Jobbig aktivitet, men inte jobbig

Det är när man börjar tänka i termer om att man inte har tid och/eller ork med en rolig jobbaktivitet, som stressen har slagit igenom taket, och man verkligen måste slå till bromsen. Därför åkte jag, trots gruvlig mensvärk och stressen sprutande ut genom öronen, med på den årliga upptaktsdagen på Norrbyskär. Kände redan vid det inledande fikat hur rätt det beslutet var, när jag fick börja med att skarpt dementera att jag skulle vara gravid, trots att magen kom först och sedan kom magen och sedan kom jag! Dessutom satt jag med händerna liksom beskyddande över ballongen magen, såsom en del gravida kvinnor gör; men det var ju "bara" för att jag hade så jäkla ont. K suckade dramatiskt om att attans också, nu hade jag förstört hennes bästa skvaller på länge! Det delade gapskrattet gjorde gott för både trilskande mensmage och stresstrollen.



Egentligen är jag allergisk mot konsulter, efter alla sådana som jag tvingades genomlida på mitt förra jobb. (Long story, som jag hoppas kunna skriva en krönika om någon gång.) Men den här var väl inte så farlig. Hon var i alla fall sprudlande glad, och lät bli att skriva oss på näsan. Så kunde jag förlåta henne för ord som "värdegrund" och sådana där floskler. Och det efterföljande "grupparbetet", där vi skulle diskutera kring begreppen tillit, respekt och samhörighet kopplat till medarbetarskap, blev riktigt intressant. Jag satt bredvid P, som jag inte har haft något att göra med, han är chef för en annan arbetsenhet, och han hade många tänkvärda tankar om både medarbetarskap och chefskap. Blev faktiskt lite förtjust i honom ;)



Hela eftermiddagen var vikt till olika aktiviteter, som segling, bågskytte, äventyrsbana, supergunga (snacka om att det såg livsfarligt ut! men superkul... om man inte har höjdskräck, som yours truly), etc. Själv hade jag valt "Historievandring" i tron att vi skulle få en guidad visning på ön, men det visade sig innebära att man med hjälp av en mini-pini-ytte-pytte karta fick strosa runt själv på ön. Solen gassade och vi njöööt. Pliktskyldigast gick vi runt lite, sedan slog vi oss ned på stranden och fikade och solade och skrattade åt de som skulle segla.



Ord kan inte beskriva hur välgörande det var för den här stressvimsiga Rödhättan!
Kände riktigt hur hjärnan blåstes ren och frisk!



Bilder finns i Rödhättefoton.



Dessa bilder, liksom Yoda-fotot igår, påminde mig om hur lite jag har fotograferat på sistone. Om det är fint väder i helgen ska jag gå ut med kameran och låta mig inspireras av de vackra färger, som naturen målar med just nu.



Nu är jag trött som en gnu - frisk luft är nog livsfarlig för kontorsråttor! - och glad att jag valde bort AW med Annika, samt erbjudandet om att gå på konsert med Ingrid (och Bollen?) ikväll.
Ety ibland måste man säga nej tack till det roliga.
Trots allt.