2005-12-11

Några rader

Jag hade nästan glömt att sorg är så fysisk.
Det känns, klyschan till trots, som om någon har slitit ut en del av mitt hjärta. Den del som var faster B. Jag har ett hål i mitt hjärta - hon fattas mig. Och det gör så ont.



Jag kan inte fatta att hon är borta... Hon var alltid så full av liv!



Tack alla för era uppmuntrande ord och er omtanke. Det värmer.

posted by carra at 20:40

5 Comments:

  • Sorgen har du alltid med dej! Men den gör såå ont nu,, när tiden får ge dej en hjälpande hand, övergår det onda till ljuvliga minnen!

    By Anonymous Anonym, at söndag, december 11, 2005  

  • Ja du, Rita, så är det, men det är så svårt att se när man står mitt uppe i det. Just nu är det bara ilska och egoistisk saknad! :/

    By Blogger carra, at söndag, december 11, 2005  

  • Jag vet tjejen. Men du FÅR vara både lessen och arg!
    Mycke värre hade det varit om du inte känt nått.

    By Anonymous Anonym, at måndag, december 12, 2005  

  • Kramar om igen!!!

    By Anonymous Anonym, at måndag, december 12, 2005  

  • Rita: Ja, det är en viktig påminnelse du ger mig där. Inga känslor är fel när man sörjer en människa.

    Hexi: Tusen tack! I det här läget kan jag bara inte få för många kramar. *rejäl kram tebax*

    By Blogger carra, at måndag, december 12, 2005  

Skicka en kommentar

<< Home