Den där speciella dagen...
Idag är det sexton år sedan mamma dog.
Och vad kan jag säga nu, som jag inte har sagt förut? Jag önskar att jag hade nya, fräscha ord att sätta på saknaden och sorgen. Men känslorna är desamma, även om de har mildrats genom åren, så att de nu mest påminner om vemodiga, skira slöjor, som rör sig i vinden.
Liksom orden är desamma.
Alltid kommer jag att älska dig, mamma.
Du fattas mig.
Och vad kan jag säga nu, som jag inte har sagt förut? Jag önskar att jag hade nya, fräscha ord att sätta på saknaden och sorgen. Men känslorna är desamma, även om de har mildrats genom åren, så att de nu mest påminner om vemodiga, skira slöjor, som rör sig i vinden.
Liksom orden är desamma.
Alltid kommer jag att älska dig, mamma.
Du fattas mig.
2 Comments:
Det känns som om det är dags för ytterligare en kram (((((Carra)))))
By Anonym, at måndag, september 05, 2005
Tack, Hexi, för dina kramar! De behövs!
By carra, at måndag, september 05, 2005
Skicka en kommentar
<< Home