2005-12-15

Inte rätt sorg? men det är min sorg

Jag har en sådan märklig känsla av att vara fel nu. Som om jag inte hade rätt att sörja. Att vara så ledsen. Som om folk tyckte att det var ju "bara" en faster, OK klart du är ledsen, men det var ju "bara" en faster, trots allt, inte en familjemedlem eller nära anhörig. Då har man rätt att sörja "på riktigt"? Det är det där "jaha, ja det var ju tråkigt" i ett artigt frågande tonfall, underförstått "sååå farligt var det väl ändå inte!"



En person sa till mig:
Men att föräldrar dör, det får man ju faktiskt räkna med!
Nästan som om man inte skulle ha rätt att sörja då heller.
Än mindre en faster då, underförstått...



Ledsen får man vara. Möjligtvis. Men "lagom" ledsen.



Jag vet att jag är överkänslig just nu. Hudlös. Och svenskar i gemene är urusla på att hantera en människa i sorg.
Men ändå. Jag känner mig så fel! Och så ensam.
Och när jag gråter får jag dåligt samvete, fast jag vet inte varför.

posted by carra at 22:40

5 Comments:

  • Alla de personer som varit viktiga i ens liv, de som var med när man var barn och danades som människa, är svåra att förlora. Det är inte bara en person som dör, det är en bit av ens liv och minnen som är borta.
    Och jag som inte har många släktingar kvar, har ibland upplevt sorgen starkare när det gällt en faster och en morbror än med mina föräldrar för då var det så mycket annat att ta hand om, det var nära och väntat.
    Men alla är ensamma med sin sorg, den kan man inte mäta och jämföra. Man får vara ledsen! Gråt renar.

    By Blogger Bloggblad, at torsdag, december 15, 2005  

  • Det är väl klart du har rätt att vara ledsen! ((((Carra)))) Och vaddå, "bara" en faster, det är väl inte den "officiella titeln" som avgör hur mycket en människa betyder för en. Folk so kommer med sånna där dumma förnumstiga kommentarer har sällan upplevt riktigt sorg själva. (Har dom förlorat nån så var det ju ingen som stog dom känslomässigt nära, oavsett hur biologiskt nr dom än stod) Sånna männsikor förtjänar inget bättre svar än "har du inget vettigt att säga utan bara vill framhäva dn egen präktighe så kan du lika gärna vara tyst i stället för att få mig att må SÄMRE".

    By Anonymous Anonym, at fredag, december 16, 2005  

  • Klart du måste få sörja hur mycket du vill! Problemet är att folk i allmänhet inte riktigt vet hur de ska hantera en sörjande. Att säga att det "bara" var en faster är säkert välmenade försök att få dig att må bättre - folk vet helt enkelt inte vad de ska säga eller göra och då blir det helt fel.

    Inte ens jag kan säga de rätta orden vid ett sånt här tillfälle. Jag tänker på dig, i alla fall, och ber dig tänka på de ljusa stunder och minnen ni delat, faster och du. Tänk inte att det inte blir fler av dem, utan föreställ dig istället att hon nu kan andligen vaka över dig och vara vid din sida när du behöver henne.

    Kramar i massor, för det behöver du nu!

    By Anonymous Anonym, at fredag, december 16, 2005  

  • Jag vet hur det är. Alla människor har sitt eget sätt att hantera sorg på, något som de flesta som inte upplevt svår sorg och förlust inte förstår. Det är inget fel på dig, du har bara varit tillräckligt modig att kliva ur mallarna för hur man ska hantera sakerna enl. svensken.

    Jag tänker på dig och skickar massor av kramar. Gråt så det blir fuktskador i lägenheten om det behövs, bli arg, skrik, skriv, måla gör allt du behöver som inte skadar dig eller katten. Låt det värka ut.
    *Kramar*

    By Blogger CrimsonAnna, at fredag, december 16, 2005  

  • Tack för era kloka ord, er värme och er omtanke! Jag blir riktigt "sniffig" när jag läser vad ni skriver. Jag "bäddar in mig" i era ord och värmer mig med dem.

    By Blogger carra, at fredag, december 16, 2005  

Skicka en kommentar

<< Home