Sorry, finns inga ord kvar för en rubrik!

Den här kvällen är den första den här veckan när jag inte har känt mig stressad, tom i bollen och dingelingtrögtänkt. Jag anar att det har med en och en halv timme hos frissan att göra, då jag inmundigade kaffe och skvaller, samt lyssnade på frissans pladder som inte kräver så många insatser från min sida. Det är faktiskt en slags terapi! :D Åsså Harry Potter, förstås. Jag har läst åtta kapitel ikväll, och njuutit - även om jag har mina reservationer, om vilka jag ska försöka resonera i Boktokspladder vad det lider. Men det är smärre rynkor i Rowling-manteln, och dem kan jag leva med, när jag mår så gott i övrigt av att läsa HP.



Nu har jag motvilligt lagt ifrån mig den, i alla fall. Annars stannar jag nog uppe hela natten och läser. Och det orkar jag inte just nu, med tanke på arbetsbelastningen.



Fast egentligen känner jag mig inte speciellt trött, trots alla bevis om motsatsen. (Hint: Ansiktet ville inte vara med på bild...) Och det är väl det säkraste tecknet på att jag trots allt är stressad, tom i bollen och dingelingtrögtänkt även ikväll! Att jag inte går och lägger mig, fast jag borde - behöver - måste.
Hela veckan har jag haft svårt att komma i säng "i tid", vad nu "i tid" är. Och jag sover lika ryckigt som en torktumlare.



Om det ändå var lördag imorgon, om ändå den här arbetsveckan vore över!
Jag vet av erfarenhet att den värsta stressen och hysterin är över nu. Även om jag har en jävla massa jobb. Ändå känns det motigt att gå till jobbet imorgon, ännu en dag av den här jävla arbetsveckan, slutet på den här jävla stressperioden... pardon my French! Antagligen för att den här kvällen har varit så avkopplande och skön. Med HP, ljus och te. Åsså kallar vardagen likt förbannat imorgon.



Nåja.
Därefter är det ju faktiskt helg. Och jag kan sova ut. Varva ned ett par snäpp. Läsa HP, måla, promenera, gå på Bondens marknad, laga god mat av de råvaror jag kan hitta där, och kanske även gå på det där jubileumsjippot på Stadsbiblioteket, om jag orkar. Åsså måste det städas här hemma. Tvättas, och sådant där tråkigt. Men just nu känns det som en välsignad kontrast till jobbet. Missförstå mig rätt, jag gillar mitt jobb, men just de här perioderna tenderar det att vara lite för mycket. Tur att de sällan är särskilt långa. Och nästan alltid följs av lugna perioder, där jag kan andas ut. Och städa mitt skrivbord, s.a.s.



Från det ena till det tredje, men helt i linje med denna fullständigt prosaiska och självcentrerade (ja, jag vet att New Orleans ligger under vatten, och att en massa människor dog i Irak igår, t.ex.) dag:
Nu är jag rödhårig igen! Sådär underbart gnistrande röd, som jag älskar att vara.
Bara det gör livet lite lättare att leva.