på The Arks "It Takes a Fool to Remain Sane" (hrmm...) och har en paus, helt enkelt.



En av de här målningarna börjar se riktigt lovande ut. Jag tänkte att jag kanske skulle ge den till pappa i födelsedagspresent. Frågan är nu om jag ska våga lägga till ytterligare en färg, eller om jag förstör den då. Något fattas i den, men jag vet inte vad. För en gångs skull ska jag inte vara fort, utan jag ska ge den här målningen mer tid än jag normalt sett gör. Pappa fyller ju faktiskt inte år förrän sista augusti! :D Skämt åsido, om jag ger den ett par dagar så torde jag komma fram till vad det är som saknas. Istället för att kludda dit något på prov, åsså var den målningen förstörd!



I alla böcker om akryl står det att det är ett sådant bra material, för att man på ett enkelt sätt kan måla över de partier som man har misslyckats med. Men det är en sanning med modifikation, skulle jag vilja säga! I den här målningen har jag använt mycket vatten (tänk akvarelltunna färger, fast akryl då), och har, om jag får säga det själv, fått fram en väldigt fin, skimrande spröd lyster i målningen. Om jag då skulle göra fel, så kan jag bara inte kludda över det med vitt och måla om på nytt; det skulle förstöra hela målningen!



Ah, se där, jag lär mig, jag lär mig... ;)



Men nu hör jag minst en målning ropa på mig!