En stad i rädsla

- Jag kör inte härifrån förrän jag har sett att du har gått in i trappuppgången! sa taxichauffören.
(ja, det blev sent ikväll! ;))
Och det är ju helt igenom rätt och omtänksamt tänkt.
Men det gör mig vansinnigt arg att vi - kvinnor - ska behöva tänka så!
Att den där jävla Haga-mannen ska få styra över mitt och andras liv!
Jag vägrar att vara rädd!
Förnuftig ska jag vara, och är, ja!
Men inte rädd.
Jag vägrar att vara rädd.
Varför ska jag vara rädd?
Är det inte samhällets skyldighet att se till att jag inte behöver vara rädd?
Men det är kommentarer som denna som drar in mig i rädslan.
Trots att jag vet att det sades enbart av omtanke. Om mig.
Och alla potentiella våldtäktsoffer. Kvinnor.
Men ändå!