Shaken not stirred

So I let my hair down, glitterpiffade till ögonen, lade lite färg på läpparna och åkte ned på stan. K har varit ledig idag, så hon hade förstås snoffsat upp sig ordentligt, och där kom jag i mina jeans och min vardagssnälla tröja! Men jag hade i alla fall glitter på ögonen, hehe. Det blir faktiskt riktigt snyggt med de här färgerna på mig, om jag får säga det själv. Eller det är väl Jennie som jag ska ge credit, det var ju faktiskt hon som en gång sminkade mig i liknande färger och fick mig att inse att jag kan ha grön ögonskugga.



Myyycket folk var det. Bland annat min f.d. chef... hrmm! Vi hälsade bara. Jag gillar visserligen hans fru och hade gärna bytt några ord med henne, men ikväll orkade jag bara inte med karlskrället hon är gift med. Efter ett par sippar av den horribelt starka drinken - tur att man bara fick en! speciellt med tanke på att jag inte hade ätit någon middag - började jag känna mig lite piggare. Kul grej att göra en gråsnöig december, trots allt. Showen var helt OK; två sångerskor som turades om att framföra flertalet ledmotiv ur Bond-rullarna och två unga tjejer som dansade. Men var var James Bond himself?? Lite konstigt med en Bond-show utan James Bond, if you ask me. När en av tjejerna gjorde "License to kill" kom jag att tänka på Daniel Lindström i förra årets Idol och hur djävulskt bra han framförde den låten. Han är ju Umeåpöjk, så han kunde väl ha fått vara med på ett hörn?



Nåja, trevligt var det i alla fall. Och kort! Tio över åtta satt jag på bussen på väg hem igen... Lite snopet, men skönt ändå. Nu får jag en relativt tidig kväll i alla fall. Fast just nu är jag pigg som en mört, mot alla odds, och har ingen lust alls att gå och lägga mig. Hehe. Jaja, jag utger mig inte för att vara konsekvent.