Så enkelt, så dyrbart

Avsminkad, nedklädd och halvvägs ned i sängen, så vill jag bara skriva ett par ord. Jag kom inrusande på den här festen sur som ättika, vilket jag omgående trumpetade ut över hela omgivningen! Sedan surade jag på värre än värst en stund. Sedan gick det över. Eller något. För det var just det där att jag inte behövde vara trevlig utan fick vara precis hur sur som helst, som gjorde att jag kunde vara trevlig. Älskade vänner!



Jag skrattade mig glad igen, främst genom Pellens och Ingrids obetalbara historieberättande. Allt som fräste, puttrade, värkte inom mig av irritation, ilska, trötthet och surmulenhet drunknade i skrattet.



Senare på kvällen tappade jag fart igen, förlorade liksom fotfästet, och magen började värka på nytt som på beställning. But so what! Jag trivdes ändå. Jag hade ju faktiskt inte varit hundraprocentigt närvarande tidigare under kvällen heller.



Ändå var jag med.



Nu har jag slängt upp bilderna, druckit upp mitt te och rökt min cigg. Så nu är det väl "bara" sängen kvar. Jag har ont i magen och ont i nacken.



Men jag är lycklig.
På något sätt, trots allt, eller tack vare. "Horte vart", som vi säger i Norrland!