Whatever get you through the night 'salright, 'salright

Pratade med kusin J idag. Ett förväntat svårt samtal, som blev väldigt fint och... ja, om inte direkt lättsamt, så lättare än vad jag hade trott. Där fanns en känsla av samhörighet på ett sätt, som jag inte kan förklara här.



Efteråt fick jag jätteont i huvudet och i axlarna. Hade tydligen spänt mig mer än jag trodde. Trött blev jag också, nej, tröttare. Ville inte alls gå på julfesten på jobbet. Men det gjorde jag, och det var tur, för det blev (som alltid) väldigt trevligt. Och jag behövde den förströelsen. Chefen delade ut julklappar, och när jag kramade honom som tack sa han ett par ord till mig, som var nära att få mig att brista i gråt. Det fanns en sådan omtanke och värme i de orden, jag blev så rörd.



Fick krama lite på Jennie idag också. Lååång lunch. Jag fick prata, hon lyssnade. Hon fick mig att skratta. Kände mig trygg. Älskade, älskade vän.



Jag är så trött nu, det är lite si och så med sömnen. Jättemycket på jobbet att göra. Fast det är nästan skönt. Duktiga flickan har slagit på auto-piloten och jag får jättemycket gjort, även om det går långsammare än vanligt. Åsså slipper jag tänka så mycket. På kvällarna målar jag och gosar med min katt. Men imorgon är det jobbmiddag igen, denna gång med det gäng som jag jobbar allra mest tillsammans med. Vi ska gå på Grethas. Hu så jobbigt... roligt men jobbigt, hade faktiskt hellre varit hemma. Men sedan är det ju nästan helg, tack och lov. Och jag har klarat av den här första svåra, tunga veckan.