Färgtrassel

Nu har jag gjort pappas målning klar. Tror jag! Det var lite kaotiskt där en stund; först lade jag på ett par detaljer, som blev bra, därefter misslyckades jag kapitalt när jag lade på ytterligare ett par detaljer... men! jag lyckades ändå! För jag förmådde rädda målningen genom att medelst en vattenspruta (!) trolla bort misstagen. Yes yes yes!



Nu ska den få torka, åsså ska jag se över den igen imorgon. Troligtvis är den färdig nu. Men det skadar inte att låta den torka helt (ibland blir resultatet helt annorlunda när färgerna torkat) och att ge den ytterligare en dag. Och sedan ska jag försöka hitta en ram, vilket inte är det lättaste. Jag är helt novis när det gäller sådant där, har ingen fingertoppskänsla heller, som en del människor tycks ha.



Samtidigt känns det lite barnsligt att ge pappa en målning i födelsedagspresent. Även om han redan har fått en (oinramad). Som när man var barn och absolut skulle propsa på de stackars föräldrarna alla alster man färdigställde i skolan och hemmavid. Det var väl charmigt för att man var ett barn... men det är jag ju inte längre. Ändå vill jag fortfarande "visa upp" mina alster för honom. Eller OK, bara de (fåtal) målningar som jag är nöjd med.



Men, men. Han behöver ju inte hänga upp den.
Eller så kan han hänga den i det mörkaste hörnet inne i badrummet. ;)
Ge honom den vill jag hur som helst göra.