2005-12-16

Men fan...

... hur jobbigt blev det där nudå?!
Skulle bara ringa till Begravningsbyrån och lämna besked om begravningen.
Kvinnan som svarade hade en sådan otroligt vänlig röst.
Då brast förstås alla fördämningar!
Så jobbigt och pinsamt.
Men hon "tog hand" om mig på ett väldigt proffsigt och omtänksamt sätt.
Kände mig helt urlakad efteråt.
Och har ont i huvudet nu igen.
Går jättetrögt på jobbet idag.
Jag gör nog en kort dag.
Men solen skiner. I alla fall.

posted by carra at 11:05

3 Comments:

  • SÅ skönt att du möte en så bra person på begravningsbyrån. Det är nog så jobigt ändå.

    Själva upplevde mamma och jag oss kränkt av begravninsgbyrån när vi skulle begrava moromor. Personen i fråga var oerhört nelåtande och besvärligt att ha att göra med. Suck!

    Skickar ett gäng värmande, stöttade kramar!!! Åk hem och vila så fort du bara kan koamm från jobbet. Varm kisse är nog en bra tröst.

    By Anonymous Anonym, at fredag, december 16, 2005  

  • ingen kan ju bestämma på vilket sätt man ska sörja och hur mycket. Trots att du är så ledsen är det ändå skönt att du har förmågan att sörja... Alltför många människor har inte den och då lägger sig sorgen som en sten i magen.

    Stor kram Carra, tänker på dig!!

    By Anonymous Anonym, at fredag, december 16, 2005  

  • Hexi: Vad hemskt att bli dåligt bemött på en begravningsbyrå! Då hade jag nog klappat ihop totalt. Tack för dina kramar, du får några rejäla "björngrepp" tillbaka. :)

    Sara: Sant så. Jag förstår inte varför jag känner såhär, det är inte ens någon som har sagt något elakt till mig, även om det där om att man fick "räkna med" att föräldrar dör var i okänsligaste laget.
    Tack för kram och omtanke, Sara.

    By Blogger carra, at fredag, december 16, 2005  

Skicka en kommentar

<< Home