ge mig stulna år - och allt däremellan

Jag svepte in mig i sjalar, dolde mitt huvud i sjalar, allt för att lindra värken.



Det ser inte klok ut.
Men det gör lite mindre ont.
Och lite är bättre än ingenting.



Jag har tittat på Stulna år med Winona Ryder och Angelina Jolie i huvudrollerna.



Filmen är inte särskilt märkvärdig. Men jag grät. För att jag kände igen mig.
Den jag kunde ha varit. Den jag inte är.
Den jag älskar. Den jag är rädd för att förlora.



Was I ever crazy? Maybe. Or maybe life is... Crazy isn't being broken or swallowing a dark secret. It's you or me, amplified. If you ever told a lie and enjoyed it. If you ever wished you could be a child forever.
(Ur Stulna år)