2005-10-13

Virtuella relationer i all ära, men vänskap - det är oskattbart!

Den stormande förälskelsen mellan mig och Photoshop har mojnat, och vi har haft vår första kris. Den gick ut på att Photoshop gjorde vad jag sa åt den att göra och inte vad jag ville, vilket alla vet är en väsentlig skillnad! Kommunikationsbristen oss emellan var alltså total. Kanske är det så att vi helt enkelt inte pratar samma språk!
Typ:
Manligt - kvinnligt?
Eller:
Datorprogram - kvinna?



*hmpfnr*
Jag har tagit ett glas vin i ren protest.
Vad Photoshop tröstar/styrker sig med vet jag inte.
Bryr jag mig inte om!
Men jag hoppas den får... eh... en bugg!
*hehehe*
I alla fall en tillfällig bugg.



Men roligt är det. Med kursen, alltså.
Trots allt.
Trots att jag mest av allt kände mig som en fågelholk, för att inte säga lätt imbecill, den sista halvtimmen, och att jag antagligen kommer att drömma mardrömmar om skorstensjävlar inatt (don't ask...)!



Nästa gång ska vi ta med egna foton. Till dess hoppas jag att Photoshop och jag har "kissed and made up". Jag hade nästan tänkt ta ett samtal redan ikväll - gå inte till sängs osams, ni vet - men jag insåg att vi båda var för trötta.
I alla fall är jag det.
Men imorgon, ! Nej just ja, jag skulle ju inte planera något för morgondagens spontansemesterdag. Hm. Men snart, får jag väl säga då! ;)



Vad övrigt är:
Jag har världens bästa vänner!
Jo, det har jag! Jag älskar dem så mycket, att... att... att jag blir mållös! Och då kan ni ju tänka er!
Vänskapslyckan har värmt mig hela denna gråa, blåstråkiga dag. Eller det började redan igår, med tre missade samtal på mobilen medan jag satt på Lottas med lite folk (bl.a. Söte pojken) och de hysteriskt roliga och underbara telefonsvararmeddelanden som bara Jennie kan lämna. Jag skrattade högt, till mina öldrickande kompisars förundran, åt denna kommentar (citerat ur minnet):
Kom ihåg att jag jagar dig för att jag älskar dig, inte för att ställa krav!



Idag fick jag så äntligen träffa henne, först över telefonen och sedan babblade vi värsta järnet över en matbit (eller glass med chokladsås och kaffe för min del) en timme efter jobbet, innan våra respektive kvällsaktiviteter kallade på oss.



Boels mail och omtänksamma telefonsamtal har också varit en räddare i nöden.
Jag är så dålig på att kräva mina vänner. Åsså blir jag så överlycklig när de visar att de bryr sig om mig. Som om jag tvivlade på det! Men det gör jag ju inte. Jag tvivlar "bara" på mig själv - som vän, eller vad det nu är...



Men jag orkar inte tänka på det där ikväll.
Ikväll vill jag uteslutande njuta av vänskapslyckan.
Som ett brev från Shw, det andra inom en vecka. Henne saknar jag så mycket, att jag ska försöka uppfinna en apparat som gör att man kan snabbspola veckor - då spolar jag fram till min Uppsalatripp den 9-13 november! :D Med samma apparat ska man även kunna sakta ned tiden, så att de där fyra dagarna går betydligt långsammare än vad fyra dagar normalt sett. Jag ska kalla den "Vänskapsmanicken".



*fniss*



Ja, jag är lite spejsad ikväll. (Mer än vanligt??) Men så har jag ju haft min första kris med Photoshop!! If I never see a chimney again, that's too soon! *hmpfnrrrr!!!*

2 Comments:

Skicka en kommentar

<< Home