Begrundar världen

Begrundar världen, andra utgåvan,
andra, reviderade utgåvan,
för idioten att skratta åt,
för melankolikern att begråta,
för den skallige att ha till kam,
för svinen till pärlor.



Här ett kapitel:
Djurens och Växternas språk
där du för varje art
har respektive lexikon.
Även ett enkelt goddag
som utväxlas med en fisk
stärker dig och fisken
och håller er vid liv.



Den länge sedan anade
improvisationen av en skog
har plötsligt röjts i ord!
Och ugglornas episka knog!
Och igelkottens aforismer
som den författade då
vi var så säkra på
att den bara sov och sov.



Tiden (kapitel två)
tar sig rätten att lägga sig i
allt som är ont och gott.
Men fastän tiden krossar berg,
och ger åt haven form och färg,
bevittnar stjärnornas vandring,
kommer den helt att sakna
makt över älskande par, som är alltför nakna,
alltför famnande, med bävande
hjärtan i halsgropen.



Ålderdomen är bara moralen
i en förbrytares liv.
Ack ja, var och en är ung!
Lidandet (kapitel tre)
kränker inte din kropp.
Döden
tar dig när sömnen är tung.



Och du kommer att drömma
att ingen tvingas andas,
att tystnad utan andning
är nästan som musik,
att du är en liten gnista
som slocknar i takt.



Döden är bara sådan. Du hade mera ont
av rosen som du höll
och kände större skräck
då ett blomblad föll.



Världen är bara sådan. Bara så kan
du leva. Och dö inte mer än så.
Och allting annat är Bach
än så länge spelad
på såg.



(Wislawa Szymborska, "Begrundar världen", Rop till Yeti, 1957)