It seems to me you lived your life like a candle in the wind

Avdelning fånigt ställe att gråta på:
Tvättstugan!
Måste erkänna att jag inte riktigt var beredd på det. Men det var väl därför tårarna kom också. Oförberedd är tårarnas bästa vapen.
En liten, liten snyft var det. Men likväl en himla tur att ingen granne kom in! Vad hade de trott om de hittat mig med röda ögon halvvägs inne i torkskåpet?! :)



Jag skulle nog ha köpt choklad ändå! Var så stolt över mig själv för att jag stod emot när jag passerade affären på väg hem. Varför jag skulle försöka vara chokladtapper just idag, av alla dagar, vet jag dock inte. Det kändes viktigt, just då. Av någon anledning.



Det är märkligt... att när jag försöker tänka på henne, försöker minnas, så händer det ingenting.
Det bara känns där inne, känns så mycket. I den där biten av mitt hjärta, som hon tog med sig när hon gick.



Kanske är det därför jag inte kan minnas något?
Det är liksom nog ändå.



Snart är den här jäkla dagen slut i alla fall. Obemärkt passerar den aldrig. Mycket värre än mammas födelsedag är den. Trots att det har gått så många år nu...