2006-01-09

Kattförundran

Mitt i alla starka känslor under målandet.
Så får jag syn på kisse.
Han sitter alldeles stilla.
Sådär stilla som bara en katt kan sitta.
(Inte ens svansen rör sig!
Bara en sådan sak.)
Men hans ögon rör sig.
De följer penselns dopp i vattenglaset.
Färden över till papperet.
Det frenetiska målandet.
Doppet i vattenglaset, på nytt.
Tillbaka till papperet.
Stora, stora kattögon.
What the dog are you doing?!
Tänker han.
Men han låtsas oberörd.
Ingenting imponerar på eller förvånar en katt.
Vet ni väl.

posted by carra at 21:24

5 Comments:

  • Du har såna härliga färger i dina målningar. Då jag var yngre önskade jag ofta att jag kunde rita och måla, fast jag fick aldrig den talangen. Antagligen därför jag började fotografera.

    By Anonymous Anonym, at tisdag, januari 10, 2006  

  • Varför försvann min kommentar bara sådär???

    By Anonymous Anonym, at tisdag, januari 10, 2006  

  • Som text var det där en höjdare! Jag kan se Aramis (eller vilken annan förundrad katt som helst) framför mig.

    By Anonymous Anonym, at tisdag, januari 10, 2006  

  • Hmm mystiskt. Okey jag får försöka igen men denna gång får det bli i något kortare version.

    Din målning Sorgfågel berörde mig djupt. En gång såg jag VIRPI PAHKINEN dansa Sorgfågel på Dramaten och det var en sådan sorglig men oerhört intensiv upplevelse.

    Du både inspirerar och fascinerar med ditt kreativa målande.

    varm kram och tack
    S

    By Anonymous Anonym, at tisdag, januari 10, 2006  

  • Lennart: Tack! Vet inte om jag har talang, jag heller, men jag kan inte låta bli att måla ändå :)

    Boel: Thanks, sweetie. Ja katter kan se så underbart förundrade ut!

    Shw: Vad mysko att Blogger "knöck" en kommentar för dig!
    Jag blev så glad för det du skrev - tack!

    By Blogger carra, at tisdag, januari 10, 2006  

Skicka en kommentar

<< Home