Pyssel - Harry Potters ärkefiende?

Nu har jag ca hundratjugo sidor kvar i Harry Potter, och det börjar dra ihop sig till den sedvanliga klimaxen - i berättelsen, kanske jag ska tillägga. ;) Jag antar att ett flertal av mina vänner, som vet hur fort, otålig och - inte minst - nyfiken jag är, svimmar av förvåning nu, men jag har faktiskt bestämt mig för att skjuta på läsningen av de där sista hundratjugo sidorna till imorgon. Ja, skjuta på spänningen - faktiskt! (Ingrid, jag ser nog din skeptiska min! ;))



Vadan detta nu?
Ah, nej, det är inte fråga om någon plötslig karaktärsmetamorfos. Inte heller är det ett Underkänt till J K Rowling; storyn är nog så spännande som de tidigare! Förresten tror jag att jag vet vem halvblodsprinsen är och var en av de s.k. "horcruxes" finns, och vill gärna se om jag har rätt...



... men jag är pysselsugen!
Jag har ett par idéer till olika målningar och till en present till en god vän. Har dessutom en hel hög med nya, spännande utklipp ur tidningar (inte damtidningar, denna gång), som jag skulle vilja försöka göra något av - kollaget lockar mig oerhört, trots att jag är så värdekass på det. Eller kanske just därför. ;)



Så pysslet vinner över min nyfikenhet.
Eller rättare sagt:
Genom att skjuta på upplösningen av HP, bubblar spänningen och nyfikenheten inom mig, otillfredsställda och starkare än någonsin. Och det tror jag är bra ingredienser för mina kreativa eskapader. If that makes sense.



Den fina ordtjuvbok, som The Witch gjort till mig, har tyvärr fallit isär. Så jag behövde en ny sådan. Ingen av de skrivböcker jag tittade på lockade mig; de tycktes mig fantasilösa (been there, done that), barnsligt gulliga eller helt enkelt ointressanta. Så kom jag på idéen att göra en bok själv. Eller rättare sagt, att designa... nej, det låter så vansinnigt pretentiöst!!.. att måla en skrivbok efter eget tycke istället. Och köpte en enkel vit liten sak för tjugo pix, i samma veva som jag köpte HP.







Egentligen skulle jag väl inte visa den, för nu skrattar väl halva Internet åt den där tossiga Rödhättan som tror att hon är kreativ - bah!
But shit the same.
Jag är medveten om att den blev ganska klumpig, för jag har tummen mitt i handen när det gäller pyssel. Men jag kommer att använda den ändå, för trots klumpigheten så finns essensen i det jag ville fånga kvar; de delar av mig som stavas idéer, inspiration och historier (det röda "kaoset"), som stängs in bakom galler (det blåa). Galler brukar vanligtvis vara vertikala, men nu handlar det ju om skrivande, så självklart är de horisontella - som raderna i en tryckt text. Ordet "Ordtjuvbok" mellan gallren symboliserar mitt skrivar-jäklar-anamma och den magi som finns i ord. För ord kan spränga galler...



Jag önskar bara att resultatet hade blivit... elegantare, eller vad jag ska kalla det.
Men jag kan bara måla som jag målar. Och jag kan ju inte måla. ;)



Nu ska jag försöka mig på den där presenten till min kära vän.
Blir den lika klumpig och ful som ordtjuvboken, så får jag väl gråta ut här i bloggen. Eller dagboken, då. För jag "bloggar" lika klumpigt och halvdant som jag målar. Men skriva dagbok, det kan jag. ;)